29 juni 2012

Att boka tid med en illitterat

Att man inte fått en möjlighet att gå i skolan som barn påverkar ens kognitiva utveckling. Det påverkar i många områden i vardagen. Illitterata har bland annat svårt med eget ansvar. Det ser jag i mitt arbete mycket tydligt. Att boka tid med en illitterat som lever starkt här och nu kan vara en utmaning. Min älskade kollega fick uppleva det igen häromdagen. Trots att man varit med om det många gånger tidigare, blir man ändå lika förbluffad varje gång. Min kollega hade bokat tid med eleven. Hon hade dessutom varit tydlig. Hon hade nämligen ställt frågan om eleven råkar ha andra bokade tider samma dag. Nej, det skulle eleven inte ha. Dagen närmade sig och dagen innan fick eleven ett sms. Hon skulle till tandläkaren. Och så klart samtidigt som hon skulle träffa sin lärare. Det ställde till lite.


Vad skulle min kollega ha gjort? Det är återigen lätt att inte ta ansvaret för det handlar ju om vuxna personer. Men illitterata har svårt med eget ansvar. Det hänger ihop med hjärnans fysiska egenskaper som inte har utvecklats eftersom man inte utvecklat läs- och skrivkunnighet som barn. Då måste vi som jobbar med personer med kort eller ingen skolbakgrund göra allt för att stödja deras väg in i den abstrakta världen och till eget ansvar.


Att träna almanacka är ett steg åt det bättre. Och varje dag! Det är jobbigt och tidskrävande. Men trots att jag själv glömmer bort det är det mitt ansvar som lärare att börja dagen med almanacka för det är någonting som hjälper våra elever. Att gå igenom vad som komma skall under veckan och vilka tider eleven fått dagen innan. Alla viktiga tider antecknas i kalendern. Då påminner man eleverna om aktiviteterna under veckan. Det är väl självklart att alla elever har sin egen almanacka. Dessutom ska man alltid vara extra tydlig om tiderna. Annars kan det hända som det gjorde en gång för mig. Att eleven kommer klockan nio i stället för klockan 15. Och varför? Joo, för det finns ett annat tidssystem i Somalia. Klockan sju är klockan ett. Det är då solen går upp och det är då dagen börjar. Dagen börjar med sin första timme, klockan är alltså ett. Mycket logiskt, tycker jag!  




4 kommentarer:

  1. Det var väldigt intressant att läsa om den mycket logiska somaliska tidräkningen! Och allt det andra i inlägget också förstås. Tack.

    /Gunilla

    SvaraRadera
  2. Ja, det tog sin tid innan jag förstod detta men ändå kräver vi förståelse för vårt tidssystem från illitterata. Om jag minns rätt så finns inte detta system i bruk i Somaliland men däremot i Etiopien.

    SvaraRadera
  3. Hej Tiia!
    Jätteintressant att läsa din blogg!
    Skulle gärna utbyta några tankar med dig angående det här med ansvar. Känner mig lite tveksam till att man kan säga att en illitterat har svårt med att ta eget ansvar. Min erfarenhet av bl a de dagliga mötena med illiterata under mina 13 år i Egypten motstrider det.. Kan det inte vara lite av en definitionsfråga, dvs vilken typ av ansvar som åsyftas? Som litterat västerlänning kan man uppleva att många inte tar ansvar med tanke på passande av tider mm, men många saknar ju den träningen. Däremot har de inte några problem med att ta ansvar i sina egna kontext och utifrån det ansvar de förväntas ta i sina egna fd sammanhang.
    Finns det forskning som belägger att de inte kan ta ansvar? Vem definierar i så fall i den vad "att ta ansvar" betyder?
    Ja, det var några spridda tankar!
    Allt gott!
    Margareta

    SvaraRadera
  4. Roligt Margareta att du hittat till min blogg! Jag byter gärna tankar med dig. Det ger en mer nyanserad bild av gruppen illitterata och korttidsutbildade. Enligt Martin Ingvar har illitterata svårt med eget ansvar. Det är en av många hans slutsatser. Hur han egentligen kommit fram till den slutsatsen kan jag inte säga exakt. Men du har rätt att det kan vara en fråga om vilken typ av ansvar. För det är självklart så att även illitterata tar ansvar i sin kontext, exakt så som du säger. Och i våra kontexter har de svårt att ta ansvar just för att den kontexten är ny och otränad för en illitterat. Det är kanske så att Martin Ingvar har haft väldigt västerländska glasögon på sig när han gjort den slutsatsen, vem vet. Ibland tänker jag att svårigheten att ta ansvar hänger i hop med svårigheter att tänka abstrakt. Att boka tid med en illitterat är något för abstrakt kanske. Tid, dagar, veckor, almanackan blir bara en stor röra i huvudet för det känns för främmande och just för abstrakt. Eller kan det vara så att i många kollektiva kulturer är man van vid att man gör det man kan och resten hjälper andra med? Därmed behöver man inte försöka utvidga sina ramar lika mycket som i vår individfokuserade kultur där alla gör allt men bara för sig själv. I en kollektiv kultur hjälper en med läsning, en räknar, en tar hand om djuren och en syr allt för gruppen. Jag vet inte. Du vet förmodligen detta bättre.

    SvaraRadera