"Tänker du få ett arbete med de där kläderna?" Den frågan ställde en arbetsgivare på en intervju till en av mina elever. Hennes vackra afrikanska och färgrika klänning och sjal imponerade tydligen inte. Elevens kaxiga men så rätt svar löd så här: "Titta på mig! Titta inte på kläderna! Give me a change!" Jag är stolt över henne! Att hon vågade säga emot! Att hon vågade ifrågasätta arbetsgivarens attityd!
Det är synd att vi människor har svårt att se en människa bakom kläderna. Det handlar säkert mycket om rädsla för det främmande, om fördomar som vi inte alla gånger ens är medvetna om att vi har. Jag har den senaste terminen enbart haft somaliska elever. Jag har kommit väldigt nära mina elever och på något sätt står jag på samma sida med dem. Jag är inte ett hot eller främmande för dem och tvärtom. Det har lett till att jag inte längre ser elevernas traditionella, somaliska kläder. För mig har de kläderna blivit "normala" i mina ögon. Jag har lyckats förbise kläderna och ser eleverna som individer.
Men det är inte så enkelt. Träffar jag en helt främmande person ute i samhället som har traditionella somaliska kläder är jag säker på att jag någonstans innerst inne har mina fördomar kvar. Jag har då lättare att sätta personen i ett fack. Jag försöker vara medveten om mina fördomar och kämpar emot dem men ändå. De finns där! Och som sagt, är jag en person som har kontakt med somalier dagligen. Hur kommer vi åt de personerna som söker arbetskraft och som inte har kontakt med gruppen? Hur kan de lyckas att se individen istället för "den där somaliern med konstiga kläder"? Jag har inget entydigt svar. Men jag vet att all segregation som vi har bidrar inte till någon positiv förändring. Men ger vi inte alla en chans i det här nya samhället kommer klyftan mellan "de och vi" öka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar