Att jobba med elever i hedersförtryck

Jag hade en gång en elev som mådde riktigt dåligt. Hon var trött, kom ofta för sent till skolan och gjorde sällan sina läxor. Hennes inlärning var obefintlig och jag anade något mycket sorgligt bakom hennes vackra leende. Jag kämpade för att komma närmare henne och insåg snart att hon tvingades leva efter stränga hedersnormer. Hon levde under ett starkt hedersförtryck och utsattes även för våld. Hur skulle jag gå tillväga nu?

Eftersom jag för första gången fick kämpa med hedersproblematik på riktigt var jag okunnig och mållös. Jag bad om hjälp från en tjejjour. En frivillig från tjejjouren som dessutom talade samma språk som tjejen kom till skolan och vi fick höra en hjärtskärande berättelse. Vi fick höra hur en kille som blivit kär i henne blivit knivhuggen i sina händer. Vi fick höra hur tjejen arbetade som slav hemma hos sin farbror, hur hon fick ta hand om släktingarnas barn, laga all mat och städa ensam hela lägenheten. Vi fick även höra om farbrorns våldtäktsförsök och brödernas psykiska och fysiska våld mot henne. Vi fick även se elevens enorma ärr i magen. Vi insåg fort, inte minst efter mötet med farbrorn, att vi inte skulle komma till en gemensam lösning med familjen. Tjejen hade en enda utgång: Att lämna familjen. Till slut gjorde hon det också. En modig tjej!

Efter denna händelse bestämde jag mig att lära mig mer om hederskulturer. Jag insåg hur svårt det är för en som vuxit upp i en hederskultur att lämna sin familj. För i hederskulturer får du oftast en så enorm kärlek och gemenskap om du lever enligt normerna. De flesta tjejer (i vissa fall även killar) som lämnar familjen, även återvänder sig tillbaka. De klarar sig helt enkelt inte ensamma. Därför är det alltid det bästa att försöka hitta en lösning i familjen. Det kan låta absurt för oss skandinavier. Vi tycker oftast att en familj som förolämpar, använder våld och inte låter dig leva så som du vill inte är en familj värd namnet. Men det är verkligen inte så de flesta som vuxit upp i hederskulturer tänker. 

Här är några råd från mig till lärare som hamnar i samma situation som jag gjorde en gång i tiden.

Jobba långsiktigt: 

• Tillit och respekt är viktigt. Annars lättar eleven aldrig sitt hjärta till dig. När det finns ett förtroende mellan dig och eleven måste man våga prata och våga lyfta upp frågor om hedersvåld och -förtryck. Undvik dock fördomar men var aldrig rädd för att prata och fråga. Sprid kunskap om mänskliga rättigheter, jämställdhet och möjligheterna i Sverige. Ifrågasatt normerna!
• Prata inte bara med tjejer utan engagera killarna också! Glöm inte att hedersvåld drabbar även killar. Ha gärna killarna och tjejerna separata när du jobbar med problematiken.
• Bjud in föreläsare om hederskultur. Visa förebilder, starka individer som vågat gå mot strömmen! 
• Försök engagera föräldrarna! Det är även viktigt att föräldrarna har ett förtroende för skolan/läraren! Då kan de ge mer frihet för barnen som lever i ett hedersförtryck.
• Ha tjejgrupper/aktiviteter under skoltid! Tjejer som lever i förtryck har ofta svårt att ha aktiviteter efter skoltiden. 

 Vid akuta lägen: 

• Ta kontakt med någon tjejjour omgående, helst en med erfarenhet av hedersvåld. Be någon komma till skolan och prata med eleven. Tolken är ett måste om eleven ännu inte behärskar svenska bra. 
• Försök få en samlad bild av hoten/problemen i familjen och vilka familjemedlemmar är involverade och i vilka länder. 
• Försök alltid först hitta en lösning inom familjen. Du kan t ex försöka påverka föräldrarna att inte gifta bort sin dotter ännu. Tryck på att det är viktigt även för tjejer att utbilda sig innan man gifter sig. Vinner du tid kan du vinna mycket. Med tiden blir tjejen förhoppningsvis starkare och kunnigare som individ och vet mer om sina rättigheter när hon är äldre. 
• Hittar du en liberal släkting/närstående som kan vara en länk till föräldrarna? Om du hittar en, bjöd in (helst) honom och försök hitta vägar där han kan påverka elevens familj.
• Om elevens liv är i fara, tveka inte kontakta socialen. Försök få elevens godkännande till detta för det minskar risken att eleven återvänder sig till familjen. Överhuvudtaget har du som lärare ett ansvar att kontakta de sociala myndigheterna om barnet far illa. Det kan vara svårt ibland att avgöra var gränsen går. Lita på din magkänsla!

Undrar du nu hur det gick för min före detta elev? Jag har en sporadisk kontakt med tjejen och jag är så stolt över henne. Hon har fortfarande inte återvänt till sin familj och enligt henne finns det inte ens på kartan. Det är jag glad för. Tjejen befinner sig i en annan stad där hon fått några viktiga personer runtomkring sig. Min kontakt med henne, även om det sker alldeles för sällan, verkar vara guldvärd. Hon har ett stort behov av att bli sedd. Hennes självförtroende är lågt och hon söker bekräftelse från alla håll. Hon har en lång väg till ett balanserat liv men hon är definitivt på väg dit. Att hon vågade ta steget att lämna familjen, var stort och modigt!  

Att jobba med elever som lever i hederskulturer är inte enkelt! Det finns sällan ett happy end som på filmerna. Men lyckas ni nå ett happier end ska du vara glad för! Lycka till i ditt arbete! Kom ihåg att du kan ändra ens liv till det bättre om du bara inte ger upp!