16 augusti 2012

De nyfikna ögonen

Första mötet med eleverna är alltid något magiskt! Deras ögon är nyfikna, förväntansfulla och mottagliga. Ögonen som följer mig nyfiket. De vill inte missa en enda sekund i en av livets höjdpunkter: Äntligen skola! Förmodligen en dag som de flesta bara fått drömma om tidigare i livet. En egen penna, en egen bok, en egen skrivbok, en egen skola, en egen lärare, egna skolkamrater! Helt otroligt och äntligen! Här ska livet börja från början.

Men för många unga liv jag möter denna underbara dag har en skugga i livet. Vägen till Sverige var i sig ett trauma för de flesta och inte ens tal om vad det var i hemlandet i det eländiga kriget och i fattigdomen. Oron och sorgen för familjen, den levande eller den döda. Och oron om man nu verkligen får börja från början eller inte. Väntan på uppehållstillstånd är en daglig pina för alldeles för många. Oron att bli skickat tillbaka till hemlandet. Oron för att Migrationsverket upptäcker fingeravtrycken i ett annat europeiskt land. Eller oron för att ens rätta ålder eller bakgrund upptäcks. Samtidigt kanske press på att kunna hjälpa familjen eller släkten ekonomiskt eller press på att kunna betala tillbaka pengarna som man lånat för att kunna komma till Sverige.

Dessa unga liv har alldeles för ofta för mycket att bära! Och samtidigt: de stora, nyfikna, förväntansfulla och mottagliga ögonen slocknar inte lätt. Törsten att kunna lära sig läsa och skriva är stor!

3 kommentarer:

  1. Så fint beskrivet, såg texten via en länk från Twitter, läste och blev berörd. Ska tänka på det där med de nyfikna, förväntansfulla ögonen, oavsett vem jag möter.

    SvaraRadera
  2. Vad glad jag blev av att höra att jag inspirerar! Vi tar så mycket för givet här i livet att vi själva glömmer att ha de nyfikna, förväntansfulla och mottagliga ögonen!

    SvaraRadera
  3. Det har du så rätt i, Tiia, detta att vi glömmer att ha de nyfikna och förväntansfulla ögonen. Tack för underbar läsning!
    /Gunilla

    SvaraRadera