Integrationsarbete som bäst

Jag promenerade med gruppen i det snökaotiska Stockholm. Först mötte vi en personbil som fastnat i snön. Mina underbara killar skyndade sig för att hjälpa. Vi skrattade och tyckte att det var roligt. Folk klappade händerna och vinkade från huset bredvid. Vi fortsatte gå och innan vi ens hade slutat skratta såg vi en till bil i snön. Ett skåpbil. Och återigen, sprang killarna för att hjälpa. Jag försökte också hjälpa till för att visa tjejerna i gruppen en förebild av en kvinna som kan putta en bil men det fick jag inte göra, tyckte killarna och flyttade mig bort. Men det gick bra med bilen ändå, eller kanske just därför. Och ännu en gång upprepades allt detta. 500 meter och tre bilar. Jag var så stolt över mina elever. De här små och positiva vardagsmöten med svenskar är det bästa integrationsarbetet. Det är med andra ord inte helt fel med snökaos i Stockholm!