Hur klarar man sig i ett skriftsamhälle utan läs-och skrivkunnighet? Hur hittar man fram till en specifik adress? Vad gör man med alla brev som ramlar från postinkastet? Hur lyckas man välja en rätt buss som tar en till skolan?
Som du redan anar har illitterata utvecklat andra strategier för att klara sig i vårt skriftsamhälle. Men det är långt ifrån enkelt.
Illitterata kommer ofta från kollektiva samhällen. I kollektiva samhällen tar man hand om varandra på gott och ont. Den som kan läsa och skriva har sitt ansvar att hjälpa till med dessa färdigheter. Därmed är illitteratas strategi nummer 1 i Sverige att de landsmän som kan läsa och skriva hjälper en med den biten. Samma gäller för kunskaper i svenska. Tyvärr är den här hjälpen alldeles för ofta ens barn. Barnen som oftast lär sig språket snabbare. Barnen blir tolkar till sina föräldrar, vilket så klart inte alls är bra. Tänk en situation att du ska till läkaren och din dotter ska tolka för dig. Hur bra är det? Hur pålitligt är det? Ett barn får på detta sätt vuxnas ansvar. Barn kan även vara tvungna att hjälpa till föräldern till en specifik plats. Att gå i skolan t ex på en annan plats än där man bor kan innebära att barnet måste följa med föräldern på morgonen till skolan tills föräldern känner sig trygg med resevägen. Detta kan ta flera veckor. Till slut lär man sig vilken tunnelbana eller buss man tar till skolan. Namnet på färdmedlet lär man sig som ett tecken om man inte kan stava sig fram till ordet.
Om en illitterat ska till en ny plats har de oftast följande strategier:
1. Att åka till den specifika platsen i förväg för att se hur man kommer fram dit. Oftast sker detta med hjälp av en annan person.
2. Att åka till den specifika platsen tillsammans med flera personer som ska dit, t ex tillsammans med sina skolkamrater. Kommer man för sent, kommer man inte för sent ensam i alla fall.
3. Att åka till den specifika platsen i väldigt god tid för att vara säker på att komma i tid även om man går lite vilse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar