Tro på dig själv

Hon kämpade så innerligt mycket. Hon log alltid. Men ögonen berättade någon annan berättelse. Det var bara en tidsfråga när hon skulle släppa tårarna. Det var så fruktansvärt svårt för henne. 

Och så hände detta. Jag ville prata med henne i enrum. Jag berättade hur fin hon var och hur bra hon kämpade. Men jag var också ärlig. Skolan gick inte bra. Men hon skulle klara sig. Hon skulle lyckas om hon bara trodde på sig själv. Det skulle ta tid men jag var redo att hjälpa henne om hon var redo att låta mig hjälpa. Hon brast i tårarna och sprang iväg. Jag insåg att jag inte skulle kunna göra mer just nu. Hon skulle behöva lite tid att tänka och vara själv.

Efter en halvtimme kom hon tillbaka. Vi studerade matematik. Jag vet inte vad som hände men plötsligt kunde hon alla svar. Hon skrek ut alla svar. Ingen annans röst hördes. Jag lät henne ta över. Hon behövde det. 

Och det märkligaste var att det inte bara handlade om matematik. Det handlade lika mycket om det svenska språket. Plötsligt fixade hon båda delarna. Vad är hälften av 24? 12!!! Vad är hälften av 4683? 2341,5!!! Och sen pappret som hon själv fick läsa. Hon som läste så knackigt! Det finns 20 elever i gruppen. Varannan elev är en pojke. Hur många flickor finns det i gruppen? "10 flickor!!!", skrek hon innan någon annan ens hunnit läsa färdigt. Det finns 36 ben i ett klassrum. Hur många personer är det? 18 elever!!!

Och jag ville bara skrika med henne! JAAAA! Kom igen! Du kan verkligen! Tro på dig själv!