25 maj 2013

Hoppfullt!

Idag träffade jag en jurist tillsammans med min gömda elev som jag skrivit tidigare i min blogg. Jag har även tidigare skrivit om våra Dublin-elever på Lisetten 1-2013 sida 16. Min elev har inte mycket mer att göra än att vänta så att han får sin asyl prövad i Sverige. Han har ett år kvar. Ett års väntan nästan som om han vore kriminell. Men han är redo att göra det. Han är till och med starkare än vad han var för ett halvt år sedan. Han tar hand om sig själv. Det känns hoppfullt. 

Det jobbiga i detta är att han har fått ett erbjudande av ett jobb. Han fick erbjudandet för att han helt enkelt har en talang som Sverige behöver. Men han kan inte ta det jobbet. Han kan inte ens söka arbetstillstånd i Sverige. Han är ett Dublin-fall ett år till. 

Men det positiva i dagens möte var att jag fick höra att Dublin-konventionen inte gäller för ungdomar från och med hösten. Källan var en aning osäker men att det med stor sannolikhet blir så. Det hjälper inte längre min elev för han har redan fyllt 18 år. Men blir det verkligen så kommer det att hjälpa mina elever som jag får nästa år. Känns riktigt bra!

13 maj 2013

Stora, vita lögn

Jag får ibland frågan om jag tror att alla mina elever är under 18 år. "Nej, det tror jag inte", svarar jag. Men jag vet också att omständigheterna kan tvinga en att ljuga om sin ålder när hen anländer till Sverige. 

I boken Somalier i Sverige - mellan förtvivlan och hopp ges ett exempel om orsaken till lögnen. 

I boken intervjuas Ahmed, vars fingeravtryck finns i Italien, om sin anledning: "När jag kom till Sverige var jag 22 år, men påstod jag var 13 - nio år yngre än jag egentligen är. På så sätt kunde jag undvika att lämna fingeravtryck." 

Ahmed lyckades få uppehållstillstånd men att gå i skolan med så mycket yngre barn är inte alla gånger enkelt. Ahmed säger vidare i intervjun: "Det svåraste är att jag måste leva mitt liv i flera olika världar. Jag fyller 25 snart, men låtsas vara 16. Jag går i en klass med barn som är yngre än mig. Jag klär mig som dem, jag beter mig som dem och jag har samma slags frisyr. Jag är inte den jag egentligen är. Innerst inne är jag någon annan. "

En annan lögn kan vara ens utbildningsbakgrund. Att inte ha en skolbakgrund innebär automatiskt rättighet till flera sfi-timmar. Efter sfi studerar man svenska som andraspråk (SAS). När man studerar SAS ansöker man oftast CSN-pengar för att klara sitt uppehälle. Men plötsligt får man ett svar: "Eftersom du gick i gymnasiet i ditt hemland har du inte rätt till fullt studiestöd." Inte konstigt om man ljuger och uppmuntrar sina landsmän som är på väg till Sverige att ljuga. 

Jag rekommenderar förresten att läsa boken Somalier i Sverige - mellan förtvivlan och hopp. Där finns många intressanta tankar kring somalier och orsaker till att deras integration inte alla gånger gått så som vi önskat. Boken kan du ladda ner eller beställa kostnadsfritt här

4 maj 2013

Konkret matematik

Även matematik ska vara konkret med mina elever. Nu håller vi på med vikt och massa. Hur mycket väger en bok, hur mycket väger ett kuvert? Hur mycket väger din mobil? Apelsin, mjölpaket, kaffepaket? Vi testar fram och tillbaka. Och du då? Hur mycket väger du? Jag har med mig en personvåg. De som vill kan väga sig själva. Och till min stor förvåning hoppar alla utom en (normalviktig) kille på vågen och säger högt sin vikt. Hon 83 kg. Han 62 kg. Hon 41 kg. Ingen skäms över sin vikt. Jag undrar hur många, speciellt tjejer, hade hoppat på vågen i ett helsvenskt klassrum?