30 oktober 2012

Varsågod!

Du har en fin tröja! sa jag till eleven med ett nordafrikanskt ursprung. Varsågod! sa hon till mig. Då kom jag ihåg ytterligare några kulturella skillnader. Berömmer du något i Nordafrika, betyder det ofta att du vill ha det. Att det du beundrar ska ges till dig. Vilken fin tröja! Vilken fin bil! Varsågod! Vilken söt bebis! Usch! Tänk så fel kan det bli! 

25 oktober 2012

Ett steg mot den litterata världen!

Att ta sina illitterata elever till ett bibliotek kan vara känsligt. Men den här gången var det en succé. Eleverna var helt fascinerade av att se böcker, musik och ljudböcker samt vissa filmer på deras språk. Några lånade riktiga skönlitterära böcker på dari; någon lånade en barnbok på wolof. En elev lånade en ljudbok på persiska och en annan musik på amarinja. Några ivriga ville ta sig till de svenska böckerna och låna lättlästa böcker på svenska. Jag kände starkt: här tog eleverna ett stort steg framåt mot den litterata världen!


20 oktober 2012

Några guldvärda råd till dig herr polis!

Om du arbetar som polis och träffar nyanlända tänk på följande: 

1) Många nyanlända har ingen respekt för polisen. Det betyder inte att de är direkt kriminella på grund av det. Oftast handlar det bara om icke-så-trevliga erfarenheter förut. Du som polis kan ändra kursen till det bättre. Möt nyanlända med respekt och var tydlig! Det kan räcka till att du har lagt ett frö för att nyanlända får förtroendet tillbaka. 

2) Ta inte för givet att det är de nyanlända, mörkhåriga sådana, som är skyldiga. Det kan faktiskt vara så att de har drabbats av våld oprovocerat eller bara för att de tillhör en viss grupp. Ja, tro mig! Det är helt möjligt. Men även de skyldiga ska få berätta sin historia så lyssna på dem oavsett hur situationen ser ut. 

3) Pratar du inte samma språk med den nyanlände kan du kompensera detta genom att visa att du är en medmänniska som är här för att hjälpa. Bara ett litet leende som säger Jag är här för att hjälpa kan göra skillnad.  

4) Har du tillgång till tolk eller en person som talar samma språk med de nyanlända, försök få igång en dialog innan du lämnar ärendet. Förklara varför polisen gör som det gör i Sverige. Berätta vad som kommer att ske framöver. Lyssna på de nyanlända och svara på deras frågor så gott det går. Lämnar du de nyanlända i en enorm frustration och ovisshet kan du väcka ännu värre känslor hos dem. Jag lovar, då kommer inte förtroendet för polisen bli bättre. Kom ihåg! De är nyanlända som ännu inte vet hur systemet fungerar i Sverige. Därför är det bättre att förklara för mycket än för lite. 

Med all respekt för polisens arbete! Men snälla, dra inte alla över en kam. Ta reda på fakta först! Värdera sen! Inte tvärtom! Lycka till!

15 oktober 2012

Demokratiundervisning för illitterata

Demokrati betyder frihet! Det tyckte alla i gruppen. Men att Somalia klassades som ett demokratiskt land gjorde mig lite osäker. Bäst att jobba extra hårt med begreppet demokrati nu. Frihet, att kunna gå i skolan, att inte ha krig, att ha fred, alla får tycka vad de vill... Än så länge många fina men tomma ord för illitterata elever som i princip hela sitt liv levt i ett icke-demokratiskt och krigsdrabbat land, Somalia. Hur skulle dessa personer kunna bli fullvärdiga medborgare i Sverige? Går det ens?

Hur skulle en idealisk representant för eleverna se ut då? Alla ville ha en representant som inte var för ung och inte för gammal heller. Dessutom skulle representanten vara utbildad. Det var alla överens om. Men könet då? Mannen och kvinnan fick ungefär lika mycket röster, några tyckte till och med att könet inte spelade någon roll. Där fick jag mina förutfattade meningar krossade! Hade någon frågat tidigare hade jag gissat på män, uteslutande. 

Nästa steg var att bilda föreningar. I små grupper skulle man bilda en förening. En lektion om föreningslivet helt enkelt. Åktenskapshjälp, Hjälp för de som hjälp behöver och Somalia-hjälp. Många fina tankar. Många möjliga föreningar. 

När vi jobbat med tema demokrati ett tag var det dags att ta upp mänskliga rättigheter. Hur ser listan ut? Vilka var viktigast för eleverna? Vilka kan man strunta i, i värsta fall? Vi spelade (med hjälp av modersmålet) ett intressant spel om mänskliga rättigheter. Du hittar spelet här. Steg för steg skulle man plocka bort mänskliga rättigheter som var minst viktiga. Svårt! Religionsfriheten gav ingen bort. Det tolkar jag som en rätt att vara den man är. För religion är väldigt viktigt för de flesta somalier. Det går hand i hand med identiteten. 

Näst i demokratiundervisningen var olika spel om samarbete. Förbluffande! Så fint eleverna samarbetade! Antingen hade lektionerna om demokrati påverkat eller jag hade varit blind tidigare när jag inte sett allt detta. Vi gick även igenom hur riksdagen fungerar och hur det går till när man röstar. Alla dessa frågor! Eleverna var verkligen engagerade! En elev berättade om sina samtal hemma. Hon hade precis fått höra att det en gång var väldigt demokratiskt och fint i Somalia. Många funderingar om detta. Många frågor. Varför hjälper ingen oss? Varför tillåts kriget fortsätta? 

Det är helt otroligt hur mycket intresse det fanns i klassrummet! Och när eleverna till slut sa att de nu verkligen förstår demokrati kändes det verkligen att de gjorde det. I alla fall på mycket högre nivå än de gjorde tidigare. Helt otroligt!  

Till slut var det dags för en prövning! Gruppen skulle skriva ett medborgarförslag till sin stadsdel. Rösta kan eleverna ännu inte i Sverige så medborgarförslaget fick bli det första steget mot att rösta. Det ska städas mer. Det ska finnas fler nattvandrare. Det ska byggas en cykelbana och erbjudas billiga cykelkurser. Ett kafé för kvinnor vore trevligt. Stadsdelen saknar bankomat! Många fina tankar! Eleverna blev stolta! Tyvärr väntar de fortfarande på ett svar från stadsdelen. Ett svar som aldrig verkar komma. 

När allt detta arbetas i flera veckor samt klassråd hölls varje månad känns det verkligen otroligt! Jag känner starkt att det går att bli fullvärdig medborgare i Sverige även om man börjar sin bana som illitterat. Men det kommer inte gratis och det kommer inte självt. Det måste bearbetas steg för steg och dit måste man komma tillbaka till. Men som sagt, det går! 

11 oktober 2012

Jag slänger alla papper! Jag kan ju inte läsa!

Jag hade en gång en nyanländ elev som inte verkade se till tavlan. Jag pratade med eleven om detta och han verkade förstå att han skulle skaffa glasögon. Jag gav även en lapp som han skulle ge vidare till sin mor. Jag visste ingenting om mamman ännu men för att vara säker på att budskapet kom fram skrev jag lappen på mycket enkel svenska. (Obs: Namnet är fingerat)




Efter några dagar frågade jag om eleven givit lappen till sin mor. Det hade han gjort. Utmärkt! Men ingenting hände! Det gick dagar och det gick veckor. Och i utvecklingssamtalet med mamman och eleven (och tolken) fick jag svaret varför eleven fortfarande inte fått glasögon. 

Jag: Jag gav Ahmed en gång en lapp. Har du fått lappen?
Mamma: Det har jag säkert gjort. (Skratt) Men jag får ju så mycket papper och jag kan inte läsa. Så jag slänger allt.

Återigen ett exempel hur lite status ett papper har i en oral kultur och hur mycket vikt vi lägger vid papper. Vi har ofta en tro att budskapet gått fram när vi lämnat ett papper. Så är det inte alls alla gånger! I den orala kulturen där eleven och hans mamma kommer ifrån har papper faktiskt ett obefintligt värde. 

Hur skulle jag ha gjort för att nå fram till önskat resultat snabbare?
Jag kunde så klart ha haft ett utvecklingssamtal tidigare men det är inte lätt alla gånger att planera sitt arbete så som man önskade. Läraryrket är stressigt redan nu. Dessutom trodde jag verkligen att glasögon var på gång. Men framför allt borde jag ha bett någon med samma modersmål ringa till mamman. Jag borde även ha pratat med eleven i upprepade gånger. För prata är viktigare än att skriva! Vill du nå fram till ett resultat ska du inte lita på skriftens styrka utan talets!

8 oktober 2012

Hasiba lyckades!

Går det att bli riktigt bra i svenska när man kommit som vuxen illitterat till Sverige? Detta är en fråga som jag ibland får. Läs gärna hur Hasiba lyckats! Intervjun är från 2009 då jag jobbade i ett samverkansprojekt tillsammans med några andra engagerade litteracitetslärare. 

http://www.lidingo.se/download/18.7f48be5b122dc36880f80003887/Intervju+med+Hasiba.pdf 

4 oktober 2012

Tummen upp

Har du någonsin gjort så här i klassrummet? Haft tummen uppe, velat peppa upp dina elever, önskat lycka till, varit glad för dina elevers framgång?





Ja? Då hoppas jag att du inte har haft elever från Mellanöstern i klassrummet då. För i många länder i det området betyder tummen upp samma som att visa ett långfinger. Jag vet! Jag vill inte heller tänka på hur många gånger jag gjort detta pinsamma tecken i god tro i klassrummet!