28 juli 2012

Att lära illitterata om tidsperspektiv

Illitterata är mer händelseorienterade än tidsorienterade. Det är bra att kunna göra dem mer medvetna om tiden eftersom tiden har en så betydelsefull funktion i vår kultur. Att jobba med sin egen tidslinje är konkret och gör eleven mer medveten om tidsperspektivet i sin egen framtid. För hur många gånger jag har fått höra att eleven vill bli läkare och tror att det sker inom 5 år. Inte realistiskt för en illitterat, inte ens realistiskt för de flesta! 
Man kan även jobba med det förflutna men det finns alltid en risk att det väcker mycket känslor och skapar många tårar. Framtiden ger hopp och är därför enklare och roligare att jobba med. 


Så här kan ett färdigt resultat se ut




Tips till processen


  1. Ta aldrig elevens drömmar ifrån en! Vill eleven bli läkare, så låt henne drömma vidare om det. Allt är möjligt men det kan ta tid och det finns många delmål på vägen dit. 
  2. Var noga med delmålen! Man brukar inte få någonting direkt utan det krävs många steg till målet!
  3. Var realistisk med tiderna! Det går oftast inte bli klar med sfi på ett år om man är illitterat. Låt eleven inte tro att det går så fort. 
  4. Det är viktigt att eleven får presentera sin tidslinje för varandra. Jag lovar, många tycker det är extra intressant att höra vad eleven vill bli för någonting i framtiden. 

26 juli 2012

Jag kan!

Jag hade en gång en mycket stark och underbar elev. Problemet var bara att hon inte kom någonstans i sin inlärning. Trots att hon kämpade oerhört mycket och trots all hjälp hon fick lyckades hon inte ens skriva sitt namn efter 1 1/2 år utan enorm ansträngning. Det var sorgligt att se detta och jag började misstänka att tjejen hade låg begåvning. Äntligen började eleven att utredas och det kom fram att hon inte alls var lågt begåvad utan hon var traumatiserad. Detta var en läxa till mig och jag insåg senare att samma diagnos gällde även i andra fall där eleven lätt skulle kunna stämplas som begåvningshandikappad. Ännu en bekräftelse att det vore oerhört viktigt att ha kurator och specialpedagog på sfi. Lyckligtvis var tjejen inte 18 år ännu och fick bättre hjälp på Språkintroduktionen än hon någonsin hade fått på sfi.


Att eleven får psykiatrisk hjälp är förhoppningsvis självklart. Men vad kan man som lärare göra i motsvarande fall? Min uppgift var att skapa hopp, ansåg jag. Det var viktigt att se på eleven och göra allt så att eleven inte skulle ge upp. En gång hade vi en föreläsare på vår skola: Lena Maria. Lena Maria föddes utan armar och vänstra benet var hälften så långt som det högra normala benet. Lena Maria är idag en framgångsrik kvinna, hon har vunnit i OS, sjunger vackert och målar fint med sin mun. Lena Marias budskap är: Jag kan!  


Efter att eleven träffat Lena Maria berättade hon att hon ofta tänkte på Lena Marias budskap, speciellt när hon hade det svårt. Det är viktigt att eleven inte ger upp. Det gäller även lärare. Om läraren givit upp vad har eleven för möjligheter då? Att vara illitterat är inte lätt i Sverige. Har man dessutom trauman som hindrar en att lära sig och vara lycklig är det ännu svårare. Hur många illitterata har givit upp i Sverige? För många, anser jag. Jag är övertygad om att vi skulle kunna hjälpa dem mer om vi erbjöd illitterata bättre undervisning och bättre hjälp.    

24 juli 2012

Privat eller kommunal sfi?

Utbildning i svenska för invandrare (sfi) drivs både av kommunala och privata verksamheter. I Stockholm och många andra kommuner upphandlas de privata med jämna mellanrum men de kommunala skolorna slipper denna process. Jag har själv arbetat både inom kommunal och privat sfi. Jag har även sett flera olika verksamheter i Sverige och önskar jag skulle kunna uttala mig att den ena eller andra vore bättre. Så är det tyvärr inte. 


Problem inom privata sfi-skolor är stora. De flesta privata sfi-skolor drivs med vinstintresse. Kvalitén och lärarnas arbetsvillkor är mycket dåliga. Att en lärare kan vara tvungen att undervisa 30 timmar i veckan talar klarspråk. Jämförelsevis kan man säga att i den kommunala verksamheten undervisar man oftast mellan 18 och 22 timmar i veckan. Man hinner inte planera, utvärdera och reflektera över sin undervisning om man undervisar 30 timmar. Ännu mindre hinner man följa upp och dokumentera en elevs språkutveckling. Jag skulle inte bli överraskad om en motsvarande Carema- skandal upptäcktes i sfi-världen. Dessutom förekommer det absurt stora grupper inom privata skolor. Men den kommunala verksamheten är inte bättre alla gånger. Där brottas man i stället med ineffektivitet och byråkrati. Lärarvillkoren är så klart bättre, vilket är viktigt. Dock är det mycket på den pedagogiska fronten som behöver förbättras även där. 


Problemet är att nyanlända invandrare inte vet hur man klagar och vilken kvalité man ska förvänta sig. Därför är det enkelt att ha obehöriga lärare som naturligtvis kostar mindre. Speciellt de privata skolorna verkar ha detta som ett effektivt sätt att spara pengar. De engagerade och drivna lärarna söker sig bort från sfi:n just delvis pga sämre lön och sämre arbetsvillkor. Men har man inga referensramar från det nya landets skolundervisning har man svårt att säga ifrån. 


Valfriheten ökar även i sfi-världen. Antalet skolor är väldigt många. Hur ska man kunna välja emellan dem när man är ny i landet? Eller när man dessutom saknar skolbakgrund? Gruppen personer med kort eller ingen skolbakgrund ökar ju i Sverige. Att vara illitterat innebär inte bara att man inte kan läsa och skriva. Det innebär även att man kan ha svårigheter med vissa kognitiva färdigheter, som t ex arbetsminnet. Att vara illitterat innebär även att man har svårt med abstrakt tänkande, att förstå faktainformation och för att kunna fatta egna beslut för att nämna några exempel (se min artikel på Lisetten 1/2012, sida 16).

Att välja själv en sfi-skola när man är illitterat betyder i praktiken att man antingen väljer den närmaste skolan eller att man lyssnar på sina landsmän (som inte nödvändigtvis är utbildade heller). Det går inte att välja en skola utifrån statistik och kvalitétsrapporter hur bra de än vore. Rapporterna och statistiken kan ha ett annat viktigt syfte men att låta en nyanländ (och möjligen illitterat) invandrare välja en skola utifrån dem fungerar inte. Därför tycker jag att det inte är realistiskt att ha en så stor valfrihet för målgruppen illitterata och korttidsutbildade så som vissa politiska partier verkar förespråka. 

Att öka antalet sfi-skolor är helt absurt. I praktiken innebär det ännu sämre kvalité. Att sprida kursdeltagarna i 22 olika platser i olika delar av staden ger bara sämre utgångspunkt för bra undervisning. För vad staden egentligen måste göra är att minska antalet skolor för att bättre kunna organisera verksamheten. Det kan handla om både privata och kommunala skolor. Grupperna skulle bli mer homogena och man skulle kunna samla kompetens om olika typer av grupper i olika verksamheter. Att ha skolor för bara illitterata och korttidsutbildade eller bara högutbildade vore en mycket bättre verklighet än den som vi nu har. Nu blandas olika individer med olika utbildningsbakgrunder i en och samma verksamhet och det lilla utvecklingsarbete som sker i skolan sker på en generell nivå i stället för att koncentrera sig på den specifika målgruppen. Men att välja privata anordnare som bedriver en verksamhet med stort vinstintresse är ingenting att rekommendera. Satsa på eldsjälar i stället och ge bättre riktmärken till exempel för gruppstorlek, kravet av modersmålsstöd, lärarnas behörighet och antalet undervisningstimmar. 

Det finns bra exempel på privata sfi-skolor i landet. De verksamheterna bedrivs med kunskap och respekt mot invandrare i stället. De är de verksamheterna vi ska ha som förebild. Små grupper med modersmålsstöd ger resultat men det kostar. Därför är det viktigt att se över den timpenningen som sfi får för varje kursdeltagare. Runt 50 kronor i timmen är skamligt lite. Det är tyvärr så att man får vad man betalar för. Satsa med andra ord på sfi:n, inte den kommunala eller den privata verksamheten utan både och. Men satsa med hjärtat och låt inte vinstintresset ta över. Sätt riktlinjer som garanterar bättre kvalité. För vad har vi för val? Vi vill inte öka segregation och utanförskap. En bra undervisning för invandrare kan minska risken att nyanlända hamnar fel, vilket är lätt hänt om man inte hittar sin plats i det nya samhället.

Mera pengar löser inte alla problem, nej, men det gör inte heller mer valfrihet. Men i rätta och kompetenta händer kan pengarna ge resultat som i långa loppet är en samhällsvinst.


Mer om liknande tankar kan du läsa på http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/mat-din-snorre. Där skriver Maciej Zaremba många kloka tankar kring sfi. 

23 juli 2012

Skolsköterska på sfi

Jag har tidigare skrivit om bristen på kurator på sfi. (Se mitt inlägg: Psykisk och fysisk ohälsa) Det tycker jag fortfarande är skamligt. Samma gäller för bristen på skolsköterska inom sfi. Jag förstår att det inte finns någon budget för sfi att anställa extra personal som kurator eller skolsköterska. Man kan inte skylla på skolorna utan det är mer ett politiskt ansvar. Dock anser jag att rektorerna borde lyfta upp problemet i olika sammanhang. Finns det ingen som lyfter upp problemet, finns det ingen som vill ge pengarna heller. 


Men hur som helst, nu till själva ämnet. Jag har alldeles för ofta mött elever på sfi som har hörsel- och synproblem. Jag har ofta misstänkt att vissa elever kan behöva glasögon eller hörselapparat. Två relativt enkla saker att upptäcka och rätta till. Tänk om jag hade haft en skolsköterska på sfi som jag hade kunnat skicka eleven till? Då hade vi fått bekräftelse på en gång och eleven hade kunnat få hjälp snabbare och därmed hade kunnat studera bättre.


Men nej, jag har inte haft den hjälpen på sfi. Däremot har jag haft samtal med eleven där jag påpekat om problemet. Jag har hänvisat eleven till rätt ställe för att se om eleven har det problem som jag misstänkt hon eller han har. Men om eleven saknar självinsikt och inte tycker att det finns något problem? Inte alls ovanligt för illitterata och korttidsutbildade. Det är inte säkert att hon går till optiker eller hörselklinik trots att jag flera gånger påpekar om detta. Detta kan leda till att eleven sitter år efter år på sfi och inte kan se till tavlan eller höra läraren. Hur kan man lära sig svenska då?

18 juli 2012

Kvinna är som en blomma - några tankar kring könsstympning och omskärelse

IIIIK! Eleverna gömde blygsamt sina ögon bakom sina händer! Nu skulle vi prata om något pinsamt. Bilden på en kvinnas underliv lyste på tavlan. Och inte vilken kvinna som helst, utan en könsstympad kvinna. Ingen hade reagerat på den tidigare bilden som visade hur vår skatt egentligen ser ut. Förmodligen visste inte många det. Det var en könsstympad kvinna som var normen. 


Barnmorskorna hanterade situationen duktigt. De berättade om saken på ett professionellt sätt. Eleverna var berörda. Diskussionen efteråt bevisade att ämnet var viktigt. Många hade hört om problem med könsstympning. Men inga personliga pronomen i första person hördes. Det var alltid bara någon bekant som hade drabbats, trots att i stort sätt alla kvinnor är könsstympade i det berörda landet. Det bevisar hur laddat och jobbigt ämnet är. Sexualitet är inget man pratar högt om överhuvudtaget. 


Men det finns ljus i tunneln. Alla var övertygade: Ingen kvinna ska vara med om detta brutala ingrepp numera! En elev uttryckte sig det så fint: En kvinna är som en blomma. Låt ingen klippa den!


Men manlig omskärelse ska absolut tillåtas! "För det är bara så vi gör", uttryckte sig kvinnorna. Som om det inte fanns några nackdelar med att vara omskuren som man. Jag fick höra att kvinnlig könsstympning inte får stöd i Koranen medan manlig omskärelse får det. Intressant! Jag är osäker om alla verkligen vet detta med tanke på hur många kvinnor som könsstympas i första hand i Afrika varje dag! Intressant är även att religionsfriheten går före barnens rättigheter. Att små pojkar utsätts helt lagligt till ett ingrepp som inte är medicinskt berättigad betyder egentligen att barnens rättigheter inte väger lika tungt som religionsfriheten. Jag följer med stort intresse utvecklingen i Tyskland där en liten pojke fått kraftiga blödningar efter ingreppet. Kommer Tyskland nu att förbjuda omskärelse? Vad tror du? Hur ska Sverige hantera frågan? 

15 juli 2012

Dhaqan Celis - ett somaliskt hedersrelaterat förtryck

"Så klart får du använda min bild", sa eleven glatt till mig. Hennes fina bild var mycket värd för mig! Och jag var tacksam för att kunna använda den i olika sammanhang. Vid ett annat tillfälle var eleven sur på en annan lärare för att hennes bilder (som hon gett tillåtelse till att använda) spridits via en gruppsida på Facebook. Jag tog tillfället i akt för att prata med henne. Jag började genom att berömma hennes bild och jag frågade en gång till om jag fick använda hennes bild. "Absolut", sa hon igen. Men utan att jag behövde fråga mer började hon prata. Hon uttryckte sig en oro för en bild på Facebook. Någon skulle kunna se den och skicka henne tillbaka till Somalia. Jag fick höra att hon var orolig för bilden för hon tillsammans med en kille där. Jag fick se bilden senare. Jag tyckte inte alls att hon hade någon kontakt med killen på bilden; de råkade bara vara på samma bild. 


Jag förstod inte riktigt innebörden av det tjejen sagt till mig innan jag läste om Ahmed på Brinkemobloggen. Ett barn som anses ha förlorat för mycket av sin somaliska identitet skickas tillbaka till Somalia för att kunna återförenas med sitt somaliska ursprung. Sådana resor kallas Dhaqan Celis enligt Per Brinkemo. Eleven som jag pratade med var inget barn men en ung tjej. Hon betonade att pappan hade makt, trots att han befann sig i Somalia. Det är obegripligt hur ordet kan spridas så fort ända till ett av mest kaotiska länderna i världen, Somalia. Men ordets makt i den oraliska kulturen ska absolut inte underskattas.


Samtalet med eleven skedde tyvärr på min sista dag i den skolan. Jag försökte säga till henne att hon som vuxen skulle kunna påverka sitt eget liv. Att hon hade alla möjligheter i Sverige. Men tyvärr, mitt arbete med henne tog slut precis då det borde ha börjat. För mig handlar Draqan Celis om somaliskt hedersrelaterat förtryck. Debatten i media om hedersrelaterat våld och förtryck tar oftast bara upp exempel från Mellanöstern. Det är väl dags att undersöka vidare hur den somaliska typen av hedersförtryck ser ut. Därefter kan vi försöka hitta vägar till de unga somalier som inte vill leva efter hedersnormerna men tvingas till det.     

11 juli 2012

Alkohol = haram

Alkohol är en del av kultur hur man än vrider och vänder på saken, inte minst under sommaren. Alkohol är tillåtet och tillgängligt i vårt samhälle. Men hur ska vi bemöta en livsåskådning som tar totalt avstånd från alkoholen?

Jag har mött invandrare som sagt att de hellre skulle svälta än att ta emot ett arbete som diskare på en restaurang. För att diska glas som haft alkohol i sig skulle gå emot deras religion. Att röra alkohol likställs då som att dricka alkohol. Alkohol är haram, förbjudet i allra största grad. Jag har även mött en person som vägrat att ta emot ett lekfullt pris efter en trevlig kväll för på priset fanns en bild på ett cocktailglas. Eller när en person känt sig totalt illa behandlad när man fått en flaska alkoholfri champagne som present. I exemplen ovan har utbildningsnivån ingen betydelse. 

Hur ska vi möta dessa åsikter? Hur långt är vi redo att anpassa oss och hur mycket kan vi kräva av andra att de ska anpassa sig? Det handlar trots allt inte om att vi tvingar någon att dricka alkohol. Vem har rätt? Personen som känner sig illa behandlad när man får ett pris med bild på ett cocktailglas? Eller personen som av god vilja vill ge priset och känner sig illa behandlad när mottagaren inte tar emot det?  

8 juli 2012

Rökning förbjuden!

Jag såg denna skylt en gång på en toalett på en verksamhet som har många illiterata. Jag vet inte vem som har hängt upp skylten men jag gissar att det är någon med ingen eller väldigt kort utbildningsbakgrund. Vi västerländska litterata reagerar så klart att bilden har hängts upp fel. 








Men egentligen, vem säger det? Våra referensramar begränsar oss att tänka så men bilden måste inte vara fel. Budskapet kommer väl fram hur man än har hängt upp bilden, eller? Jag ser nu en person som förbjuds att röka. Vad ser du?


6 juli 2012

Socialen tar våra barn!

Många elever till mig är rädda för myndigheter. Det är svårt att förstå hur djupt rädslan och hatet sitter. Jag kan någolunda förstå var rädslan kommer ifrån. Polisen i hemlandet har inte alla gånger varit för att hjälpa en individ. Polisen har kanske pressat ut pengar eller till och mer torterat en, skyldig eller inte. Jag har hört att inte bara polisen i Sverige drabbas. Inte ens brandkåren är välkommen alla gånger. En möjlig anledning till det är att militären agerar som brandkår i många länder och att förtroendet för myndigheter överhuvudtaget är lågt.


När jag arbetade med tema föräldraskap med en grupp somalier ställde jag frågan vad eleverna vet om föräldskap i Sverige. Alla svarade nästan i kör: Socialen tar våra barn! Eleverna var oroliga för att socialen skulle ta barnen från dem om barnen en dag skulle få komma till Sverige (de flesta hade sina barn kvar i Afrika). Därför uttryckte de sig en oro för att inte våga vara föräldrar i Sverige. Eleverna visste att man inte får aga sina barn och att det inte är lätt att vara en förälder i ett nytt land. Men deras önskan var att få veta hur man gör istället? Hur kan man lyckas som förälder i Sverige? 


När jag lyssnade på elevernas oro insåg jag varför oroligheter bland ungdomar i Tensta eller Rosengård förekommer. Att föräldrarna inte vågar ställa krav på barnen eller sätta gränser är en bidragande faktor. Det var det eleverna på min kurs uttryckte sig flera gånger. Många är oroliga för att göra fel pga rädslan för socialen. 


Vad gjorde vi då? Vi bjöd in en person från socialen. Det blev lyckat. Väldigt lyckat faktiskt! Kanske blev det ännu mer lyckat just för att personen råkade ha samma ursprung som eleverna. Ämnet avdramatiserades och det kom fram att eleverna egentligen inte hade sett en enda familj förlora sina barn till socialen. Men rykten hade varit starkare än faktumen och i den oraliska kulturen eleverna kommer ifrån har rykten pondus. När eleverna hade blivit av med oron för socialen, kunde vi koncentrera oss på andra viktiga frågor. 


Så mycket som det går fel i integration. Så mycket som vi skulle kunna rätta till om vi mötte varandra på bättre sätt. Att kunna lyssna och förstå vad invandrare har på hjärtat och sen möta fördomarna är viktigt om man vill nå fram till varandra. Ingen dialog, ingen integration. Och viktigast av allt maktbalansen utjämnas. Det är inte VI som ska lära DEM utan vi ska lära från varandra. Allt integrationsarbete, oavsett om det är sfi, politiskt arbete eller föreningsliv, ska utgå från en jämställd bas. Då kan vi möta varandra och då kan vi veta mer om varandra och sluta tro så mycket.  

4 juli 2012

Hur var det nu med raderna?

Det är inte lätt alla gånger att hålla sig på raden när man skriver. Så här kan det i värsta fall se ut när en illitterat börjar i alfabetiseringsundervisningen. Exemplet kommer från ett test där man testar elevens skriftliga kunskaper. Eleven i exemplet håller pennan i handen för första gången och skriver av en text som hon inte förstår. Eller rättare sagt, ritar av texten. Jag måste väl inte säga att eleven i detta fall kommer från ett arabisktalande land?











Men att kunna skriva snyggt är kanske inte den viktigaste kunskapen just i början. Har du hört talas om hur de gör i Norge? Där lär man sig läsa och skriva med hjälp av dator och talsyntes. Resten kommer senare, fast själva läsningen kommer tidigare än med en vanlig metod, enligt norrmännen. Klicka här för att läsa mer. Jag är imponerad och nyfiken på att höra mer! 

3 juli 2012

Ett kärt barn har många namn

Analfabet, illitterat, studieovan, en person med kort eller ingen skolbakgrund, studieväg 1 - elev! Det finns många begrepp för ett kärt barn! Vilken ska man välja?


Länge använde jag ordet analfabet. Det känns bekvämast i munnen, fortfarande. Dessutom är det ett begrepp som alla känner till. Men den sista tiden har jag blivit hjärntvättad! Jag har fått lära mig att begreppet analfabet kommer att försvinna. Detta påstår i alla fall vissa forskare vid Stockholms universitet. Och det märker man i några sammanhang. Det verkar t ex inte användas av Nationellt Centrum för svenska som andraspråk längre.


Jag har fått höra att begreppet analfabet betyder oförmåga att tyda symboler men att alla människor borde ha den förmågan. Därför skulle begreppet analfabet vara felaktigt.  Och därför skulle illitterat vara mer rätt. Och kom ihåg, man kan vara illitterat i många områden: i läsning och skrivning, data, matematik osv.


En person med kort eller ingen skolbakgrund är så klart rätt men ett väldigt långt och krångligt begrepp. Man vill ju vara ekonomisk. Och studieovan slår fel i många sammanhang. Då syftar man till någon mycket större grupp. Studieväg 1 - elev används bara i sfi-sammanhang.


Men vad vet jag? Huvudsaken är att ni vet nu varför jag valt att använda illitterat i min blogg. Ibland har jag skrivit både och. Bara för att folk som är intresserade av alfabetisering skulle lättare hitta till min blogg. Men vägen till att ordet illitterat kommer till folks mun är lång misstänker jag. Därför är jag alltid lika kluven när jag pratar om analf...ursäkta mig om illitterata.