19 oktober 2015

Bara min fars pipa

På tåget. Lånade precis telefon till en ung, syrisk man som anlänt till Sverige för en stund sedan. I samtalet med sin kusin avslöjades många känslor: glädje, lättnad, trötthet och hopp. Jag kan inte arabiska men kunde nästan förstå allt i samtalet: Han är säker, i trygghet, i Sverige. Snart ses de, han och hans kusin.

På tåget berättade han om sin flykt, om 15 långa, tuffa dagar utan sömn. Att blunda var farligt, någon kunde ha tagit hans pengar och mobil. Den risken ville han inte ta. Han berättade om den farliga båtresan, om hur jobbigt det var att lämna familjen för en bättre framtid. Han berättade om sin katt i Syrien, om sina förhoppningar inför ett nytt liv, om sina framtidsplaner. Han berättade om sin förhoppning att få hit sin bror, 14 år, som om fyra år ska kriga med armén om han inte kommer iväg från landet.


Jag undrade vad som fanns i hans bagage. -Bara kläder. Och pipa som tillhörde min far, min far som dog för två år sedan i bombningar.




15 september 2015

Att föda en bok

Många frågar mig hur det är att skriva läromedel. Jag kan se vissa mönster i mitt skrivande. 

Fas
1) Ett provkapitel till förlaget
2) Samtal med förlaget, känslan är hoppfull
3) Filar, filar, filar kapitlet
4) Ett samtal med förlaget igen
5) Filar lite mer
6) Skriver på ett avtal
7) Skriver, allt flyter på
8) Ändrar och filar och rättar till
9) Ändrar tillbaka, till annat håll
10) Förtvivlan, jag måste vara världens sämsta författare
11) Tungt men skriver och ändrar
12) Det börjar flyta på igen
13) Ger förslag till ändringar i layout, ändrar, gör om, filar
.
.
.
39) Sista korrigering, ångest. Vad har jag missat?
40) Boken skickas till tryck, ingen sömn
41) Väntar
42) En ny bok i handen. Vågar inte öppna den.
43) Aldrig mer!
44) Hmm...kanske kan jag skicka en ny idé till något förlag.




7 september 2015

En framgångssaga på finska

Min gamla elev intervjuades av Sisu-radio, Sveriges radios finsktalande kanal. Heja Ali Reza! 

Lyssna på finska här

14 augusti 2015

Ett samtal med en gammal elev till mig

Häromdagen träffade en gammal elev till mig. Han kom till Sverige som ensamkommande barn för fyra år sedan. Idag pratar han flytande svenska och har ett jobb att gå till varje morgon. Detta möte med honom var lärorikt för mig. Jag hade många frågor att ställa. 

- Vad tänkte du i början i klassrummet?
Det var som att vara i en dimma. Jag orkade inte ta in någonting. Jag tänkte bara på uppehållstillstånd. När jag fick uppehållstillståndet kändes det klarade i huvudet. Men det var ändå svårt att läsa tjocka böcker i biologi och andra ämnen på svenska. Jag bestämde mig ganska tidigt att jag inte vill satsa på skolan. Jag sökte jobb i stället. 

- Var det svårt att få ett jobb?
Jobb kommer inte till dig men det finns mycket i Stockholm. Är du en trevlig och arbetsam person och tar kontakt själv med olika arbetsgivare har du inga problem. Många ensamkommande, som jag, jobbar idag. Få orkar gå i skolan. De har bråttom att börja tjäna pengar. De måste ju betala skulderna till smugglarna. Sen vill deras familj ha pengar och det är klart man hjälper till.
- Jag minns verkligen hur dåligt du kunde må när du var min elev. Hur mår du idag?  
Jag mår bra. Jag har ett jobb, en lägenhet och jag har lärt mig laga mat (skrattar högt). Livet är bra. En dag vill jag börja spara till en egen lägenhet och gifta mig. 
- Hur vill du att din fru kommer att vara?  
 Hon ska jobba som jag. Men sen får hon laga all mat. Jag kan städa och tvätta men laga mat, det gillar jag inte. (skrattar högt)
 Men jag säger bara en sak. Har du inte problem i ditt hemland, ska du inte komma hit. Livet kan vara så mycket enklare i hemlandet. Men jag kunde inte stanna där. Jag hade annars dött. 
 

16 juni 2015

Jag älskar dig, Tiia! Ord som jag aldrig glömmer!

Sommarlov. Skolan är tom. Jag känner mig tom. Jag har gett allt. Jag har tömt min idébank och fantasi. Nu är det dags för påfyllning. Sommaren kommer att smörja själen och ge energin tillbaka. 

Men tomheten som jag nu kan känna fylls med värme när jag tänker efter de orden en elev sa till mig i skolavslutningen. "Jag älskar dig, Tiia." Inte en gång. Hen sa de orden flera gånger, kanske till och med tiotals gånger. Hen kunde inte sluta upprepa orden. De orden kom direkt från hjärtat. Jag kunde känna det. Från samma hjärta som jag var en gång var så orolig för.

Så mycket som jag bråkat med hen. Så mycket som jag tjatat. Så mycket som jag försökt lyssna och så mycket som försökt ge. Hen var inte mottaglig då, trodde jag. Men nu vet jag att hen var mycket mer mottaglig än jag trodde då. Idag kan man möta en studiemotiverad ung person med varmt hjärta i stället. 

Jag älskar dig, Tiia! De orden bär jag med mig genom hela livet!

29 maj 2015

Elevernas egen migrationspolitik

Den senaste perioden har jag arbetat med temat Migration med mina nyanlända. Ett arbetsområde som hör till samhällskunskap på högstadiet. Häromdagen skapade vi en egen migrationspolitik till Sverige. Eleverna var ganska överens: Sverige ska ta emot många invandrare men bara snälla sådana. Om man visar att man är snäll och en bra person ska man kunna stanna i landet. Oavsett var man kommer i från. 

Så många gånger som jag tänkt samma som eleverna. Tänk om man fick handplocka invandrarna vi tar in i landet. Du som är så fin får stanna. Oavsett asylskäl. Men det är så klart svårt. Det behövs en viss reglering. Men reglering gör också att det blir fyrkantigt. 

Jag ser individer i klassrummet. Jag ser oftast väldigt fina individer och kan inte reglerna om invandringen. Många av dessa individer har ett tungt bagage med sig. Jag har svårt att se att någon av dem inte skulle ha skäl att stanna i landet. Det är där allt krockar. Migrationsverket tolkar sina regler utifrån paragraferna de har. Jag ser människan. Emellanåt kommer vi fram till olika resultat. Då svider det i hjärtat. 






12 maj 2015

Då kör vi!

- Och när ska barnet kunna börja gå i skolan, frågar en mamma till ett nyanlänt barn. 
- Vad sägs om klockan 8.15 i morgon bitti, undrar jag. 

Tolken tolkar. En tystnad. Ett brett leende. Eleven nickar ivrigt. Blir osäker igen. 

- Menar du verkligen i morgon? frågar barnet fundersamt. 
- Ja, i morgon, svarar jag. Passar det? 
- Ja, jag det passar, svarar barnet skrattande. 

Ett nyanlänt barn har ett stort behov att börja gå i skolan så fort det bara går. Varför vänta? Vad vinner jag på att vänta? Oftast ingenting. 

- Då kör vi! Vi ses i morgon bitti! 

5 maj 2015

Lyssna på mig, du lärare!

Idag läste våra kamratstödjare upp några tankar som de samlat från eleverna på skolan. Tankarna handlade om kränkningar som sker på vår skola. Inte bara vilka kränkningar som helst. Utan kräkningar som en lärare utsätter eleverna för. En rad ungdomar läste starka meningar som ingen lärare egentligen vill höra. 

Här är några exempel: 

"Jag ogillar när du skickar mig ut från klassrummet när jag inte orkar studera."
"Jag tycker inte om när du behandlar pojkar bättre än flickor."
"Jag skäms när du skriker åt mig eller skäller ut mig framför de andra eleverna."
"Jag vill studera mer och inte lyssna på dina berättelser om ditt privata liv."
"Det är smaklöst att du svär i klassrummet."

Det var riktigt starkt att lyssna. En tystnad sjönk in i lärarkåren. Några kände sig träffade. Andra blev chockade.  

Eleverna betonade dock att inte bara detta sker i våra klassrum. Att det sker även positiva saker. Men att dessa kränkningar sker, inte alltid, inte överallt, inte bara i vår skola, är inte okej. Lärarens professionella förhållningssätt är inte att svära och skrika. Läraren ska stå bakom värdegrunden och vara en förebild. 


21 april 2015

Ett minne blott

Närmare tusen flyktingar drunknade i söndags på vägen till ett tryggare liv i Europa. Samma dag blev Sannfinländarna Finlands näststörsta parti, ett parti som vann mångas hjärtan med en icke-fråga: massinvandring. Finland tar emot 750 kvotflyktingar per år. Fler människor miste sitt liv på en dag i Medelhavet. Ännu fler människor förlorade sina nära och kära. 

Hur kan detta ske? Hur kan vi låta detta fortsätta ske? 

Jag minns ett land där jag växte upp. Det var ett land där folk var så stolta över solidariteten som fanns i landet efter att en halvmiljon människor fick bosätta sig på annan ort när landet förlorat stora områden till grannlandet. En halvmiljon människor fick stöd, solidaritet och varmt mottagande så att ett nytt liv skulle kunna börja. 

Idag vill finländarna skicka ut "främlingarna" som finns i landet och stänga gränserna. Eller rättare sagt 17,6 % av finländarna vill. Fortfarande tack och lov vill majoriteten ta avstånd från denna politik. 


1 april 2015

Bjud på middag!

Jag fick nyligen fika hos en nyanländ familj. Deras gästvänlighet hade inga gränser. Det blev en trevlig eftermiddag med goda bakverk, barnens skratt och ett trevligt sällskap.

Familjen hade för länge sedan bestämt sig att bjuda in mig men inte vågat på grund av att de saknade kunskaper i svenska. Nu kunde vi kommunicera relativt bra och lyckades få ut en och annan skratt. De var överlyckliga. Äntligen kunde de kommunicera med mig på riktigt!

Men två år behöver det väl inte ta för att få bjuda in den första svensken hem till sig själv. Vi måste bli bättre på att välkomna nyanlända till Sverige. Jag måste bli bättre på att låta nyanlända bjuda in mig! Jag måste bjuda in nyanlända! 

Ett sätt att göra det är via Invitationsdepartementet! Bjud på middag och gör en nyanländ glad för att få en svensk kontakt!




19 mars 2015

Förstå språket - NO/SO för nyanlända



Nu finns det ett blädderprov till min blivande bok Förstå språket – NO/SO för nyanlända på Sanoma Utbildningens hemsida.

Läs här:



16 mars 2015

Ett besök på biblioteket i Södertälje

Besökte biblioteket i Södertälje med min grupp. Blev glatt överraskad när jag såg hur flerspråkigt det var. Skyltar, information och instruktioner fanns på flera språk. Och alla de böckerna som fanns på arabiska, somaliska, engelska, ryska, finska och på många andra språk. Snacka om att ta tillvara på och höja flerspråkigheten i kommunen!



10 mars 2015

En bro till föräldrar

Det är inte lätt att få en fungerande kommunikation med nyanländas föräldrar om det saknas ett gemensamt språk. Att en förälder som ännu inte kan svenska skulle ha läxförhör med sitt barn på svenska känns inte rimligt. Därför översatte  en studiehandledare en text som eleverna skrivit tillsammans till kinesiska. På detta sätt kunde föräldrarna hänga med till vis del i vårt arbete på skolan. 

17 februari 2015

Läs om mina tankar på Sanoma Utbildningens kataloger

Om du ännu inte hunnit läsa Sanoma Utbildningens årets kataloger och vill läsa mina intervjuer så kan du läsa dem digitalt här:

http://www.sanomautbildning.se/upload/Katalog79_2015.pdf (sida 4 om nyanlända på grundskolan och mina blivande böcker)

http://media.sanomautbildning.se/bladderex/?isbn=9789162269395 (sida 6 om alfabetisering, vuxna elever på sfi och mina böcker)

8 februari 2015

Jag sitter som en fåtölj i klassrummet

En het fråga är om nyanlända barn ska direktinkluderas eller gå i en så kallad förberedelseklass (på min skola kallar vi den introduktionsgrupp). Den frågan dyker upp i alla sammanhang där man samtalar om nyanlända. Min uppfattning utifrån det jag hört är att de flesta lärare föredrar förberedelseklass. Elever som direktinkluderas blir direktsegregerade i stället är mångas uppfattning. En lärare berättade för mig hur hennes direktinkluderade elev hade uttryckt sig: "Jag sitter som en fåtölj i klassrummet." Hjärtat brast när jag hörde detta. 

Jag fick min anställning som förstelärare i en introduktionsgrupp efter att skolan hade testat en annan modell: direktinkludering av nyanlända. Resultatet var att eleverna hamnade i kläm. Fortfarande kan jag höra från elever som jag inte undervisat att de nyanlända som kommer nu har det så mycket bättre än vad de själva hade. En elev kände sig en aning bitter på grund av den orättvisan som hen själv upplevt för att hen aldrig fick samma chans att lära sig svenska. 

Min erfarenhet är att nyanlända elever förtjänar en förberedelseklass. Men den gruppen ska inte ha stängda dörrar mot den övriga världen på skolan. Nyanlända ska ha den ena foten i förberedelseklass, den andra foten i ordinarie undervisning. I vilken mån det sker, beror helt på elevernas förkunskaper och behov. Målet är också att så fort som möjligt att slussas vidare till den ordinarie undervisningen. 

Att min skola inte lyckades med direktinkludering är summan av många saker. En skola där nyanlända väller in är inte lätt att hantera om man inte har en stenhård organisation för det. Ingen del får brista i den. Alla lärare måste kunna bemöta nyanlända på rätt sätt samt kunna arbeta språk- och kunskapsutvecklande. Men sen krävs även en stabil organisation om studiehandledning samt specialpedagogik. Inte ens en förberedelseklass är lätt att hantera men lite mer hanterbar än organisation med direktinkludering. 

Jag tror att direktinkludering kan vara möjligt om alla bitar är på sin plats. Men så länge bitarna inte faller optimalt är risken för stor att nyanlända ger upp och upplever att de sitter som fåtöljer i ett klassrum. 

5 februari 2015

En apparathäfte

En elev knackar på dörren till lärarrummet. Jag öppnar. 

- Kan jag få låna en apparathäfte?

Jag smakar på orden. Funderar. Vad kan det vara för någonting? NO-läraren behöver det, får jag höra. Jag funderar vidare. Ett häfte. Vilket häfte? Jag blir osäker på mina NO-kunskaper. Det är kanske något som alla NO-lärare vet men icke jag, svensklärare. 

- Nämen, vet inte du vad en apparathäfte är för något? Du är ju svensklärare!

Min osäkerhet stiger ännu mer. Nu är det någonting jag inte fattar. Någonting som jag borde fatta. Någonting som även svensklärare bör kunna. 

Plötsligt stiger eleven in i lärarrummet. Tar en häftapparat från bordet och ler mot mig. 

- Här! Det här är ju en apparathäfte! 




Cirkelmodellen är tidskrävande, eller?



Jag älskar genrepedagogikens cirkelmodell. Mina elever kan verkligen efter en kort tid i Sverige producera en text på svenska när man arbetat med cirkelmodellen. Eleverna producerar en text med hjälp av stöttning, olika skrivmallar och massor med upprepning. Med hjälp av samtal om språk och mycket dialog och interaktion.

Men många lärare upplever att cirkelmodellen tar tid. För lång tid. Men är det verkligen så? Efter att jag arbetat med sagor med mina nyanlända elever i åk 5-9 insåg jag att jag täckt en hel del i Lgr 11:s syfte i svenska som andraspråk. Över hälften på en och samma gång. Över hälften är mycket. Tänk om alla ämneslärare arbetade med cirkelmodellen och språkutvecklande! Då skulle varje ämneslärare även utveckla elevernas svenska! Tänk hur detta skulle utveckla även resultatet i skolan, i alla ämnen! Tål att tänkas!



20 januari 2015

Ett mejl som fick mig le varmt

Jag rensade mina mejl och insåg att ett mycket viktigt mejl hade hamnat i skräpkorgen! Vilken tur att jag hittade det! En sfi-grupp på Komvux Södervärn i Malmö hade läst boken om Lak i Resan hit. Gruppen hade tyckt om boken och ville skriva ett brev till mig. Gruppen Må bra B har gett mig godkännande att publicera brevet.  


Och här kommer fortsättningen till Lak! Vilket underbart och lyckligt slut! Stort tack Må bra B! Ni har jobbat fint!


15 januari 2015

Spring, Amina!

Jag läser högt för eleverna. En del följer intresserat på mig, tittar på mitt kroppsspråk. Andra följer texten från boken och lyfter inte blicken från sidan. Stämningen är harmonisk. Alla lyssnar. Jag ställer korta frågor emellanåt för att kolla att alla är med. Joo, de hänger med, varenda en. Jag inser att jag inte kan stanna längre vid vissa frågor. Eleverna vill lyssna mer. Min planering ryker på en gång. Jag fortsätter läsa. Jag läser om Amina från Somalia som var duktig på att springa. Eleverna verkar bli berörda. Berättelsen berör elevernas hjärta. Jag avslutar kapitel ett. Jag ber eleverna städa sina bord och önskar dem en trevlig fortsättning på dagen. Jag hör högljutt ett enigt nej! Eleverna vill inte gå hem. De vill höra mer! Underbart! Jag och framför allt eleverna struntar i klockan och vi läser vidare. 

Vilken underbar bok! Om du ännu inte köpt, är det väl dags! Spring, Amina! heter boken och kan beställas från Nypon förlag. 


14 januari 2015

Mina pappa läser din bok!

Idag berättade en elev till mig att hennes pappa läser en bok på sfi. Den boken har jag skrivit och hör till serien Resan hit. Eleven berättade att hela hennes familj läser boken tillsammans på kvällarna. Böckerna i Resan hit är inte avsedda till barn egentligen. Men jag har ändå tagit några ex till skolan och märkt att eleverna gillat läsa dem. Kanske för att språket går att förstå trots att man är nybörjare. Kanske för att ens fröken har skrivit böckerna. Kanske för att ens pappa läser dem. Jag vet inte varför men jag vet att nästan all läsning är bra för eleverna! Jag är glad att jag bidragit till nyfikenhet och läslust!