29 september 2012

Smartphone

Jag träffade många danska litteracitetslärare i Nordisk Alfakonferens i Sandefjord i Norge. Jag fick höra att de flesta vuxna elever som studerar danska för invandrare har en smartphone. Det har inte mina elever, ännu. Endast en elev till mig har en smartphone men jag tror att detta kan förändras väldigt fort. 

Det är intressant hur en mobil överhuvudtaget finns överallt. Alla, verkligen alla, äger en mobil. Och nu menar jag inte bara i Sverige, utan även länder som Somalia t ex. Jag var en gång hos en förmögen marockansk familj. De bodde i en flervåningsvilla fullt med äkta mattor, marmor och dyra möbler. Alla, inklusive kvinnorna, hade var sin mobil. Ändå saknades det en tvättmaskin och ett modernt kök i huset. Intressant prioritering, tyckte jag. 

Men smartphone öppnar verkligen nya möjligheter till inlärning. Visste du till exempel att du kan ladda en talsyntes-app till en smartphone? Då kan eleven lyssna på texter ni skapat gemensamt hemma. Att spela in ljud kan lätt användas som uttalsövningar. Med hjälp av SoundCloud kan eleven enkelt skicka ljudfilerna till läraren och tvärtom. 

Men som sagt, jag är inte där ännu för mina elever äger ingen smartphone. Men jag anar att den dagen de har det är inte långt borta.  


25 september 2012

Puff, borta!

Han kämpade med sin läs- och skrivinlärning. Han gjorde mycket men inte tillräckligt, tyckte jag. Jag hejade på honom, trodde på honom och försökte engagera honom. Jag var säker på att han en dag skulle lyckas. 

Men sedan kom han aldrig till skolan. Han var bara, puff, borta! Jag fick höra att han fanns i Italien. Att han var ett s.k. Dublin-fall. Migrationsverket hade hittat hans fingeravtryck i Italien och att han hade skickats tillbaka dit. Inte konstigt att hans tankar spärrades ofta och att han inte lärde sig läsa och skriva ordentligt. Han hade för mycket att oroa sig. Och där stod jag som lärare och fick bara acceptera att min minderåriga elev hade ensamt skickats till Italien och att jag aldrig ens fick säga hej då till honom.

Rykten från hans landsmän berättade senare att han stuckit från Italien för att det inte var humant där. Att han behandlades som ett djur där. Det senaste jag hörde var att han skulle vara i Norge. 

Hur ser hans liv ut nu? Gömd flykting i Europa utan läs- och skrivkunskaper. Jag hoppas att hans landsmän tar hand om honom, vilket jag tror de gör. Men ändå. Livet är grymt orättvist. Och det värsta är att klockan tickar igen. Vem av mina elever är näst på tur? Den svårt traumatiserade afghanska pojkens fall prövas i Sverige i stället för Italien. Det var den goda nyheten. Men detta sker i princip aldrig. I de flesta av fallen måste du bara acceptera läget. Och hur blir det med den tvååriga flickan Haddile?  

22 september 2012

Jag är litteracitetslärare





Det här med begrepp alltså! De kommer och de går. Vissa stannar, vissa blir fula, vissa blir vackrare med tiden. Nya begrepp föds och andra dör. Men från och med idag kallar jag mig för litteracitetslärare! Bort med alfalärare, invandrarlärare, svenska 2 -lärare, alfabetiseringslärare. Jag är en stolt litteracitetslärare! Smaka på det du!  


18 september 2012

Hopp och förtvivlan!

Lektionen ska börja och han pratar i telefon. Jag ser i hans ansikte att han är spänd. Någonting är på gång. Han kliver in i klassrummet, kroppen lätt skakande. Men ansiktet, ansiktet skiner som den starkaste stjärnan i himmeln. YES! Jag ropar. Migrationsverket, eller hur? Han nickar. Och där står jag framför alla mina elever och gråter. Och det gör han också. Vi kramar varandra och gråter. Han har fått sitt permanenta uppehållstillstånd! Overkligt och så fint! Han förtjänar verkligen en ny start på livet. Det är sjukt hur starkt dessa beslut påverkar mig. Den här gången fick jag gråta av glädje. Känns riktigt skönt! Det var PUT nummer ett denna termin. Och alla de andra som fortfarande väntar. De är starka! Tänk att de orkar glädjas åt honom. Fast jag ser att det snurrar i deras huvud. Hopp och förtvivlan. Starka känslor. Tänk om jag också. Tänk om jag inte. Panik, förtvivlan, hopp, glädje, panik, förtvivlan, hopp, glädje och återigen panik. 

14 september 2012

Tänk som en turk

Jag fick en mycket intressant bok från mina kära kollegor när jag slutade i projektet Rätt Steg. Boken heter Tänk som en turk - om du vill lyckas i Sverige av Kadim Akca. Kadim Akca saknade i princip allt när han kom till Sverige. Han saknade språk, kontakter, utbildning, vänner, pengar och arbetstillstånd. Ändå lyckades han. Varför? Enligt honom sitter hemligheten i hur du tänker. Efter att jag läst hans bok insåg jag hur mycket sfi skulle kunna lära sig av honom. Tänk vilken framgångsrik saga sfi vore, om den tänkte mer som en turk! 

Här sammanfattar jag några av Kadim Akcas tankar följt av mina kommentarer!

1. Identifiera dina tillgångar, inte det du inte har. Gnäll inte, jobba!

Alldeles för många sfi-lärare verkar ha fastnat i de gyllene gamla tiderna då invandrargrupperna såg annorlunda ut än idag. Då kom arbetskraftsinvandrare med åtminstone hyfsad skolbakgrund. Idag växer grupperna med elever med kort eller ingen utbildningsbakgrund. Gnäll inte om det! Var nöjd för att du kan hjälpa dessa individer som inte fått en möjlighet att gå i skolan tidigare! Jobba och gör ditt bästa för att just de här eleverna lyckas. 

2. Människan blir lycklig av sitt eget resultat - oavsett arbete. Var stolt över vad du gör. 

Jag har ofta en känsla att många sfi-lärare inte känner sig stolta över sitt arbete. Detta gäller så klart inte alla. Men det finns en hel del lärare som valt att ta den enklare vägen och köra sitt gamla race utan att reflektera över om det racet är det bästa sättet att hjälpa eleverna. Det är helt enkelt bekvämare och enklare. Konstigt nog tillåts detta! Men detta gör också att man inte kan vara stolt över sitt arbete som lärare när man vet att man skulle kunna göra sitt arbete ännu bättre. När jag ställer en fråga till eleverna vad de vill jobba med i framtiden, svarar de oftast: Vad som helst! Så skulle inte en svensk svara. Man ska veta vad man vill, vad som helst räcker inte. Men vi i Sverige ska nog börja tänka annorlunda. En människa är möjligen lycklig oavsett arbete, bara man gör sitt arbete bra.  

3. Sitt inte hemma med din plan och rikta kraften mot skärm. Din kraft gör sig bäst i mötet med människor!

Detta gäller inte minst för lärare! Lärare jobbar med människor. Satsa all din kraft på mötet med eleverna. Lyssna, interagera, ge järnet i klassrummet! 

4. Be inte din omgivning om hjälp. Tvinga den till den!

Läraryrket borde inte vara ett ensamt yrke. Om du som sfi-lärare inte klarar av din grupp, en elev, en situation, "tvinga" andra att hjälpa till. Gemensamt kan ni komma till en lösning. Kadim Akca använder ordet tvinga eftersom han anser att det är andras skyldighet att hjälpa till. En väldigt osvensk tanke! Men jag håller med. Tillsammans kommer man mycket längre och utvecklas mer än ensam! Mer lagarbete till sfi med andra ord! Låt inte lärarna köra sitt eget race utan tvinga dem arbeta mer i team! 

5. Mål är inte viktigt utan din arbetsmetod.

Koncentrera dig inte på hur många av dina elever blir klara med en kurs. Satsa på din metod, pedagogik och se hur mycket bättre resultat det ger.

6. Förmedla höga ideal i allt.

Sfi borde satsa mer på kvalité! Man ska inte kompromissa med den! Mer budget för sfi så att man kan anställa kurator, skolsköterska, modersmålsstöd och ha bl.a. mer tekniska hjälpmedel för att nå bättre pedagogiskt resultat. Privata sfi-anordnare som ägs av riskkapitalisterna borde förbjudas för dessa anordnare erbjuder allt annat än kvalité.  

7. Se till att lämna ett bestående första intryck när du tar emot besök. 

Det är första intrycket som lämnar spår och som påverkar hela den framtida undervisningen. Försök hitta på något roligt för ditt första möte med eleverna. Och framför allt, skolorna ska ha ett respektfullt sätt att ta emot eleverna till sin skola. 

8. Till mig ska du inte komma för att få ett lägre pris. Till mig ska du komma om du inte är nöjd med någon annans jobb. 

De privata sfi-andordnarna upphandlas och det betyder inte alla gånger bättre kvalité. Gör det till din framgång! Lita på att kvalitén på just din skola väger tyngre än den fina ytan på den privata sfi-skolan som satsat mycket pengar till fin lokal men sparat genom att anställa obehöriga lärare och genom att ha stora grupper bl.a. 

9. Tänk på att en svaghet på ett papper kan vara en styrka i verkligheten. 

Försök se de starka och unika individerna. En svag elev i skolan betyder inte att man är svag i allt. Lyft upp även de andra styrkorna! Glöm inte att många illitterata bär med sig enorma livskunskaper. De kan ha arbetat hela sitt tidigare liv och kan ha kunskaper som du inte ens kan ana.

10. Leta efter en rätt person, inte en korrekt person. 

Jag har en känsla att sfi anställer likadana personer hela tiden. Det gäller både ledare och lärare. Satsa på mångfald i stället! Olika personligheter är en styrka och lyfter upp olika perspektiv. 

11. Tar du till omvärldens kritik förbättrar du dina produkter och tjänster. 

Sfi tar inte omvärldens kritik på allvar. Det finns alltid massor med ursäkter och förklaringar. I verkligheten skulle sfi kunna göra ett mycket bättre jobb om a) lärarnas skulle vilja det b) om politikerna skulle ge mer pengar för verksamheten c) om lärarnas kompetens vore bättre d) om privata sfi-anordnare skulle koncentrera sig på eleverna mer än vinst.

12. Du lär dig bara något av dina misstag om du gör om samma sak - på ett annat sätt. 

Vi har sett nu att sfi inte fungerar. Det är väl dags att börja tänka utanför boxen. Annars trampar vi på vår plats och kommer ingenstans.


Kära politiker och beslutsfattare! Jag har gärna en dialog med er om sfi och hur den kan bli ännu bättre! Tveka alltså inte att kontakta mig!

8 september 2012

Ja! Jag har fördomar om dig!

Ja, jag erkänner! Jag har fördomar! Jag har fördomar om somalier, kurder och romer. Jag har fördomar om svenskar, om medelklass, överklass och arbetarklass. Jag har fördomar om punkare, rappare och hippies! Jag har även fördomar om kristna och muslimer. Och inte tal om ens hur mycket fördomar jag har om min egen grupp, finländare och även om just dig. Jag är en vuxen människa som brukar har förutfattade meningar om allt och alla. För vem kan vara helt neutral? Vi präglas ju av så mycket i vår omgivning. 

Men när jag säger detta högt känner sig folk provocerade! Jag har blivit kallad för rasist när jag sagt att jag så klart har mycket fördomar, både positiva och negativa, om olika etniska grupper som jag undervisar. Jag har sett hur många himlar med ögonen och tycker att jag är olämplig som lärare för invandrare. 

Men jag erkänner mina förutfattade meningar och är medveten om dem. Jag kämpar även emot mina fördomar och försöker bli av med dem. Jag försöker tänka normkritiskt för jag tror att det är det bästa sättet att jobba mot mobbning bland annat. Jag försöker bryta normerna både i min undervisning och i mitt privata liv. Men jag säger bara att det inte är lätt alla gånger och jag hävdar att vi alla vuxna har fördomar. Den som påstår något annat är nog inte medveten om sina egna fördomar och normer. 

Men det intressanta är att det är lättare att ha fördomar när man står utanför kontexten. När jag undervisar, ser jag mina elever som individer. Mohamed, Said och Farzana från ett och samma land är tre olika individer. Men när jag är utanför klassrummet och talar om det berörda landet kan jag höra hur jag uttalar mig vissa förutfattade meningar och generaliseringar. När jag jobbar och träffar individerna ser jag ingen sjal men sitter jag på torget i någon av Stockholms invandrartäta förorter kan jag plötsligt vakna till när jag reagerar på kvinnor som är heltäckta av sina sjalar. Det händer alltså när jag inte har kontakt med kvinnorna, när jag sitter där på torget och är utanför deras liv. 

En sommar sommarjobbade jag på hemtjänst. En pensionär, låt oss säga hon heter Britt, hade ett väldigt groteskt och ibland även rasistiskt språk. Jag var så klart helt okej. Jag var ju blond och finne och Finlands sak är vår sak! Personalen som jag vikarierade för, vi säger Temnit, kom från Eritrea. Hon var därmed svart. Jag hörde ofta Britt uttala sig saker om invandrare som jag önskar ingen invandrare behövde någonsin höra. Zlatan är väl ingen svensk! De där negrerna borde åka hem! var ett par exempel som jag hörde Britt säga. En dag påpekade jag att även Temnit var svart och att det inte är lämpligt att prata om svarta med ordet neger och inte heller med en sådan ton. Britt tittade på mig och sa förvånat: Nämen! Temnit är väl inte någon neger! Britts kära Temnit som verkligen hade blivit som en dotter till Britt var inte någon neger eftersom hon stod så nära Britt. Men alla de andra på tv:n var negrer eftersom de var främmande och okända för Britt. Och det okända och främmande är läskigt! Nu får jag påpeka att Britt kom från den generationen som fick lära sig i geografiundervisningen om olika raser och deras utseenden samt att ordet neger var ett helt vanligt ord som användes för att beteckna de svarta. 

Men lärdomen av Britt är återigen: Det främmande och okända, det som finns utanför är läskigt. Det som du har nära, som är viktigt för dig är inte längre läskigt utan älskvärt. De som är utanför är massor och då kommer fördomarna lättare upp. De som man har nära är individer.  

Så ja, jag har mina förutfattade meningar men jag kämpar emot dem! Vågar du erkänna dina fördomar?

3 september 2012

Trevligt att träffas

Jag skulle ha fått en ny elev i min grupp men han kom inte till skolan. Inte nästa dag heller. Så jag tog luren i handen och ringde honom. Han svarade inte men ringde tillbaka snart. Ungefär såhär gick det samtalet: 

Jag: SPRINT-gymnasiet, Tiia Ojala
Elev: Hej, hur är läget?
Jag: Tack, bara bra. Och du då? 
Elev: Det är mycket bra!
Jag: Vad bra! Och vad heter du?
Elev: Jag heter Said*. Vad heter du?
Jag: Jag heter Tiia.
Elev: Trevligt att träffas!
Jag: Mmm  
Elev: Du ringt mig. 
Jag: Just det, jag undrade bara varför du inte kom till skolan idag. 
Elev: Jag sjuk. Jag kommer i morgon. 
Jag: Vad bra! Då ses vi i morgon! Hej då! 
Elev: Ja, men vem är du?
Jag: Jag heter Tiia. Jag är din nya lärare. Du ska börja i min grupp.
Elev: Ahaa!

Inte en enda dag som är tråkig i mitt arbete! Underbara små samtal, underbara individer, underbara roliga småstunder! Trevligt att träffas!

* Said heter så klart något annat i verkligheten.