– Vilka språkliga fel irriterar dig mest, frågar en svensklärare. Gensvaret är enormt. Allt möjligt från de/dem-reglerna till hen tas upp. Och mycket annat.
Diskussionen har sällan varit så aktiv i sociala medier. Jag får en klump i halsen. Det känns som om de skriver om mig. Jag gör fel i alla dessa punkter...inte alltid men det händer. Jag är andraspråkstalare. Jag förblir nog andraspråkstalare. Det stör mig inte. Jag älskar språk, jag älskar att läsa, jag älskar att skriva...skriva. I skrift får man inte göra fel. I skrift är människor väldigt konservativa. Folk har alltid synpunkter på skrift. Jag skriver böcker. Jag skriver läromedel. Jag bloggar. Jag skriver i sociala medier. Och jag gör fel. Jag kan fortfarande inte hålla koll på bestämdheten och han och hon för de sakerna existerar inte i mitt förstaspråk. Jag har ändå bestämt mig att inte låta detta begränsa mig. Jag fortsätter att skriva.
En blogg om nyanlända, integration, svenska som andraspråk, studerande med kort eller ingen utbildningsbakgrund, alfabetisering, introduktionsgrupper, sfi, språkintroduktion och om multikulturellt Sverige och multikulturella klassrum.
11 juni 2016
Andraspråkstalare och fel
Etiketter:
det skrivna ordet,
fördomar,
förhållningssätt,
konflikter,
kulturkrock,
Läromedel,
läsning,
nyanlända,
referensramar,
skrivning,
svenska som andraspråk,
svenskhet,
värdegrund
22 maj 2016
SOKA-rummet på Facebook!
Kom in i SOKA-rummet på Facebook, en grupp som jag och min kollega Terese Andersson skapat. Så här lyder beskrivningen av gruppen:
Välkommen till SOKA-rummet!
SOKA-rummet finns för dig som gillar att arbeta språk- och kunskapsutvecklande (SOKA). Här kan du få pedagogiska tips samtidigt som du själv kan bidra med egna språk- och kunskapsutvecklande guldkorn.
Terese Andersson och Tiia Ojala heter vi som ligger bakom SOKA-rummet. Vi är två pedagoger som brinner för undervisning som utmanar och stöttar elever i sin språkutveckling. En kommunikativ och formativ undervisning där språket står i fokus är självklart för oss.
Vi är lärare i svenska som andraspråk, föreläsare samt läromedelsförfattare. Tillsammans har vi författat ett läromedel Jalla- raka vägen! i svenska som andraspråk i åk 7-9 för Gleerups Utbildning. Dessutom har Tiia skapat Språkkraft – Svenska för nyanlända i åk 1-3 för Gleerups Utbildning, handboken Mötet med nyanlända för Gothia Fortbildning. För Sanoma Utbildning har Tiia bl.a. skrivit Förstå språket – NO/SO för nyanlända.
Låt oss skapa ett pedagogiskt rum fullt med språk- och kunskapsutvecklande tankar!
Jalla - raka vägen! Ett nytt stöttande läromedel i sva i åk 7-9
Nu kan ni bläddra min och min kollegas Terese Anderssons bok Jalla - raka vägen! här. Jalla - raka vägen! är ett stöttande och formativt läromedel i svenska som andraspråk i åk 7-9 som baseras på cirkelmodellen.
29 april 2016
24 februari 2016
Kom och lyssna på mig!
Här kommer ett urval av tillfällen då du kan komma och lyssna på mig:
- Lärarkvällar på Sanoma Utbildning i Stockholm, Malmö och Göteborg. Boka din plats här.
- Konferensen Flerspråkighet i fokus. Boka din plats här.
- SETT 2016. Se mer här.
- Konferens Conductive. Skola för nyanlända. Se här.
- Konferens om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Ability Parner. Se programmet här.
Välkommen!
4 januari 2016
Flykting = människa
Att vara en flykting. Att vara en människa. Att vara en människa med sina behov. Vi erbjuder ett tak över huvudet och lite mat. Vi ger några hundringar i handen per månad. Det är det vi erbjuder. Men det finns någonting ännu viktigare. Viktigare än pengarna, nämligen en kontakt med människor.
Jag beundrar alla som arbetar som volontärer på olika flyktingläggningar. Ett så viktigt arbete. För att prata och umgås med människor är det flyktingar behöver. De behöver någon att springa en joggingrunda med. De behöver någon att spela kort med. De behöver någon att prata med, skratta med, gråta med.
Vad gör det för en människa att vänta ett år, två år för att få eller inte få uppehållstillstånd? Att vänta utan att någon i landet hälsar dem välkomna. Det är då en flyktingläggning börjar kännas som en fängelse.
19 oktober 2015
Bara min fars pipa
På tåget. Lånade precis telefon till
en ung, syrisk man som anlänt till Sverige för en stund sedan. I samtalet med
sin kusin avslöjades många känslor: glädje, lättnad, trötthet och hopp. Jag kan
inte arabiska men kunde nästan förstå allt i samtalet: Han är säker, i
trygghet, i Sverige. Snart ses de, han och hans kusin.
På tåget berättade han om sin flykt, om 15 långa, tuffa dagar utan
sömn. Att blunda var farligt, någon kunde ha tagit hans pengar och mobil. Den
risken ville han inte ta. Han berättade om den farliga båtresan, om hur jobbigt
det var att lämna familjen för en bättre framtid. Han berättade om sin katt i
Syrien, om sina förhoppningar inför ett nytt liv, om sina framtidsplaner. Han berättade
om sin förhoppning att få hit sin bror, 14 år, som om fyra år ska kriga med
armén om han inte kommer iväg från landet.
Jag undrade vad som fanns i hans bagage. -Bara kläder. Och pipa som
tillhörde min far, min far som dog för två år sedan i bombningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

