Oroliga kroppar

En elev som slåss, får utbrott, har oro i kroppen. En elev som inte kan fokusera, som har svårt att ta tag i sitt skolarbete. ADHD? Trauman? PTSD? Sociala problem? Oftast är det svårt att sätta ord på elevens beteende. Då är det lätt att man diagnostiserar elever för fort. 

Det gäller att skapa en relation till eleven. En stor del av lärarens arbete handlar just om att skapa relationer. Lyssna på barnet, se på barnet, bekräfta barnet. Det är mitt budskap fortfarande.  

Men när det inte räcker till. Då skulle jag önska att eleven fick öppna sitt hjärta. Helst till en kurator. Kanske till och med till en psykolog. Men det är också en relation som ska byggas. Ett samtal räcker oftast inte till. För att bygga upp ett förtroende krävs mycket mer. 

Jag arbetar med elever från många olika länder. I några kulturer är kurator och psykolog endast till personer med psykisk sjukdom. Barn som skulle behöva hjälp kan nekas det eftersom föräldrarna sätter sig emot den hjälpen. Samma sak var det när jag arbetade med vuxna och unga vuxna. Det var inte alla gånger lätt att motivera personen att gå till en kurator. Därför ska kurator vara närvarande, överallt. Kuratorn ska ha samtal med eleverna i korridoren för att locka eleverna till samtal. Kurator ska bjuda in eleverna till små lätta samtal som kan utvecklas med tiden.  

Min erfarenhet är att oavsett anledningen till elevens oroliga kropp mår eleven bättre efter några stödsamtal. Om eleven har lockats till mötet. Om eleven har tagit det steget att våga försöka. Då kan man förbättra resultatet i skolan också.  

Några råd inför simkurs med vuxna illitterata

Erbjuder din skola en simkurs åt vuxna (muslimska) och kvinnliga illitterata tänk på följande:

1. Förförståelse är viktigt i alla sammanhang, inte minst när illitterata ska till en simkurs. Förbered kursdeltagarna mycket noggrant och när du väl gjort det förbered ännu noggrannare! Du kan nog inte överdriva!
2. Var ute i god tid! Illitterata behöver tid på sig för att smälta in vart de ska.
3. Ta kursdeltagarna till en affär (helst till en affär från deras eget land) där det säljs simkläder. Observera att det finns muslimska simkläder som många föredrar. Var noga med att bomull inte är tillåtet! 
4. Poängtera att man inte ska ha underkläder under simkläderna!
5. Om du inte följer med till kursen (vilket inte rekommenderas) se till att kursdeltagarna kan vägen till simhallen.
6. Visa konkret vad man behöver ha med sig: hänglås, schampo, tvål och handduk.

När du förberett kursdeltagarna väl har du vunnit minst hälften. Men var förbered att det ändå dyker upp problem. Att visa sig naken inför andra är inte lätt alla gånger. Men lyckas du skapa en rolig stämning i samband med kursen blir kursen bättre än bra. Att lära sig simma kan kännas nästan lika stort som att lära sig läsa. Och har man PTSD och får slappna av i poolen en timme i veckan är det så mycket värt! Bättre terapi kan det nog inte finnas!

Jag kan!

Jag hade en gång en mycket stark och underbar elev. Problemet var bara att hon inte kom någonstans i sin inlärning. Trots att hon kämpade oerhört mycket och trots all hjälp hon fick lyckades hon inte ens skriva sitt namn efter 1 1/2 år utan enorm ansträngning. Det var sorgligt att se detta och jag började misstänka att tjejen hade låg begåvning. Äntligen började eleven att utredas och det kom fram att hon inte alls var lågt begåvad utan hon var traumatiserad. Detta var en läxa till mig och jag insåg senare att samma diagnos gällde även i andra fall där eleven lätt skulle kunna stämplas som begåvningshandikappad. Ännu en bekräftelse att det vore oerhört viktigt att ha kurator och specialpedagog på sfi. Lyckligtvis var tjejen inte 18 år ännu och fick bättre hjälp på Språkintroduktionen än hon någonsin hade fått på sfi.


Att eleven får psykiatrisk hjälp är förhoppningsvis självklart. Men vad kan man som lärare göra i motsvarande fall? Min uppgift var att skapa hopp, ansåg jag. Det var viktigt att se på eleven och göra allt så att eleven inte skulle ge upp. En gång hade vi en föreläsare på vår skola: Lena Maria. Lena Maria föddes utan armar och vänstra benet var hälften så långt som det högra normala benet. Lena Maria är idag en framgångsrik kvinna, hon har vunnit i OS, sjunger vackert och målar fint med sin mun. Lena Marias budskap är: Jag kan!  


Efter att eleven träffat Lena Maria berättade hon att hon ofta tänkte på Lena Marias budskap, speciellt när hon hade det svårt. Det är viktigt att eleven inte ger upp. Det gäller även lärare. Om läraren givit upp vad har eleven för möjligheter då? Att vara illitterat är inte lätt i Sverige. Har man dessutom trauman som hindrar en att lära sig och vara lycklig är det ännu svårare. Hur många illitterata har givit upp i Sverige? För många, anser jag. Jag är övertygad om att vi skulle kunna hjälpa dem mer om vi erbjöd illitterata bättre undervisning och bättre hjälp.    

Psykisk och fysisk ohälsa

Huvudvärk, ont i ryggen, ont i benen, ont i axlarna. Hjärtat klappar för hårt när man går upp i trappor. Kanske ett hjärtfel? Trötthet och smärta. Ingen ork, ingen lust, ingen kraft. Det är inte så ovanligt att elever på sfi känner sig trötta och kraftlösa. Den känslan är ibland så stark att man inte kan koncentrera sig på skolan. Alldeles för många elever har en dålig hälsa och en dålig självinsikt. Det gäller inte minst för illitterata. Det är ju en allmän sanning att ju lägre utbildningsnivå man har desto sämre hälsa har man. Detta alltså generellt och oavsett nationalitet.

Det är viktigt att få ordning på den fysiska hälsan. Att en person är frisk gör att man har lättare att ta sig in kunskap och därmed även att få ett jobb i Sverige. För vem vill anställa sjuka? Och ännu mindre: Vem vill anställa en som är både sjuk och har bristande svenskkunskaper? Inte många skulle jag tro. Ibland kommer det fram att värken i kroppen är lätt löst. Huvudvärken kan ”bara” handla om en dålig syn. Då kan ett par glasögon lösa problemet. Toppen! Men vad gör sfi:n när det behövs mer?

Jag läste en artikel på GP om somalier i Sverige och deras psykiska ohälsa. I artikeln skrivs att mellan 30 och 40 procent av flyktingar från ett krigshärjat område lider av mer eller mindre allvarlig PTSD. Detta säger Eva-Lena Lindholm, chef på regionens kris- och traumaenhet i Göteborg. Tänk hur många av dessa personer sitter på sfi år efter år och inte kommer någonstans på grund av PTSD och trauman. Är det inte det minsta att man kräver en skolsköterska och en kurator till sfi? Då kan man kanske nå fram till dessa elever bättre än vad man gör idag. Det är skamligt att den hjälpen oftast saknas på sfi. Ingen lyfter upp saken ens. Ibland har man en övertro att vuxna människor kan söka hjälp själv när det behövs. Men vad händer när man inte kan söka den hjälpen? När man inte har den kunskapen? När man aldrig tidigare fått den möjligheten? När man dessutom är illitterat. Är det inte bättre då att hjälpen kommer till en?

Men i samma artikel säger Yasin Ekdahl, möjligen den enda somalisktalande psykologen i Sverige, att det inte är så lätt att få somalier till psykvården. ”Antingen är man frisk eller så är man galen. Det finns inga steg däremellan.”, säger han. Det här känner jag igen. Det är inte lätt att få somaliska elever på sfi, som verkar må dåligt, till en psykolog. Samtidigt har jag ändå en erfarenhet att många somaliska ungdomar på Språkintroduktionen går till kuratorn. Är det för att en kurator inte är en psykolog? När jag översätter ordet kurator i Lexin, ett lexikon på nätet, får jag fram en följande formulering: person som har till yrke att ge råd och upplysningar i allmänna och individuella sociala frågor. Det kanske inte är så laddad att gå till en person som ger råd och upplysningar. Jag vet inte. Hur som helst, många mår dåligt, pga. traumatiska upplevelser från kriget. Jag skulle göra det om jag hade upplevt krig! Är inte sfi då en bra kanal att nå fram till personer med psykisk och fysisk ohälsa?