Andraspråkstalare och fel

– Vilka språkliga fel irriterar dig mest, frågar en svensklärare. Gensvaret är enormt. Allt möjligt från de/dem-reglerna till hen tas upp. Och mycket annat. 
Diskussionen har sällan varit så aktiv i sociala medier. Jag får en klump i halsen. Det känns som om de skriver om mig. Jag gör fel i alla dessa punkter...inte alltid men det händer. Jag är andraspråkstalare. Jag förblir nog andraspråkstalare. Det stör mig inte. Jag älskar språk, jag älskar att läsa, jag älskar att skriva...skriva. I skrift får man inte göra fel. I skrift är människor väldigt konservativa. Folk har alltid synpunkter på skrift. Jag skriver böcker. Jag skriver läromedel. Jag bloggar. Jag skriver i sociala medier. Och jag gör fel. Jag kan fortfarande inte hålla koll på bestämdheten och han och hon för de sakerna existerar inte i mitt förstaspråk. Jag har ändå bestämt mig att inte låta detta begränsa mig. Jag fortsätter att skriva. 

Jalla - raka vägen! Ett nytt stöttande läromedel i sva i åk 7-9

Nu kan ni bläddra min och min kollegas Terese Anderssons bok Jalla - raka vägen! här. Jalla - raka vägen! är ett stöttande och formativt läromedel i svenska som andraspråk i åk 7-9 som baseras på cirkelmodellen.

En bro till föräldrar

Det är inte lätt att få en fungerande kommunikation med nyanländas föräldrar om det saknas ett gemensamt språk. Att en förälder som ännu inte kan svenska skulle ha läxförhör med sitt barn på svenska känns inte rimligt. Därför översatte  en studiehandledare en text som eleverna skrivit tillsammans till kinesiska. På detta sätt kunde föräldrarna hänga med till vis del i vårt arbete på skolan. 

Läs om mina tankar på Sanoma Utbildningens kataloger

Om du ännu inte hunnit läsa Sanoma Utbildningens årets kataloger och vill läsa mina intervjuer så kan du läsa dem digitalt här:

http://www.sanomautbildning.se/upload/Katalog79_2015.pdf (sida 4 om nyanlända på grundskolan och mina blivande böcker)

http://media.sanomautbildning.se/bladderex/?isbn=9789162269395 (sida 6 om alfabetisering, vuxna elever på sfi och mina böcker)

Jag sitter som en fåtölj i klassrummet

En het fråga är om nyanlända barn ska direktinkluderas eller gå i en så kallad förberedelseklass (på min skola kallar vi den introduktionsgrupp). Den frågan dyker upp i alla sammanhang där man samtalar om nyanlända. Min uppfattning utifrån det jag hört är att de flesta lärare föredrar förberedelseklass. Elever som direktinkluderas blir direktsegregerade i stället är mångas uppfattning. En lärare berättade för mig hur hennes direktinkluderade elev hade uttryckt sig: "Jag sitter som en fåtölj i klassrummet." Hjärtat brast när jag hörde detta. 

Jag fick min anställning som förstelärare i en introduktionsgrupp efter att skolan hade testat en annan modell: direktinkludering av nyanlända. Resultatet var att eleverna hamnade i kläm. Fortfarande kan jag höra från elever som jag inte undervisat att de nyanlända som kommer nu har det så mycket bättre än vad de själva hade. En elev kände sig en aning bitter på grund av den orättvisan som hen själv upplevt för att hen aldrig fick samma chans att lära sig svenska. 

Min erfarenhet är att nyanlända elever förtjänar en förberedelseklass. Men den gruppen ska inte ha stängda dörrar mot den övriga världen på skolan. Nyanlända ska ha den ena foten i förberedelseklass, den andra foten i ordinarie undervisning. I vilken mån det sker, beror helt på elevernas förkunskaper och behov. Målet är också att så fort som möjligt att slussas vidare till den ordinarie undervisningen. 

Att min skola inte lyckades med direktinkludering är summan av många saker. En skola där nyanlända väller in är inte lätt att hantera om man inte har en stenhård organisation för det. Ingen del får brista i den. Alla lärare måste kunna bemöta nyanlända på rätt sätt samt kunna arbeta språk- och kunskapsutvecklande. Men sen krävs även en stabil organisation om studiehandledning samt specialpedagogik. Inte ens en förberedelseklass är lätt att hantera men lite mer hanterbar än organisation med direktinkludering. 

Jag tror att direktinkludering kan vara möjligt om alla bitar är på sin plats. Men så länge bitarna inte faller optimalt är risken för stor att nyanlända ger upp och upplever att de sitter som fåtöljer i ett klassrum. 

En apparathäfte

En elev knackar på dörren till lärarrummet. Jag öppnar. 

- Kan jag få låna en apparathäfte?

Jag smakar på orden. Funderar. Vad kan det vara för någonting? NO-läraren behöver det, får jag höra. Jag funderar vidare. Ett häfte. Vilket häfte? Jag blir osäker på mina NO-kunskaper. Det är kanske något som alla NO-lärare vet men icke jag, svensklärare. 

- Nämen, vet inte du vad en apparathäfte är för något? Du är ju svensklärare!

Min osäkerhet stiger ännu mer. Nu är det någonting jag inte fattar. Någonting som jag borde fatta. Någonting som även svensklärare bör kunna. 

Plötsligt stiger eleven in i lärarrummet. Tar en häftapparat från bordet och ler mot mig. 

- Här! Det här är ju en apparathäfte! 

Cirkelmodellen är tidskrävande, eller?

Jag älskar genrepedagogikens cirkelmodell. Mina elever kan verkligen efter en kort tid i Sverige producera en text på svenska när man arbetat med cirkelmodellen. Eleverna producerar en text med hjälp av stöttning, olika skrivmallar och massor med upprepning. Med hjälp av samtal om språk och mycket dialog och interaktion.

Men många lärare upplever att cirkelmodellen tar tid. För lång tid. Men är det verkligen så? Efter att jag arbetat med sagor med mina nyanlända elever i åk 5-9 insåg jag att jag täckt en hel del i Lgr 11:s syfte i svenska som andraspråk. Över hälften på en och samma gång. Över hälften är mycket. Tänk om alla ämneslärare arbetade med cirkelmodellen och språkutvecklande! Då skulle varje ämneslärare även utveckla elevernas svenska! Tänk hur detta skulle utveckla även resultatet i skolan, i alla ämnen! Tål att tänkas!

Om kunskapstörst och nya upplevelser

Att undervisa nyanlända i en introduktionsgrupp är ett spännande arbete. Valet vad man ska lära eleverna är inte alltid lätt. Nyanlända behöver så mycket. Nyanlända behöver lära sig kunskaper som alla andra barn. Historia, geografi, religion, samhällskunskap, kemi, fysik och biologi. Nyanlända behöver lära sig matematik och engelska och framför allt behöver de lära sig svenska. Var ska man börja? Ska jag lära eleverna om industrialisering på 1800-talet? Ska jag lära eleverna om världsreligionerna eller om naturens kretslopp? Eller kanske något om hur man läser kartor? 

Den senaste tiden har jag valt att undervisa om evolutionen. Allt språkutvecklande hand i hand med ämneskunskapen. En rolig utmaning för mig som inte ens är någon biologi-lärare. Förra veckan reste vi till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. En förmån för oss som arbetar i närheten av hufvudstaden. Ett underbart ställe. Mitt favoritmuseum. 

Elevernas reaktioner glömmer jag aldrig. Deras glädje och kunskapstörst! Igenkännande! Ahaa-upplevelser! Många fick en bekräftelse att jag inte lurat dem: "Vi har verkligen alla samma ursprung. Vi var verkligen små bakterier från början." "Och sen blev apor människor!" lägger till någon annan. En elev drar mig till ett annat rum. Han vill förstå vad som händer med alla mineraler på jorden. Hur uppstår de? Hur gamla är de? Samtidigt hör jag ett glädjerop från rummet bredvid. Eleverna testar hänga som apor. Tre minuter lyckades någon.

blågröna bakterier

Att åka till ett museum är inte bara roligt, det är även lärorikt och skapar gruppkänsla. Men inte bara museet erbjuder upplevelser till barn som är nya i Sverige. Även resan dit kan vara något nytt och spännande. Endast ett fåtal elever hade åkt tunnelbana förut.  När tunnelbanan lämnar stationen hörs ett glatt skrik i vagnen. Eleverna försöker hålla balansen och slippa ramla. Medpassagerare tittar på eleverna nyfiket. 

En dag fullt av nya upplevelser, nya erfarenheter och mycket kunskap! En skön avslutning på terminen!

Några ord om ett och annat

Lyssna på hur jag bemöter nyanlända i mitt klassrum och vilka tre framgångsfaktorer jag lyfter upp när jag pratar om att undervisa nyanlända. Du får även höra bland annat om min resa i Gambia. 

Lyssna avsnitt 4 här:

Instruktioner

Jag: Kan du läsa instruktionen? 

Eleven läser. 

Jag: Vilka imperativ hittar du?
Eleven: Läs och översätt.
Jag: Vad ska du göra nu i uppgiften?
Eleven: Jag ska först läsa, sen ska jag översätta orden som finns markerade.
Jag: Exakt! 

Och sen sätter vi igång med läsningen!

Instruktioner är svåra. Alla lärare har varit med om att eleven inte läst en instruktion till en uppgift. Därför är det viktigt att undervisa om det. Att jämt och ständigt påminna eleverna hur man tar an en uppgift med hjälp av en instruktion är en viktig uppgift. Att läsa instruktioner gemensamt stöttar elever. Samtidigt ger denna stund möjlighet att använda språkliga termer som kan vara bra att kunna eller repetera. Tidigare i terminen arbetade jag med instruerande texter med gruppen. Då lärde eleverna vad ordet imperativ innebär. Jag håller begreppet levande genom att upprepa det i instruktioner till uppgifter vi arbetar med. 

Vad ska du göra för att visa att skolan är viktig?

Diskussion om Malala och Nobels Fredspris 2014 i en introduktionsklass. Eleverna lyssnade och deltog i diskussionen nyfiket. Att Malala inte avbröt sin skoldag på grund av priset uppskattades. Sen följde en diskussion och skrivande utifrån temat Vad ska du göra för att visa att skolan är viktig? Tanken till skrivandet kom från @visesiskolan #twitter. #MittÖppnaLöfte 

Här ser du några tankar från eleverna!

Låt alla elever simma i kunskapen

Att få gå i skolan, äntligen! Vilken lycka till en elev som inte fått den möjligheten tidigare i livet. Men att vara en ungdom och börja lära sig att läsa och skriva är kämpigt. Att inkludera en sådan elev i den ordinarie undervisningen kan vara förstörande till denna person. 

Tänk själv! Att sitta i klassrummet, se andra diskutera, läsa, skriva och samarbeta. Samtidigt att sitta själv som inlåst i ett fängelse, i bokstävernas fängelse. Att inte förstå ett enda ord, en enda bokstav. Att skämmas för det. Att försöka gömma sin okunnighet. Dessutom kämpar man med allt det nya som pågår runtomkring sig. Hur beter man sig i klassrummet, i skolan och i samhället? Hur lyckas man hålla tiderna trots att man inte kan klocka? Hur äter man med gaffel och kniv? Hur spelar man pingis så som alla andra på skolan? Hur åker man buss till skolan? Vad gör man när man hoppar av på en fel busshållplats? Hur, hur och återigen hur? 

Och ingen frågar vad hen kan i stället!  Ibland kan inte ens någon fråga. Ingen som kan lyssna på hur hen jobbade på en affär i hemlandet, köpte, sålde och organiserade. Ingen kan lyssna på hur hen tog hand om alla djuren i familjen, hur hen hjälpte en ko föda sitt kalv, hur hen visste exakt hur man tämjer en häst. Ingen kan lyssna hur duktig kock hen är. 

Ett ungt liv vill inte sticka ut. Ett ungt liv vill vara som alla andra. Men hur gör vi på skolan så att ett ungt liv utan skolbakgrund inte drunknar på vår skola? Jag hävdar bestämt, med all erfarenhet om alfabetisering, att elever som saknar skolbakgrund inte ska gå i den ordinarie undervisningen. Jag hävdar att dessa elever mår bättre att få gå i en alfabetiseringsgrupp tills de blivit litterala. Det går inte alla gånger att organisera en sådan grupp på en skola men det är värt att lyfta upp frågan på kommunnivå. Finns det en möjlighet att skapa en sådan grupp i kommunen?

Jag kan inte glömma min kära före detta elevs ord efter att hon gått 60 timmar samhällsinformation på modersmålet: "Det var som om de hade kastat mig till ett hav av kunskap men jag kunde inte simma." Dessa ord bär jag med mig och gör att jag är övertygad om att det inte går att kasta en elev till en ordinarie undervisningen på högstadiet eller gymnasiet utan att hen drunknar. Inte ens studiehandledning är till någon nytta när man försöker redan ut fransk revolution när man egentligen ska koncentrera sig på läs- och skrivinlärningen, helst på modersmålet först. När man ska lära sig simma i bokstävernas värld. När man ska börja utvidga sitt perspektiv mot den litterala världen!

Tankar om flerspråkighet

Mamma, jag är skolans bäst i finska. En stolt, liten pojke, 7-åring. Stolt över sin flerspråkighet. Stolt över sina kulturella ramar. Det är min son. Och tänk att han har fått något att vara bäst på helt gratis, genom att hans omgivning erbjudit honom en möjlighet att bli flerspråkig. 

Samtidigt på annat håll: Skam över sin flerspråkighet. Skam över att man läser svenska som andra- och inte som förstaspråk. Skam över att man inte är som alla andra. Skam över att man alltid har ett invandrarstämpel på pannan.

Önskar att alla flerspråkiga elever kunde stolt bära sin identitet utan skam. Önskar att flerspråkighet skulle bli en norm, ett normalläge. 
Önskar att vi såg flerspråkighet mer som resurs än som belastning. 

Hon var bäst i matte!

Första dagen i matematik-undervisningen i den ordinarie klassen. Jag var orolig. Hur skulle det gå? För att hjälpa till skickade jag två elever samtidigt. Allt detta för att de skulle kunna stötta varandra sen. 

"Hur gick det?" undrade jag efter lektionen. "Hon var bäst i matte", sa den andra. Hon log stolt. Hon hade varit bäst av alla elever trots att hon inte kunde mycket svenska ännu. 

En påminnelse om att nyanlända har med sig mycket kunskaper som de inte alla gånger får visa. Men de förtjänar alla möjligheter till det. Att inte kunna språket betyder långt ifrån att man inte kan någonting. Man kan visst mycket. Ibland till och med mer än någon annan i klassen!

Receptbok för nyanlända

Fikade hos grannen. Fick goda kakor som hon bakat med sin 6-åriga dotter. Fick bekanta mig med denna söta receptbok.

Och där fick jag en idé att boken kan lätt användas i alfabetiseringsundervisning och i undervisning med nyanlända. Varför inte skriva ner receptet därefter gemensamt med eleverna?

Testa du också!

Varför läser vi allt detta?

- Varför måste vi lära oss allt detta innan vi kan mycket bra svenska?, frågade eleven. - Vi studerar historia, geografi, matematik men vi kan inte svenska ännu. 

Vilken klok elev jag har. Hon hade verkligen reflekterat över detta. Hon var ganska ny i gruppen. Hon hade kommit till Sverige för drygt en månad sedan och kunde redan skriva och prata svenska en hel del. Jag insåg att jag inte varit tillräckligt tydlig gentemot eleverna. Jag berättade om språkutvecklande arbetssätt. Jag berättade att eleverna hade mycket bättre möjligheter att klara sig i den ordinarie undervisningen när de hade fått lite mer ämnesinnehåll i introduktionsgruppen. Jag förklarade och gav exempel. Till slut lyfte jag upp eleven. Utan det här sättet att undervisa skulle du inte kunna ställa denna mycket kloka fråga! sa jag till henne. Utan det skulle du inte kunna producera så fina texter som du gör. Hon nickade och hade förstått frågan. 

Jag tror på språkutvecklande arbetssätt. Jag tror att eleverna kan utvecklas mycket snabbare med den typen av undervisning än om de skulle undervisas traditionellt. Ibland får jag höra att eleverna behöver kunna grunderna också. Vad är grunderna då? Att kunna kläder, möbler och matord? Är det grunderna?  När behöver eleven kunna namnen på alla möbler i den ordinarie undervisningen? Om eleven behöver köpa en fåtölj tar hon garanterat reda på ordet själv. Vi har inte tid att undervisa alla dessa "baskunskaper" Det tar ju trots allt 5-8 år för en elev att kunna skolspråket. För att snabba på processen kan vi ju strunta i undervisningen om möbler om kläder. Det har vi inte tid med. Vi kan hellre koncentrera oss på skolspråket.

Resan hit

Ny upplaga av Resan hit är snart ute! Bläddra och bekanta dig mer här:

Resan hit - bläddra

Missa inte lärarhandledningen!

En övning

Jag gillar att klippa sönder texterna vi jobbat med i gruppen. Sen får eleverna skapa texten på nytt. Helst två och två. Då blir det en bra övning om samarbete och språk. Det blir en övning om textstruktur, textförståelse, grammatik och ordförståelse. En övning om koncentration. En övning om hur man gemensamt konstruerar en text samtidigt som man tvingas till att samtala om text och språk. 

Boklåda

Jag har några barn i min grupp som kommer tidigt till skolan. Då sitter de oftast och väntar på att undervisningen ska börja. Därför har jag skapat små enkla böcker som eleven kan läsa innan vi kör igång med lektionen. En boklåda är ett fint sätt att locka eleverna till läsning. Böckerna jag skrivit är skrivna för nyanlända elever. De är lagom korta (oftast bara några enstaka sidor) så att eleven hinner bli klar med berättelserna. 

Att få en elev utan läsvana läsa en "bok" är en stor vinst. Det känns bra när man ser en elev att bli intresserad av läsningen. Skapa du också en boklåda. Böckerna behöver inte vara några revolutionerande berättelser. Vanliga texter om vanliga människor räcker redan långt

Mamma borta

"Mamma borta!", skrek eleverna engagerat. Jag hade läst boken Mamma borta av Chris Haughton för eleverna varje morgon under en hel veckas tid. Berättelsen var enkel att förstå och fångade eleverna totalt. Vi hade så roligt när jag läste boken om den lilla, söta, ugglan som letade efter sin mamma. De två första morgnarna var gruppen helt tyst. Sen började de läsa med mig, mumla  tyst när jag läste. Till slut kunde de varenda ord i berättelsen och skrek ut innan jag ens hann öppna munnen. Vilken stämning! Vilken underbar grupp! Vilket engagemang! Vill du läsa boken, beställ den här.