Elevernas egen migrationspolitik

Den senaste perioden har jag arbetat med temat Migration med mina nyanlända. Ett arbetsområde som hör till samhällskunskap på högstadiet. Häromdagen skapade vi en egen migrationspolitik till Sverige. Eleverna var ganska överens: Sverige ska ta emot många invandrare men bara snälla sådana. Om man visar att man är snäll och en bra person ska man kunna stanna i landet. Oavsett var man kommer i från. 

Så många gånger som jag tänkt samma som eleverna. Tänk om man fick handplocka invandrarna vi tar in i landet. Du som är så fin får stanna. Oavsett asylskäl. Men det är så klart svårt. Det behövs en viss reglering. Men reglering gör också att det blir fyrkantigt. 

Jag ser individer i klassrummet. Jag ser oftast väldigt fina individer och kan inte reglerna om invandringen. Många av dessa individer har ett tungt bagage med sig. Jag har svårt att se att någon av dem inte skulle ha skäl att stanna i landet. Det är där allt krockar. Migrationsverket tolkar sina regler utifrån paragraferna de har. Jag ser människan. Emellanåt kommer vi fram till olika resultat. Då svider det i hjärtat. 

Läs om mina tankar på Sanoma Utbildningens kataloger

Om du ännu inte hunnit läsa Sanoma Utbildningens årets kataloger och vill läsa mina intervjuer så kan du läsa dem digitalt här:

http://www.sanomautbildning.se/upload/Katalog79_2015.pdf (sida 4 om nyanlända på grundskolan och mina blivande böcker)

http://media.sanomautbildning.se/bladderex/?isbn=9789162269395 (sida 6 om alfabetisering, vuxna elever på sfi och mina böcker)

Jag sitter som en fåtölj i klassrummet

En het fråga är om nyanlända barn ska direktinkluderas eller gå i en så kallad förberedelseklass (på min skola kallar vi den introduktionsgrupp). Den frågan dyker upp i alla sammanhang där man samtalar om nyanlända. Min uppfattning utifrån det jag hört är att de flesta lärare föredrar förberedelseklass. Elever som direktinkluderas blir direktsegregerade i stället är mångas uppfattning. En lärare berättade för mig hur hennes direktinkluderade elev hade uttryckt sig: "Jag sitter som en fåtölj i klassrummet." Hjärtat brast när jag hörde detta. 

Jag fick min anställning som förstelärare i en introduktionsgrupp efter att skolan hade testat en annan modell: direktinkludering av nyanlända. Resultatet var att eleverna hamnade i kläm. Fortfarande kan jag höra från elever som jag inte undervisat att de nyanlända som kommer nu har det så mycket bättre än vad de själva hade. En elev kände sig en aning bitter på grund av den orättvisan som hen själv upplevt för att hen aldrig fick samma chans att lära sig svenska. 

Min erfarenhet är att nyanlända elever förtjänar en förberedelseklass. Men den gruppen ska inte ha stängda dörrar mot den övriga världen på skolan. Nyanlända ska ha den ena foten i förberedelseklass, den andra foten i ordinarie undervisning. I vilken mån det sker, beror helt på elevernas förkunskaper och behov. Målet är också att så fort som möjligt att slussas vidare till den ordinarie undervisningen. 

Att min skola inte lyckades med direktinkludering är summan av många saker. En skola där nyanlända väller in är inte lätt att hantera om man inte har en stenhård organisation för det. Ingen del får brista i den. Alla lärare måste kunna bemöta nyanlända på rätt sätt samt kunna arbeta språk- och kunskapsutvecklande. Men sen krävs även en stabil organisation om studiehandledning samt specialpedagogik. Inte ens en förberedelseklass är lätt att hantera men lite mer hanterbar än organisation med direktinkludering. 

Jag tror att direktinkludering kan vara möjligt om alla bitar är på sin plats. Men så länge bitarna inte faller optimalt är risken för stor att nyanlända ger upp och upplever att de sitter som fåtöljer i ett klassrum. 

Cirkelmodellen är tidskrävande, eller?

Jag älskar genrepedagogikens cirkelmodell. Mina elever kan verkligen efter en kort tid i Sverige producera en text på svenska när man arbetat med cirkelmodellen. Eleverna producerar en text med hjälp av stöttning, olika skrivmallar och massor med upprepning. Med hjälp av samtal om språk och mycket dialog och interaktion.

Men många lärare upplever att cirkelmodellen tar tid. För lång tid. Men är det verkligen så? Efter att jag arbetat med sagor med mina nyanlända elever i åk 5-9 insåg jag att jag täckt en hel del i Lgr 11:s syfte i svenska som andraspråk. Över hälften på en och samma gång. Över hälften är mycket. Tänk om alla ämneslärare arbetade med cirkelmodellen och språkutvecklande! Då skulle varje ämneslärare även utveckla elevernas svenska! Tänk hur detta skulle utveckla även resultatet i skolan, i alla ämnen! Tål att tänkas!

Spring, Amina!

Jag läser högt för eleverna. En del följer intresserat på mig, tittar på mitt kroppsspråk. Andra följer texten från boken och lyfter inte blicken från sidan. Stämningen är harmonisk. Alla lyssnar. Jag ställer korta frågor emellanåt för att kolla att alla är med. Joo, de hänger med, varenda en. Jag inser att jag inte kan stanna längre vid vissa frågor. Eleverna vill lyssna mer. Min planering ryker på en gång. Jag fortsätter läsa. Jag läser om Amina från Somalia som var duktig på att springa. Eleverna verkar bli berörda. Berättelsen berör elevernas hjärta. Jag avslutar kapitel ett. Jag ber eleverna städa sina bord och önskar dem en trevlig fortsättning på dagen. Jag hör högljutt ett enigt nej! Eleverna vill inte gå hem. De vill höra mer! Underbart! Jag och framför allt eleverna struntar i klockan och vi läser vidare. 

Vilken underbar bok! Om du ännu inte köpt, är det väl dags! Spring, Amina! heter boken och kan beställas från Nypon förlag. 

Mina pappa läser din bok!

Idag berättade en elev till mig att hennes pappa läser en bok på sfi. Den boken har jag skrivit och hör till serien Resan hit. Eleven berättade att hela hennes familj läser boken tillsammans på kvällarna. Böckerna i Resan hit är inte avsedda till barn egentligen. Men jag har ändå tagit några ex till skolan och märkt att eleverna gillat läsa dem. Kanske för att språket går att förstå trots att man är nybörjare. Kanske för att ens fröken har skrivit böckerna. Kanske för att ens pappa läser dem. Jag vet inte varför men jag vet att nästan all läsning är bra för eleverna! Jag är glad att jag bidragit till nyfikenhet och läslust!

Om kunskapstörst och nya upplevelser

Att undervisa nyanlända i en introduktionsgrupp är ett spännande arbete. Valet vad man ska lära eleverna är inte alltid lätt. Nyanlända behöver så mycket. Nyanlända behöver lära sig kunskaper som alla andra barn. Historia, geografi, religion, samhällskunskap, kemi, fysik och biologi. Nyanlända behöver lära sig matematik och engelska och framför allt behöver de lära sig svenska. Var ska man börja? Ska jag lära eleverna om industrialisering på 1800-talet? Ska jag lära eleverna om världsreligionerna eller om naturens kretslopp? Eller kanske något om hur man läser kartor? 

Den senaste tiden har jag valt att undervisa om evolutionen. Allt språkutvecklande hand i hand med ämneskunskapen. En rolig utmaning för mig som inte ens är någon biologi-lärare. Förra veckan reste vi till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. En förmån för oss som arbetar i närheten av hufvudstaden. Ett underbart ställe. Mitt favoritmuseum. 

Elevernas reaktioner glömmer jag aldrig. Deras glädje och kunskapstörst! Igenkännande! Ahaa-upplevelser! Många fick en bekräftelse att jag inte lurat dem: "Vi har verkligen alla samma ursprung. Vi var verkligen små bakterier från början." "Och sen blev apor människor!" lägger till någon annan. En elev drar mig till ett annat rum. Han vill förstå vad som händer med alla mineraler på jorden. Hur uppstår de? Hur gamla är de? Samtidigt hör jag ett glädjerop från rummet bredvid. Eleverna testar hänga som apor. Tre minuter lyckades någon.

blågröna bakterier

Att åka till ett museum är inte bara roligt, det är även lärorikt och skapar gruppkänsla. Men inte bara museet erbjuder upplevelser till barn som är nya i Sverige. Även resan dit kan vara något nytt och spännande. Endast ett fåtal elever hade åkt tunnelbana förut.  När tunnelbanan lämnar stationen hörs ett glatt skrik i vagnen. Eleverna försöker hålla balansen och slippa ramla. Medpassagerare tittar på eleverna nyfiket. 

En dag fullt av nya upplevelser, nya erfarenheter och mycket kunskap! En skön avslutning på terminen!

Vill du lära dig mer om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända?

I så fall kan du anmäla dig till en föreläsning den 2 februari i Göteborg. 


Kurs om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända

Men Adam och Eva då?

Dagens tema med mina nyanlända: Livets utveckling på jorden. Ett nytt perspektiv. 

- Tiia! Jag fattar inte, men Adam och Eva då? Blev en apa först Adam? Och vad då blågröna bakterier? Menar du att vi har utvecklats från bakterier? Att vi är släkt med alla djur, växter och svampar? 

Elever som är bekanta med Bibelns beskrivning om den första människan kan bli förvirrade när man plötsligt tar fram ett nytt perspektiv om livets utveckling på jorden. Språket är inte det stora problemet. Den här gången ligger svårigheten i det mer vetenskapliga och nya perspektivet. 

Det häftiga med läraryrket är just att kunna utvidga elevernas syn på världen. Oavsett vad man tror på är det viktigt att kunna se saker från olika synvinklar. 

Vi studerar vidare. Vi lär oss mer. Vi ifrågasätter och diskuterar. Arbetet har precis börjat men känns redan nu spännande! 

Instruktioner

Jag: Kan du läsa instruktionen? 

Eleven läser. 

Jag: Vilka imperativ hittar du?
Eleven: Läs och översätt.
Jag: Vad ska du göra nu i uppgiften?
Eleven: Jag ska först läsa, sen ska jag översätta orden som finns markerade.
Jag: Exakt! 

Och sen sätter vi igång med läsningen!

Instruktioner är svåra. Alla lärare har varit med om att eleven inte läst en instruktion till en uppgift. Därför är det viktigt att undervisa om det. Att jämt och ständigt påminna eleverna hur man tar an en uppgift med hjälp av en instruktion är en viktig uppgift. Att läsa instruktioner gemensamt stöttar elever. Samtidigt ger denna stund möjlighet att använda språkliga termer som kan vara bra att kunna eller repetera. Tidigare i terminen arbetade jag med instruerande texter med gruppen. Då lärde eleverna vad ordet imperativ innebär. Jag håller begreppet levande genom att upprepa det i instruktioner till uppgifter vi arbetar med. 

Vad ska du göra för att visa att skolan är viktig?

Diskussion om Malala och Nobels Fredspris 2014 i en introduktionsklass. Eleverna lyssnade och deltog i diskussionen nyfiket. Att Malala inte avbröt sin skoldag på grund av priset uppskattades. Sen följde en diskussion och skrivande utifrån temat Vad ska du göra för att visa att skolan är viktig? Tanken till skrivandet kom från @visesiskolan #twitter. #MittÖppnaLöfte 

Här ser du några tankar från eleverna!

Låt alla elever simma i kunskapen

Att få gå i skolan, äntligen! Vilken lycka till en elev som inte fått den möjligheten tidigare i livet. Men att vara en ungdom och börja lära sig att läsa och skriva är kämpigt. Att inkludera en sådan elev i den ordinarie undervisningen kan vara förstörande till denna person. 

Tänk själv! Att sitta i klassrummet, se andra diskutera, läsa, skriva och samarbeta. Samtidigt att sitta själv som inlåst i ett fängelse, i bokstävernas fängelse. Att inte förstå ett enda ord, en enda bokstav. Att skämmas för det. Att försöka gömma sin okunnighet. Dessutom kämpar man med allt det nya som pågår runtomkring sig. Hur beter man sig i klassrummet, i skolan och i samhället? Hur lyckas man hålla tiderna trots att man inte kan klocka? Hur äter man med gaffel och kniv? Hur spelar man pingis så som alla andra på skolan? Hur åker man buss till skolan? Vad gör man när man hoppar av på en fel busshållplats? Hur, hur och återigen hur? 

Och ingen frågar vad hen kan i stället!  Ibland kan inte ens någon fråga. Ingen som kan lyssna på hur hen jobbade på en affär i hemlandet, köpte, sålde och organiserade. Ingen kan lyssna på hur hen tog hand om alla djuren i familjen, hur hen hjälpte en ko föda sitt kalv, hur hen visste exakt hur man tämjer en häst. Ingen kan lyssna hur duktig kock hen är. 

Ett ungt liv vill inte sticka ut. Ett ungt liv vill vara som alla andra. Men hur gör vi på skolan så att ett ungt liv utan skolbakgrund inte drunknar på vår skola? Jag hävdar bestämt, med all erfarenhet om alfabetisering, att elever som saknar skolbakgrund inte ska gå i den ordinarie undervisningen. Jag hävdar att dessa elever mår bättre att få gå i en alfabetiseringsgrupp tills de blivit litterala. Det går inte alla gånger att organisera en sådan grupp på en skola men det är värt att lyfta upp frågan på kommunnivå. Finns det en möjlighet att skapa en sådan grupp i kommunen?

Jag kan inte glömma min kära före detta elevs ord efter att hon gått 60 timmar samhällsinformation på modersmålet: "Det var som om de hade kastat mig till ett hav av kunskap men jag kunde inte simma." Dessa ord bär jag med mig och gör att jag är övertygad om att det inte går att kasta en elev till en ordinarie undervisningen på högstadiet eller gymnasiet utan att hen drunknar. Inte ens studiehandledning är till någon nytta när man försöker redan ut fransk revolution när man egentligen ska koncentrera sig på läs- och skrivinlärningen, helst på modersmålet först. När man ska lära sig simma i bokstävernas värld. När man ska börja utvidga sitt perspektiv mot den litterala världen!

Hon var bäst i matte!

Första dagen i matematik-undervisningen i den ordinarie klassen. Jag var orolig. Hur skulle det gå? För att hjälpa till skickade jag två elever samtidigt. Allt detta för att de skulle kunna stötta varandra sen. 

"Hur gick det?" undrade jag efter lektionen. "Hon var bäst i matte", sa den andra. Hon log stolt. Hon hade varit bäst av alla elever trots att hon inte kunde mycket svenska ännu. 

En påminnelse om att nyanlända har med sig mycket kunskaper som de inte alla gånger får visa. Men de förtjänar alla möjligheter till det. Att inte kunna språket betyder långt ifrån att man inte kan någonting. Man kan visst mycket. Ibland till och med mer än någon annan i klassen!

Receptbok för nyanlända

Fikade hos grannen. Fick goda kakor som hon bakat med sin 6-åriga dotter. Fick bekanta mig med denna söta receptbok.

Och där fick jag en idé att boken kan lätt användas i alfabetiseringsundervisning och i undervisning med nyanlända. Varför inte skriva ner receptet därefter gemensamt med eleverna?

Testa du också!

En övning

Jag gillar att klippa sönder texterna vi jobbat med i gruppen. Sen får eleverna skapa texten på nytt. Helst två och två. Då blir det en bra övning om samarbete och språk. Det blir en övning om textstruktur, textförståelse, grammatik och ordförståelse. En övning om koncentration. En övning om hur man gemensamt konstruerar en text samtidigt som man tvingas till att samtala om text och språk. 

Boklåda

Jag har några barn i min grupp som kommer tidigt till skolan. Då sitter de oftast och väntar på att undervisningen ska börja. Därför har jag skapat små enkla böcker som eleven kan läsa innan vi kör igång med lektionen. En boklåda är ett fint sätt att locka eleverna till läsning. Böckerna jag skrivit är skrivna för nyanlända elever. De är lagom korta (oftast bara några enstaka sidor) så att eleven hinner bli klar med berättelserna. 

Att få en elev utan läsvana läsa en "bok" är en stor vinst. Det känns bra när man ser en elev att bli intresserad av läsningen. Skapa du också en boklåda. Böckerna behöver inte vara några revolutionerande berättelser. Vanliga texter om vanliga människor räcker redan långt

Mamma borta

"Mamma borta!", skrek eleverna engagerat. Jag hade läst boken Mamma borta av Chris Haughton för eleverna varje morgon under en hel veckas tid. Berättelsen var enkel att förstå och fångade eleverna totalt. Vi hade så roligt när jag läste boken om den lilla, söta, ugglan som letade efter sin mamma. De två första morgnarna var gruppen helt tyst. Sen började de läsa med mig, mumla  tyst när jag läste. Till slut kunde de varenda ord i berättelsen och skrek ut innan jag ens hann öppna munnen. Vilken stämning! Vilken underbar grupp! Vilket engagemang! Vill du läsa boken, beställ den här. 

De nyfikna ögonen även i år!

För ett år sedan skrev ett inlägg om de nyfikna ögonen i mitt klassrum när jag träffade min grupp för första gången. Jag minns den dagen som igår. Nu har jag ett nytt jobb. Från att jag arbetat med vuxna och unga vuxna flera år tog jag steget till barnens värld. Också nyanlända men inte alla gånger utan skolbakgrund så som mina tidigare elever varit. Men de nyfikna ögonen finns även i mitt nuvarande klassrum. 

Dessa barn har fått lämna sitt hemland kanske på grund av föräldrarnas arbete, krig eller förtryck. De har olika bakgrunder. De kommer från olika länder, från olika skolbakgrunder och från olika omständigheter. Men en sak förenar dem. De alla är nya i Sverige och sitter för första gången i ett svenskt klassrum. 

Det verkar pirrigt. Några är blyga, vågar nästan inte säga ett enda ord. Andra fnissar med en kompis och har svårt att koncentrera sig. Men det finns en förväntansfull stämning i rummet. Bäst att köra igång på riktigt!