Läs om mina tankar på Sanoma Utbildningens kataloger

Om du ännu inte hunnit läsa Sanoma Utbildningens årets kataloger och vill läsa mina intervjuer så kan du läsa dem digitalt här:

http://www.sanomautbildning.se/upload/Katalog79_2015.pdf (sida 4 om nyanlända på grundskolan och mina blivande böcker)

http://media.sanomautbildning.se/bladderex/?isbn=9789162269395 (sida 6 om alfabetisering, vuxna elever på sfi och mina böcker)

Några ord om ett och annat

Lyssna på hur jag bemöter nyanlända i mitt klassrum och vilka tre framgångsfaktorer jag lyfter upp när jag pratar om att undervisa nyanlända. Du får även höra bland annat om min resa i Gambia. 

Lyssna avsnitt 4 här:

Vill du veta mer om alfabetisering?

Kom och lyssna på mig på Sanoma Utbildning den 2 oktober 2014. 

Läs mer här.

Låt alla elever simma i kunskapen

Att få gå i skolan, äntligen! Vilken lycka till en elev som inte fått den möjligheten tidigare i livet. Men att vara en ungdom och börja lära sig att läsa och skriva är kämpigt. Att inkludera en sådan elev i den ordinarie undervisningen kan vara förstörande till denna person. 

Tänk själv! Att sitta i klassrummet, se andra diskutera, läsa, skriva och samarbeta. Samtidigt att sitta själv som inlåst i ett fängelse, i bokstävernas fängelse. Att inte förstå ett enda ord, en enda bokstav. Att skämmas för det. Att försöka gömma sin okunnighet. Dessutom kämpar man med allt det nya som pågår runtomkring sig. Hur beter man sig i klassrummet, i skolan och i samhället? Hur lyckas man hålla tiderna trots att man inte kan klocka? Hur äter man med gaffel och kniv? Hur spelar man pingis så som alla andra på skolan? Hur åker man buss till skolan? Vad gör man när man hoppar av på en fel busshållplats? Hur, hur och återigen hur? 

Och ingen frågar vad hen kan i stället!  Ibland kan inte ens någon fråga. Ingen som kan lyssna på hur hen jobbade på en affär i hemlandet, köpte, sålde och organiserade. Ingen kan lyssna på hur hen tog hand om alla djuren i familjen, hur hen hjälpte en ko föda sitt kalv, hur hen visste exakt hur man tämjer en häst. Ingen kan lyssna hur duktig kock hen är. 

Ett ungt liv vill inte sticka ut. Ett ungt liv vill vara som alla andra. Men hur gör vi på skolan så att ett ungt liv utan skolbakgrund inte drunknar på vår skola? Jag hävdar bestämt, med all erfarenhet om alfabetisering, att elever som saknar skolbakgrund inte ska gå i den ordinarie undervisningen. Jag hävdar att dessa elever mår bättre att få gå i en alfabetiseringsgrupp tills de blivit litterala. Det går inte alla gånger att organisera en sådan grupp på en skola men det är värt att lyfta upp frågan på kommunnivå. Finns det en möjlighet att skapa en sådan grupp i kommunen?

Jag kan inte glömma min kära före detta elevs ord efter att hon gått 60 timmar samhällsinformation på modersmålet: "Det var som om de hade kastat mig till ett hav av kunskap men jag kunde inte simma." Dessa ord bär jag med mig och gör att jag är övertygad om att det inte går att kasta en elev till en ordinarie undervisningen på högstadiet eller gymnasiet utan att hen drunknar. Inte ens studiehandledning är till någon nytta när man försöker redan ut fransk revolution när man egentligen ska koncentrera sig på läs- och skrivinlärningen, helst på modersmålet först. När man ska lära sig simma i bokstävernas värld. När man ska börja utvidga sitt perspektiv mot den litterala världen!

Receptbok för nyanlända

Fikade hos grannen. Fick goda kakor som hon bakat med sin 6-åriga dotter. Fick bekanta mig med denna söta receptbok.

Och där fick jag en idé att boken kan lätt användas i alfabetiseringsundervisning och i undervisning med nyanlända. Varför inte skriva ner receptet därefter gemensamt med eleverna?

Testa du också!

Vill du lära dig mer om alfabetisering?

Jag föreläser om mina böcker och om alfabetisering samt arbetet med studerande med kort eller ingen skolbakgrund!

Kom och lyssna på mig i Malmö eller i Göteborg den 7 och 8 maj!

Läs mer: Inspirationskväll

Lärarens kraft att påverka

Läs hur jag blev läromedelsförfattare!

Manus nr 1 mars 2014 #Sverigesläromedelsförfattarensförbund

Resan hit

Ny upplaga av Resan hit är snart ute! Bläddra och bekanta dig mer här:

Resan hit - bläddra

Missa inte lärarhandledningen!

Genrepedagogik och dess resultat

Jag har under det senaste året börjat lära mig mer om genrepedagogik. Jag har insett att det verkligen går att använda även med mina elever trots att jag först var osäker. 
Genom att jobbat med pedagogiken systematiskt har mina elever verkligen blivit duktiga skribenter. Detta resultat har jag nog aldrig tidigare fått på så här kort tid. Kolla hur fina texter eleverna skrev efter ett halvt år i skolan. Samma elever som i början var helt nybörjare i det svenska språket och hade svårt att läsa. Imponerande eller hur! Och det bästa är att eleven äger sin kunskap!

Äntligen Resan hit!

VARNING! Detta inlägg är en reklam men jag kan inte låta bli. Nu är nämligen min bokserie Resan hit färdig! Min kära produkt som jag skapat under de senaste två åren. Ibland trodde jag att jobbet aldrig tar slut. 

Jag hoppas att mina böcker skapar engagemang, lust att läsa och lust att prata. Berättelserna i böckerna är nämligen riktiga berättelser som jag så många gånger hört i mitt klassrum. Mohamed, Amir och Laila, Hamid, Maria och Lak är huvudpersonerna i mina böcker. I det verkliga livet heter de någonting annat. Men det är deras berättelser om livet, döden, kärleken, om att passa in i normen, om överlevnad. Mina kära men så starka elever som berört mitt innersta genom sin styrka får en röst nu. Förhoppningsvis berör deras röst även dig! Allt är så klart skrivet på mycket enkel svenska så att de som inte ännu har så mycket språk och inte minst de som inte ännu är funktionellt litterata kan läsa en bok om det riktiga livet. Övningsböckerna repeterar och repeterar för det är det enda sättet att befästa språket. Lärarhandledningen som jag fortfarande håller på med kommer att innehålla ännu mer tips och övningar och ännu mer repetition! 

Till slut vill jag så klart tacka framför allt mina elever som hjälpt mig på många olika sätt under processens gång men även min man, min kloka och inspirerande kollega Margaretha och böckernas duktiga illustratör http://www.ingelajondell.se/ . Och så klart min fantastiska redaktör Susanne!

Beställ Resan hit från: 

http://www.sanomautbildning.se/Laromedel/Gymnasie--vuxenutbildning/SfiSvenska-som-andrasprak/Baslaromedel/Resan-hit/

Hör gärna av dig vad du tycker om böckerna! Nyfiken på att höra hur de fungerar i ditt klassrum!

Svårigheter i alfabetiseringsundervisningen i Gambia

Det var underbart att följa med i alfabetiseringsundervisningen i Gambia.  Men undervisningen hade sina svårigheter. Här är en lista över några punkter jag kommit på.

1. Det saknades böcker och pennor.
2. Det saknades bänkar och bord. 
3. Det saknades kunniga lärare.
4. Det saknades utbildningslokaler. 
5. Det saknades el/ljus för att kunna bedriva undervisning efter att mörkret hade fallit (vilket skulle kvinnorna föredra). 
6. Det saknades tid i vissa perioder för att kunna följa med i undervisningen kontinuerligt. Speciellt regnperioden var tuff. Då hann inte kvinnorna komma till lektionerna. 

"Det saknas"-lista är lång och skulle kunna göras ännu längre. Man märker snabbt om hur basala saker vi pratar om nu. Men det som inte saknas i vuxnas alfabetiseringsundervisning i Wulli-distriktet i Gambia, väger ändå mest: Viljan att lära sig!

Keba Karang: Alfabetisering i Gambia

Två veckor i Gambia, fullt med intryck och erfarenheter. Nu är det dags att reflektera över vad jag upplevt och lärt mig. Tankarna är så många att jag inte vet vad jag ska börja med.

Keba, Karang, Adult literacy, vuxnas alfabetisering på Gambias landsbygd, i Wulli distriktet, skedde på vuxnas villkor. Nödvändigt om man ska få kvinnorna och de enstaka männen till lektionerna. Tiden och antalet lektioner per vecka bestämdes av deltagarna varje gång de träffades. Lektionerna hade nyligen påbörjats igen efter en regnperiod då man inte hann så mycket mer än sitt ordinarie arbete med jordbruket. 

Det satt oftast 30-50 kvinnor i varierande ålder, många med sina barn, på lektionerna under ett träd eller i en enkel undervisningslokal beroende på vilken by vi var i. Svarta tavlan stod lutad mot en husvägg eller ett träd. Folk satt på enkla bänkar, stenar eller vattendunkar. Skrivböcker, pennor och suddgummin fanns nästan inte alls. Det unika i Wulli är att alfabetisering icke sker på landets officiella språk, engelska, utan på deltagarnas modersmål mandinka.

Avkodning och matematik var de upprepande momenten i undervisningen. Den som ville svara skulle lyfta upp handen och gå fram till tavlan. Varje rätt svar fick fina applåder. Ibland avslutades lektionerna med diskussioner av olika slag. Man kunde prata om vikten av att lära sig att läsa eller om hur ett annat alfabetiseringsprojekt skulle påverka området. 

Stämningen var ofta en aning kaotisk utifrån det västerländska perspektivet. Kvinnor kom lite i olika tider, någon tänkte inte på att lektionen redan påbörjats och tog en runda för att hälsa alla innan hon satte sig vid bänken. Barn ammades, något skrek och fick bäras bort. Fåren bräkte och åsnan vrålade.  

Men viljan att lära sig fanns definitivt med. Lektionerna var fullt med entusiasm, humor och värme. Kvinnorna i området hade börjat förstå vikten av utbildning. En kvinna jämförde hjärnan med en dator. Det pratades om de mänskliga rättigheterna, varav en var utbildning. Ibland kom orden i form av en sång.

Allt detta sker tack vare Sidia Jatta som under en lång period kämpat för att utveckla området. Utvecklingen ska ske inifrån, sa han ofta. Och för att kunna ge redskap för folk för att utveckla landet behövs utbildning. Mer om Mr Sidia Jatta får du läsa senare. Sidia Jatta, Gambias Mahatma Gandhi, förtjänar en grundligare presentation i något av mina senare inlägg. Innan dess kan du läsa lite om honom här.    

Sidia Jatta

Tack och god jul!

Tack du min fina läsare som jag fått under det senaste halvåret jag skrivit min blogg! Jag hoppas att du fortfarande trivs med på resan! Mitt nästa resmål är Gambia! Inte direkt till de vackra sandstränderna där utan till landsbygden i Wulli-diskriktet där jag och två kära vänner/kollegor upplever det riktiga afrikanska livet och på köpet lär oss mer om hur man alfabetiserar vuxna i Afrika. Det blir säkert en resa fullt med äventyr och många lärdomar, ett minne för livet helt enkelt, men även en resa fullt med saknad till min underbara familj som stannar kvar i det kalla! Jag byter perspektiv, lever primitivt under enkla förhållanden i ett nytt land utan min familj men förhoppningsvis leder det till många nya värdefulla insikter om livet. Hänger du kvar i min blogg kommer du säkert få läsa mina tankar från resan nästa år, 2013! 


Mitt nyårslöfte kommer nog bli att bli ännu bättre litteracitetslärare med ännu mer förståelse för mina elever och ännu mer engagemang för de som aldrig fått en möjlighet att gå i skolan som barn! Och till Jultomtens önskelista har jag skrivit bl a ett önskemål om att min elev som Migrationsverket vill skicka till Bulgarien får stanna i Sverige. Sen har jag önskat att Sverige gav bättre förutsättningar till dem som har kommit hit för att arbeta men aldrig fått en möjlighet till ett arbete i vårt land. Mina elever skulle nu säga Inshallah! Jag nöjer mig att önska dig God Jul och Gott Nytt År innan mina löften och önskemålen blir uppfyllda!

Lära sig läsa och skriva med datorn

Det har hörts många kritiska röster i media om att några skolor erbjuder en iPad till barnen och att barnen då lär sig skriva med datorn innan de lär sig skriva för hand. Efter att jag lyssnat tidigare under hösten på årets Alfakonferens i Sandefjord om hur de gjort i Norge med vuxna illitterata är jag så imponerad och redo att testa detta med mina elever. 

Det behövs tre program för att metoden kan användas i sin helhet. 

1 Word
2 Talsyntes (vår skola har Claro Read och det finns som app också till en billig penning men det finns en hel del andra talsyntesprogram i marknaden)
3 Skolstil (http://www.skolstil.se/)

Eleverna får lära sig skriva och därmed även läsa mycket effektivare. Skriver eleven fel, hör hon detta och kan rätta tills det låter rätt. Hjärnan får arbeta in i  det sista.  

Det verkar finnas många fördelar med denna metod. Illitterata lär sig skriva snabbare och kan snabbare skapa längre texter. Dessutom kommer läsinlärningen och finare handstil nästan gratis. 

Nu gäller det bara att hitta ett sätt att finansiera iPad-plattorna till eleverna. Har du några guldvärda tips hur?

Hasiba lyckades!

Går det att bli riktigt bra i svenska när man kommit som vuxen illitterat till Sverige? Detta är en fråga som jag ibland får. Läs gärna hur Hasiba lyckats! Intervjun är från 2009 då jag jobbade i ett samverkansprojekt tillsammans med några andra engagerade litteracitetslärare. 

http://www.lidingo.se/download/18.7f48be5b122dc36880f80003887/Intervju+med+Hasiba.pdf 

Smartphone

Jag träffade många danska litteracitetslärare i Nordisk Alfakonferens i Sandefjord i Norge. Jag fick höra att de flesta vuxna elever som studerar danska för invandrare har en smartphone. Det har inte mina elever, ännu. Endast en elev till mig har en smartphone men jag tror att detta kan förändras väldigt fort. 

Det är intressant hur en mobil överhuvudtaget finns överallt. Alla, verkligen alla, äger en mobil. Och nu menar jag inte bara i Sverige, utan även länder som Somalia t ex. Jag var en gång hos en förmögen marockansk familj. De bodde i en flervåningsvilla fullt med äkta mattor, marmor och dyra möbler. Alla, inklusive kvinnorna, hade var sin mobil. Ändå saknades det en tvättmaskin och ett modernt kök i huset. Intressant prioritering, tyckte jag. 

Men smartphone öppnar verkligen nya möjligheter till inlärning. Visste du till exempel att du kan ladda en talsyntes-app till en smartphone? Då kan eleven lyssna på texter ni skapat gemensamt hemma. Att spela in ljud kan lätt användas som uttalsövningar. Med hjälp av SoundCloud kan eleven enkelt skicka ljudfilerna till läraren och tvärtom. 

Men som sagt, jag är inte där ännu för mina elever äger ingen smartphone. Men jag anar att den dagen de har det är inte långt borta.  

Hur var det nu med raderna?

Det är inte lätt alla gånger att hålla sig på raden när man skriver. Så här kan det i värsta fall se ut när en illitterat börjar i alfabetiseringsundervisningen. Exemplet kommer från ett test där man testar elevens skriftliga kunskaper. Eleven i exemplet håller pennan i handen för första gången och skriver av en text som hon inte förstår. Eller rättare sagt, ritar av texten. Jag måste väl inte säga att eleven i detta fall kommer från ett arabisktalande land?

Men att kunna skriva snyggt är kanske inte den viktigaste kunskapen just i början. Har du hört talas om hur de gör i Norge? Där lär man sig läsa och skriva med hjälp av dator och talsyntes. Resten kommer senare, fast själva läsningen kommer tidigare än med en vanlig metod, enligt norrmännen. Klicka här för att läsa mer. Jag är imponerad och nyfiken på att höra mer! 

Rätt Steg - en framgångsrik utbildning för illitterata och kortutbildade

Jag har den senaste tiden arbetat på Rätt Steg som är ett delprojekt inom Etablering Stockholm.
Rätt Steg utbildar den som är nyanländ och kortutbildad i Stockholm genom att utbildning i samhälls- och arbetslivskunskaper för att möjliggöra vägen närmare arbetslivet. Kursdeltagarna går parallellt på sfi. Stolt kan jag berätta att flera kursdeltagare har fått en anställning efter att ha gått på Rätt Steg. Helt underbart! Rätt Steg har verkligen lyckats. Men vilka är framgångsfaktorerna?


Först och främst har man tillgång till modersmålsstödet på Rätt Steg. Det har varit en dyrbar hjälp för att nå fram till eleverna, inte bara språkligt utan även kulturellt. Denna hjälp saknas oftast på sfi. Det är så klart mycket bättre att veta vad som sägs än att gissa sig fram.


Rätt Stegs lärare är inte bara lärare. De är även mentorer, något som inte brukar förekomma på sfi på samma sätt. Mentorernas uppgift är att ha ansvar för undervisningen, men även att samverka med sfi-lärare, handläggare, coacher, skolpersonal med flera. Dessutom ska mentorn stötta och handleda kursdeltagaren. Mentorn är lite som allt i allo för att kursdeltagaren lyckas med sina studier men även ibland ett viktigt stöd för att kursdeltagaren får sina basala behov tillgodosedda. Det kan till exempel handla om att hjälpa boka tid till läkaren eller kontakta socialsekreteraren när kursdeltagaren plötsligt inte fått sitt försörjningsstöd. 


Teman i Rätt Steg är följande: 

• Praktisk samhällsorientering
• Grundläggande datorkunskap
• Praktisk arbetslivserfarenhet
• Föräldraskap
• Hälsa 

Teman är valda utifrån de kunskaperna som behövs i det här nya samhället och för att kunna komma närmare arbetslivet. Innehållet i varje tema styrs av elevernas önskemål och mentorernas tankar vad som behövs. Dialogen i denna fas är väldigt viktigt. Annars kan man missa elevernas behov totalt. Har man en öppen dialog kan man bättre se vad som behövs för att förstå mer om det svenska samhället och arbetslivet. 


Dessutom har Rätt Steg en fungerande praktikmodell där många bitar som man lärt sig under utbildningens gång faller på sin plats. 


Jag har sett att Rätt Steg - modellen fungerar men jag har länge sökt ett djupare svar varför. Jag läste idag en artikel av Qarin Franke som jag läst för länge sedan men hade helt glömt bort. Artikeln heter Alfabetiseringsundervisningen och vardagens krav på litteracitet.
Artikeln handlar om hur en framgångsrik alfabetiseringsundervisning ser ut. Franke lyfter upp tre viktiga punkter.  

1) ömsesidig respekt och levande dialog mellan alla medaktörer i utbildningen (2) meningsfullhet och användbarhet när det gäller undervisningens form, innehåll och material
(3) allas delaktighet och medansvar i lärandeprocessen


Nu är vi nära svaret, anser jag. Att man har ömsesidig respekt borde vara en självklarhet oavsett utbildningsform. Jag brukar prata om Ramar och kramar när jag pratar om min undervisning (Se Lisetten nr 1 2012: s. 16). Men levande dialog kan vara svårt utan hjälp av modersmålet. Den möjligheten har man på Rätt Steg. 


Innehållet i Rätt Steg ska vara meningsfullt och "vuxet". Man är plötsligt en vuxen människa med sina vuxna behov, allt från att förstå hur en förskola fungerar till att förstå vad en arbetsgivare förväntar sig från dig som individ.


Allt detta sker som jag redan nämnt i dialogform. Dessutom betonas individens ansvar hela vägen. Det är du som individ som skapar förutsättningar för din framtid. Rätt Steg är bara ett hjälpmedel.

Ramar och kramar

Ramar och kramar är mitt motto i min undervisning med illitterata. Läs gärna mer om det och om mycket annat kring alfabetiseringsundervisning i Lisas (Riksförbundet Lärare i Svenska som Andraspråk) tidning Lisetten (sida 16). 

Lisetten 1/2012