Ett besök på biblioteket i Södertälje

Besökte biblioteket i Södertälje med min grupp. Blev glatt överraskad när jag såg hur flerspråkigt det var. Skyltar, information och instruktioner fanns på flera språk. Och alla de böckerna som fanns på arabiska, somaliska, engelska, ryska, finska och på många andra språk. Snacka om att ta tillvara på och höja flerspråkigheten i kommunen!

Ansvar eller lydnad

Ansvarskultur är det som möjliggör lärandekultur i klassrummet, fick jag höra. Så sant. Motsatsen till ansvarskultur är lydnadskultur. Lydnadskulturen är den skolkulturen som mina föräldrar fick uppleva när de gick i skolan. Det är den kulturen som även jag fick uppleva i min uppväxt. Det är den kulturen som vår skolminister verkar förespråka. Lydnadskulturen handlar om makt, kontroll och bestraffningar. Lydnadskulturen handlar även om belöningar, ungefär som i programmet Super-Nanny. Klassrum där eleverna sitter tysta och där disciplin och arbetsro behärskar hämmar elevers lärande. Eleverna upplever ofta rädsla och skuld i sådana klassrum. I ansvarskulturen samarbetar alla. Alla är delaktiga. Ingen hånas eller trycks ner. Det är då alla kan ta ansvar för sin egen inlärning. Det är då lärandekulturen blomstrar. Det är då alla mår bra och det är då alla vill lära sig.    

Elevdemokrati

En morgon ville eleverna prata med mig. Det lät seriöst. De började försiktigt. Men till slut kom de till saken. De ville göra något roligt! De skulle vilja åka skridskor eller gå på bio. Lite som en klassresa fast bara en dag. Men det var ingen självklarhet för eleverna att skolan skulle betala den lusten. Och kommunen har en strikt regel om att det inte är tillåtet att begära pengar från eleverna. Därför hade eleverna redan en plan. De skulle sälja choklad och tjäna de pengarna som krävdes. Utmärkt, sa jag. Detta är ju elevdemokrati i allra högsta grad. 

Jag lovade ta reda på olika alternativ vi skulle kunna göra. Eleverna skulle ta reda på hur och vad de skulle kunna sälja för att tjäna pengarna. På vägen hem såg jag redan några av mina elever att springa i regnet. De hade köpt choklad på mataffären och hade satt igång försäljningen. Jag köpte direkt några chokladkakor. Vilken initiativkraft!

Efter ett par dagar presenterade jag mina idéer. Ett alternativ var Naturhistoriska Riksmuseet och Cosmonova. Det röstade eleverna för. Eleverna hade hälften av pengarna. Jag lovade fråga rektorn om skolan var redo att betala andra halvan. Det sa rektorn ja till. Det blev en fin kompromiss. 

Nu väntar eleverna spänt på vår utflykt. Det gör de säkert ännu mer för att de bidragit till resan själva. Heja elevdemokratin! 

Mariama Ceesay- en för alla kvinnor

Mariama Ceesay: en feminist, oppositionspolitiker, människorättskämpe och journalist. Hennes glöd är att svårt att inte bli inspireras av. Med Mariama tillbringade vi en väldigt stor del av vår tid i Gambia. Hon tog oss runt i Serekunda, åkte med oss till Wulli och bjöd oss hem till sig själv för att gemensamt kunna laga god gambiansk middag. 

Mariama bryter normer och tabun genom att prata om det smärtsammaste hon varit med om, pedofili. Hon berättar om sin tid i total fattigdom som uteliggare efter att familjen nekat hennes historia. Tystnad skulle ha varit det enda rätta, tyckte många. Hon och hennes familjs rykte blev förstört men hon gav inte upp. Idag är hon en rebell som hon själv uttrycker saken. Hon går runt och talar med kvinnorna om pedofili och kvinnornas rättigheter. Hon uppmuntrar kvinnor till frihet och egenmakt. Hon kämpar för friheten och demokratin i Gambia. När vi pratar med Mariama ser man tydligt hur hon brinner för det hon gör. Hon är övertygad om sin sak. 

Mariama är politiskt aktiv och arbetar som journalist för den oberoende gambianska tidningen Foroyaa. Men att arbeta som journalist utan dator och kamera är minst sagt utmanande. Därför var jag extremt glad för att kunna skänka bort en laptop till henne för att underlätta hennes demokratiska arbete. Laptoppen är en gåva av en vänlig själ på Twitter. Stort tack till dig som jag fått datorn ifrån!

Har du någon briljerande idé om hur man skulle kunna bidra till Mariamas arbete är du mer än välkommen att kontakta mig.  Mariama är en stark kvinna som förtjänar all marknadsföring och som jag önskar all lycka till i sitt arbete för Gambias och världens kvinnor!    

En historielektion på enkel svenska

"Vad betyder Nationaldag?", frågade en elev när han fick en lista över datum då eleverna var lediga under årets gång. En annan som kunde lite engelska förklarade ytterligare: "Du vet! Nationaldagen i Afghanistan är ett datum då vi blev fria från Stor-Britannien. Vem har Sverige hört till förut?" 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara allt på enkel svenska. Jag berättade hur Sverige undvikit krig på länge, att sista kriget var för över 200 år sedan. Att Sverige är Sverige och har varit enbart Sverige i över 200 år. Reaktionen var mäktig: "Afghanistan, bara krig 200 år! Varför, lärare, varför?" Jag förklarade om svensk diplomatisk politik. Att man vill undvika krig och löser problem genom att prata. Återigen, allt på mycket enkel svenska, mycket förenklat. "Och Finland då?", frågade någon. Finland har haft krig för 70 år sedan. Det tog lång tid att allt blev bra men nu är Finland lika stabilt som Sverige fortsatte jag svara. "Finland samma?" frågade någon. "Ja, Finland samma", fortsatte jag. Någon annan bekräftade detta påstående: "Finland samma. Mycket fin! Samma." 

Så här kan min vardag se ut i klassrummet. Små men viktiga frågor dyker upp och engagerar. De små, viktiga frågorna kan utvidga ens världsbild trots det enkla, torftiga språket vi är tvungna att använda och trots den mycket förenklade världsbilden. Men jag önskar så att jag kunde ha haft elevernas modersmål som hjälp. 

Vågar jag prata öppet om allt?

Du som kan finska lyssna på mig och mina underbara elever på Sveriges radios finsktalande kanal Sisuradio!

Du som icke kan finska kan lyssna en kort stund i början av reportaget och sen spola fram till ungefär 12:e och 17:nde minut och lyssna lite längre på vad mina elever säger om sin tid i Sverige.

Det här blev ett startskott till en intressant lektion om demokrati! Men innan reportern kom var frågan: "Vågar jag som ny i Sverige prata öppet om allt?" "Ja, det får du", var mitt svar. "I en demokrati får du prata helt fritt!" Tänk! Ingen självklarhet för alla i denna värld!

Klicka här för att lyssna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2532&artikel=5356339

Om jag skäms, gör jag inte det mer!

Plötsligt fick tjejen i gruppen nog. Hon skrek på sitt modersmål åt två killar från samma land. Jag lyckades inte reda ut vad som hänt så jag bokade en tolk och tog med mig skolans kurator till samtalet. Vad hände egentligen?

Tjejen berättade att killarna pratat om tjejer i en ful ton. Den ena killens försvar var att killar pratar ju så, det är deras sätt att prata tillsammans. Men förstod de att tjejen hörde? Nej, det hade de inte förstått. De hade trott att inte någon förstår dem. Men jag då? utbrast jag. Jag är också en kvinna och det sårar mig också att höra sånt här. Men det som jag inte förstår, det finns inte.

Det blev ett utmärkt tillfälle att prata om heder, tjejer kontra killar, rättigheter och skyldigheter. Killarna kände sig besvärade. Min fråga om de skulle fortsätta prata så framöver fick de känna sig ännu mer obekväma. En av killarna svarade: Om jag skäms gör jag inte det mer. Om jag inte skäms, fortsätter jag göra det. Skäms du då? frågade jag. (Lång tystnad) Det gör jag nog, svarade han.

Dags för att skaka hand med tjejen, tyckte jag. Svårt! Motstånd! Att skaka hand med tjejen skulle innebära att hon hade rätt, antar jag att killarna tänkte. Först vägrade de men tjejen stod där med handen utsträckt och väntade. Vilken modig tjej förresten! Och jag tittade på killarna och sa att om de inte skulle skaka hand så skulle konflikten fortsätta. Skakar de hand med tjejen kan vi gå vidare och glömma allt så hänt och titta framåt. Till slut, motvilligt men ändå, gjorde de det.

Den ena killen som alltid hade skött sitt skolarbete hur bra som helst, som hade varit gruppens gentleman och nu upptäcktes att han pratat fult om tjejer skämdes verkligen. Han kom inte ens till lektionerna efteråt. Ibland börjar lektionerna i mänskliga rättigheter i verkliga situationer. Att komma från ett icke-demokratiskt och faktiskt kvinnofientligt land och nu börja lära sig spelreglerna i demokrati är inte lätt alla gånger. Även de finaste killarna kan hamna tillbaka dit man kom i från, till de värderingar som man sett i sin omgivning under hela sin uppväxt. Nu gäller det att arbeta vidare med dessa värderingar i skolan. Det finns en stor potential i gruppen så jag är förväntansfull!

Demokratiundervisning för illitterata

Demokrati betyder frihet! Det tyckte alla i gruppen. Men att Somalia klassades som ett demokratiskt land gjorde mig lite osäker. Bäst att jobba extra hårt med begreppet demokrati nu. Frihet, att kunna gå i skolan, att inte ha krig, att ha fred, alla får tycka vad de vill... Än så länge många fina men tomma ord för illitterata elever som i princip hela sitt liv levt i ett icke-demokratiskt och krigsdrabbat land, Somalia. Hur skulle dessa personer kunna bli fullvärdiga medborgare i Sverige? Går det ens?

Hur skulle en idealisk representant för eleverna se ut då? Alla ville ha en representant som inte var för ung och inte för gammal heller. Dessutom skulle representanten vara utbildad. Det var alla överens om. Men könet då? Mannen och kvinnan fick ungefär lika mycket röster, några tyckte till och med att könet inte spelade någon roll. Där fick jag mina förutfattade meningar krossade! Hade någon frågat tidigare hade jag gissat på män, uteslutande. 

Nästa steg var att bilda föreningar. I små grupper skulle man bilda en förening. En lektion om föreningslivet helt enkelt. Åktenskapshjälp, Hjälp för de som hjälp behöver och Somalia-hjälp. Många fina tankar. Många möjliga föreningar. 

När vi jobbat med tema demokrati ett tag var det dags att ta upp mänskliga rättigheter. Hur ser listan ut? Vilka var viktigast för eleverna? Vilka kan man strunta i, i värsta fall? Vi spelade (med hjälp av modersmålet) ett intressant spel om mänskliga rättigheter. Du hittar spelet här. Steg för steg skulle man plocka bort mänskliga rättigheter som var minst viktiga. Svårt! Religionsfriheten gav ingen bort. Det tolkar jag som en rätt att vara den man är. För religion är väldigt viktigt för de flesta somalier. Det går hand i hand med identiteten. 

Näst i demokratiundervisningen var olika spel om samarbete. Förbluffande! Så fint eleverna samarbetade! Antingen hade lektionerna om demokrati påverkat eller jag hade varit blind tidigare när jag inte sett allt detta. Vi gick även igenom hur riksdagen fungerar och hur det går till när man röstar. Alla dessa frågor! Eleverna var verkligen engagerade! En elev berättade om sina samtal hemma. Hon hade precis fått höra att det en gång var väldigt demokratiskt och fint i Somalia. Många funderingar om detta. Många frågor. Varför hjälper ingen oss? Varför tillåts kriget fortsätta? 

Det är helt otroligt hur mycket intresse det fanns i klassrummet! Och när eleverna till slut sa att de nu verkligen förstår demokrati kändes det verkligen att de gjorde det. I alla fall på mycket högre nivå än de gjorde tidigare. Helt otroligt!  

Till slut var det dags för en prövning! Gruppen skulle skriva ett medborgarförslag till sin stadsdel. Rösta kan eleverna ännu inte i Sverige så medborgarförslaget fick bli det första steget mot att rösta. Det ska städas mer. Det ska finnas fler nattvandrare. Det ska byggas en cykelbana och erbjudas billiga cykelkurser. Ett kafé för kvinnor vore trevligt. Stadsdelen saknar bankomat! Många fina tankar! Eleverna blev stolta! Tyvärr väntar de fortfarande på ett svar från stadsdelen. Ett svar som aldrig verkar komma. 

När allt detta arbetas i flera veckor samt klassråd hölls varje månad känns det verkligen otroligt! Jag känner starkt att det går att bli fullvärdig medborgare i Sverige även om man börjar sin bana som illitterat. Men det kommer inte gratis och det kommer inte självt. Det måste bearbetas steg för steg och dit måste man komma tillbaka till. Men som sagt, det går!