Sfi-skolor! Förbered er!

Ett besök på en ambitiös sfi-skola. Lärare som verkligen brinner för sitt arbete och för de 650 elever som redan finns i skolan. Men skolan beräknar få dubbelt så många elever nästa år. Många av de asylsökande som anlände till Sverige under hösten 2015 kommer att få sitt beslut under det kommande året. Är vi beredda för det? Har din skola börjat förbereda sig inför ökningen av antalet elever? Och framför allt hur kommer arbetssituationen på sfi-skolor förändras när eleverna endast får tillfälliga uppehållstillstånd? Hur kommer eleverna må när de inte får sina familjemedlemmar hit? Detta är något nytt för oss alla. Något som ska reflekteras över. Något som vi ska ta hänsyn till. Kanske vore det dags att anställa kuratorer på sfi för att kunna stötta elever?

Ett mejl som fick mig le varmt

Jag rensade mina mejl och insåg att ett mycket viktigt mejl hade hamnat i skräpkorgen! Vilken tur att jag hittade det! En sfi-grupp på Komvux Södervärn i Malmö hade läst boken om Lak i Resan hit. Gruppen hade tyckt om boken och ville skriva ett brev till mig. Gruppen Må bra B har gett mig godkännande att publicera brevet.  

Och här kommer fortsättningen till Lak! Vilket underbart och lyckligt slut! Stort tack Må bra B! Ni har jobbat fint!

Mina pappa läser din bok!

Idag berättade en elev till mig att hennes pappa läser en bok på sfi. Den boken har jag skrivit och hör till serien Resan hit. Eleven berättade att hela hennes familj läser boken tillsammans på kvällarna. Böckerna i Resan hit är inte avsedda till barn egentligen. Men jag har ändå tagit några ex till skolan och märkt att eleverna gillat läsa dem. Kanske för att språket går att förstå trots att man är nybörjare. Kanske för att ens fröken har skrivit böckerna. Kanske för att ens pappa läser dem. Jag vet inte varför men jag vet att nästan all läsning är bra för eleverna! Jag är glad att jag bidragit till nyfikenhet och läslust!

Vill du veta mer om alfabetisering?

Kom och lyssna på mig på Sanoma Utbildning den 2 oktober 2014. 

Läs mer här.

Receptbok för nyanlända

Fikade hos grannen. Fick goda kakor som hon bakat med sin 6-åriga dotter. Fick bekanta mig med denna söta receptbok.

Och där fick jag en idé att boken kan lätt användas i alfabetiseringsundervisning och i undervisning med nyanlända. Varför inte skriva ner receptet därefter gemensamt med eleverna?

Testa du också!

Vill du lära dig mer om alfabetisering?

Jag föreläser om mina böcker och om alfabetisering samt arbetet med studerande med kort eller ingen skolbakgrund!

Kom och lyssna på mig i Malmö eller i Göteborg den 7 och 8 maj!

Läs mer: Inspirationskväll

Lärarens kraft att påverka

Läs hur jag blev läromedelsförfattare!

Manus nr 1 mars 2014 #Sverigesläromedelsförfattarensförbund

Resan hit

Ny upplaga av Resan hit är snart ute! Bläddra och bekanta dig mer här:

Resan hit - bläddra

Missa inte lärarhandledningen!

Ett barn lyckas om föräldrarna lyckas

Jag arbetar i ett segregerat område. Segregation för mig handlar inte om etnicitet. Den handlar om utanförskap, bidragsberoende, social klass och bristen på framtidstro. En bitter påminnelse om det var att mina registreringskyltar blev stulna i området under min andra vecka på jobbet. Utanförskap skapar kriminalitet. Kriminalitet skapar otrygghet. 

Jag arbetar med nyanlända barn. Barn är framtid. Mitt arbete är viktigt och dessa söta barn förtjänar det bästa. Därför behöver de nyanlända barnen en bra skola som skapar alla möjligheter för dem för det framtida livet i Sverige. Men att satsa på barnens skola räcker inte. För att dessa barn kan må bra behövs även att deras föräldrar mår bra. Föräldrar som inte har ett arbete, som har bristande svenskkunskaper och som kanske till och med är deprimerade är inget tillräckligt stöd för barnen. Därför behövs en rejäl satsning även för föräldrarnas del. 

Jag som lärare i svenska som andraspråk ser saken från mitt perspektiv. Jag ser starkt att det behövs en rejäl reform i utbildning i svenska för invandrare (=sfi). Jag har under flera års tid sett att sfi har varit ett mycket lågprioriterat område. Sfi-peng är skamligt låg, det saknas behöriga lärare samt det saknas kunskap om hur man bäst undervisar vuxna så att de snabbt hittar sin plats i samhället. Det finns såklart duktiga eldsjälar inom sfi också. Men de är inte tillräckligt många i dagsläget. Mycket mer behövs göra för att locka engagerade, kunniga lärare till sfi.

Sfi är självklart bara en del av lösningen. Mycket annat ska också göras. Men våra nyanlända barn ska få det bättre. Och en del av förbättringen går via föräldrars utbildning i det svenska språket.  

Stora, vita lögn

Jag får ibland frågan om jag tror att alla mina elever är under 18 år. "Nej, det tror jag inte", svarar jag. Men jag vet också att omständigheterna kan tvinga en att ljuga om sin ålder när hen anländer till Sverige. 

I boken Somalier i Sverige - mellan förtvivlan och hopp ges ett exempel om orsaken till lögnen. 

I boken intervjuas Ahmed, vars fingeravtryck finns i Italien, om sin anledning: "När jag kom till Sverige var jag 22 år, men påstod jag var 13 - nio år yngre än jag egentligen är. På så sätt kunde jag undvika att lämna fingeravtryck." 

Ahmed lyckades få uppehållstillstånd men att gå i skolan med så mycket yngre barn är inte alla gånger enkelt. Ahmed säger vidare i intervjun: "Det svåraste är att jag måste leva mitt liv i flera olika världar. Jag fyller 25 snart, men låtsas vara 16. Jag går i en klass med barn som är yngre än mig. Jag klär mig som dem, jag beter mig som dem och jag har samma slags frisyr. Jag är inte den jag egentligen är. Innerst inne är jag någon annan. "

En annan lögn kan vara ens utbildningsbakgrund. Att inte ha en skolbakgrund innebär automatiskt rättighet till flera sfi-timmar. Efter sfi studerar man svenska som andraspråk (SAS). När man studerar SAS ansöker man oftast CSN-pengar för att klara sitt uppehälle. Men plötsligt får man ett svar: "Eftersom du gick i gymnasiet i ditt hemland har du inte rätt till fullt studiestöd." Inte konstigt om man ljuger och uppmuntrar sina landsmän som är på väg till Sverige att ljuga. 

Jag rekommenderar förresten att läsa boken Somalier i Sverige - mellan förtvivlan och hopp. Där finns många intressanta tankar kring somalier och orsaker till att deras integration inte alla gånger gått så som vi önskat. Boken kan du ladda ner eller beställa kostnadsfritt här. 

Äntligen Resan hit!

VARNING! Detta inlägg är en reklam men jag kan inte låta bli. Nu är nämligen min bokserie Resan hit färdig! Min kära produkt som jag skapat under de senaste två åren. Ibland trodde jag att jobbet aldrig tar slut. 

Jag hoppas att mina böcker skapar engagemang, lust att läsa och lust att prata. Berättelserna i böckerna är nämligen riktiga berättelser som jag så många gånger hört i mitt klassrum. Mohamed, Amir och Laila, Hamid, Maria och Lak är huvudpersonerna i mina böcker. I det verkliga livet heter de någonting annat. Men det är deras berättelser om livet, döden, kärleken, om att passa in i normen, om överlevnad. Mina kära men så starka elever som berört mitt innersta genom sin styrka får en röst nu. Förhoppningsvis berör deras röst även dig! Allt är så klart skrivet på mycket enkel svenska så att de som inte ännu har så mycket språk och inte minst de som inte ännu är funktionellt litterata kan läsa en bok om det riktiga livet. Övningsböckerna repeterar och repeterar för det är det enda sättet att befästa språket. Lärarhandledningen som jag fortfarande håller på med kommer att innehålla ännu mer tips och övningar och ännu mer repetition! 

Till slut vill jag så klart tacka framför allt mina elever som hjälpt mig på många olika sätt under processens gång men även min man, min kloka och inspirerande kollega Margaretha och böckernas duktiga illustratör http://www.ingelajondell.se/ . Och så klart min fantastiska redaktör Susanne!

Beställ Resan hit från: 

http://www.sanomautbildning.se/Laromedel/Gymnasie--vuxenutbildning/SfiSvenska-som-andrasprak/Baslaromedel/Resan-hit/

Hör gärna av dig vad du tycker om böckerna! Nyfiken på att höra hur de fungerar i ditt klassrum!

Tänk som en turk

Jag fick en mycket intressant bok från mina kära kollegor när jag slutade i projektet Rätt Steg. Boken heter Tänk som en turk - om du vill lyckas i Sverige av Kadim Akca. Kadim Akca saknade i princip allt när han kom till Sverige. Han saknade språk, kontakter, utbildning, vänner, pengar och arbetstillstånd. Ändå lyckades han. Varför? Enligt honom sitter hemligheten i hur du tänker. Efter att jag läst hans bok insåg jag hur mycket sfi skulle kunna lära sig av honom. Tänk vilken framgångsrik saga sfi vore, om den tänkte mer som en turk! 

Här sammanfattar jag några av Kadim Akcas tankar följt av mina kommentarer!

1. Identifiera dina tillgångar, inte det du inte har. Gnäll inte, jobba!

Alldeles för många sfi-lärare verkar ha fastnat i de gyllene gamla tiderna då invandrargrupperna såg annorlunda ut än idag. Då kom arbetskraftsinvandrare med åtminstone hyfsad skolbakgrund. Idag växer grupperna med elever med kort eller ingen utbildningsbakgrund. Gnäll inte om det! Var nöjd för att du kan hjälpa dessa individer som inte fått en möjlighet att gå i skolan tidigare! Jobba och gör ditt bästa för att just de här eleverna lyckas. 

2. Människan blir lycklig av sitt eget resultat - oavsett arbete. Var stolt över vad du gör. 

Jag har ofta en känsla att många sfi-lärare inte känner sig stolta över sitt arbete. Detta gäller så klart inte alla. Men det finns en hel del lärare som valt att ta den enklare vägen och köra sitt gamla race utan att reflektera över om det racet är det bästa sättet att hjälpa eleverna. Det är helt enkelt bekvämare och enklare. Konstigt nog tillåts detta! Men detta gör också att man inte kan vara stolt över sitt arbete som lärare när man vet att man skulle kunna göra sitt arbete ännu bättre. När jag ställer en fråga till eleverna vad de vill jobba med i framtiden, svarar de oftast: Vad som helst! Så skulle inte en svensk svara. Man ska veta vad man vill, vad som helst räcker inte. Men vi i Sverige ska nog börja tänka annorlunda. En människa är möjligen lycklig oavsett arbete, bara man gör sitt arbete bra.  

3. Sitt inte hemma med din plan och rikta kraften mot skärm. Din kraft gör sig bäst i mötet med människor!

Detta gäller inte minst för lärare! Lärare jobbar med människor. Satsa all din kraft på mötet med eleverna. Lyssna, interagera, ge järnet i klassrummet! 

4. Be inte din omgivning om hjälp. Tvinga den till den!

Läraryrket borde inte vara ett ensamt yrke. Om du som sfi-lärare inte klarar av din grupp, en elev, en situation, "tvinga" andra att hjälpa till. Gemensamt kan ni komma till en lösning. Kadim Akca använder ordet tvinga eftersom han anser att det är andras skyldighet att hjälpa till. En väldigt osvensk tanke! Men jag håller med. Tillsammans kommer man mycket längre och utvecklas mer än ensam! Mer lagarbete till sfi med andra ord! Låt inte lärarna köra sitt eget race utan tvinga dem arbeta mer i team! 

5. Mål är inte viktigt utan din arbetsmetod.

Koncentrera dig inte på hur många av dina elever blir klara med en kurs. Satsa på din metod, pedagogik och se hur mycket bättre resultat det ger.

6. Förmedla höga ideal i allt.

Sfi borde satsa mer på kvalité! Man ska inte kompromissa med den! Mer budget för sfi så att man kan anställa kurator, skolsköterska, modersmålsstöd och ha bl.a. mer tekniska hjälpmedel för att nå bättre pedagogiskt resultat. Privata sfi-anordnare som ägs av riskkapitalisterna borde förbjudas för dessa anordnare erbjuder allt annat än kvalité.  

7. Se till att lämna ett bestående första intryck när du tar emot besök. 

Det är första intrycket som lämnar spår och som påverkar hela den framtida undervisningen. Försök hitta på något roligt för ditt första möte med eleverna. Och framför allt, skolorna ska ha ett respektfullt sätt att ta emot eleverna till sin skola. 

8. Till mig ska du inte komma för att få ett lägre pris. Till mig ska du komma om du inte är nöjd med någon annans jobb. 

De privata sfi-andordnarna upphandlas och det betyder inte alla gånger bättre kvalité. Gör det till din framgång! Lita på att kvalitén på just din skola väger tyngre än den fina ytan på den privata sfi-skolan som satsat mycket pengar till fin lokal men sparat genom att anställa obehöriga lärare och genom att ha stora grupper bl.a. 

9. Tänk på att en svaghet på ett papper kan vara en styrka i verkligheten. 

Försök se de starka och unika individerna. En svag elev i skolan betyder inte att man är svag i allt. Lyft upp även de andra styrkorna! Glöm inte att många illitterata bär med sig enorma livskunskaper. De kan ha arbetat hela sitt tidigare liv och kan ha kunskaper som du inte ens kan ana.

10. Leta efter en rätt person, inte en korrekt person. 

Jag har en känsla att sfi anställer likadana personer hela tiden. Det gäller både ledare och lärare. Satsa på mångfald i stället! Olika personligheter är en styrka och lyfter upp olika perspektiv. 

11. Tar du till omvärldens kritik förbättrar du dina produkter och tjänster. 

Sfi tar inte omvärldens kritik på allvar. Det finns alltid massor med ursäkter och förklaringar. I verkligheten skulle sfi kunna göra ett mycket bättre jobb om a) lärarnas skulle vilja det b) om politikerna skulle ge mer pengar för verksamheten c) om lärarnas kompetens vore bättre d) om privata sfi-anordnare skulle koncentrera sig på eleverna mer än vinst.

12. Du lär dig bara något av dina misstag om du gör om samma sak - på ett annat sätt. 

Vi har sett nu att sfi inte fungerar. Det är väl dags att börja tänka utanför boxen. Annars trampar vi på vår plats och kommer ingenstans.


Kära politiker och beslutsfattare! Jag har gärna en dialog med er om sfi och hur den kan bli ännu bättre! Tveka alltså inte att kontakta mig!

Privat eller kommunal sfi?

Utbildning i svenska för invandrare (sfi) drivs både av kommunala och privata verksamheter. I Stockholm och många andra kommuner upphandlas de privata med jämna mellanrum men de kommunala skolorna slipper denna process. Jag har själv arbetat både inom kommunal och privat sfi. Jag har även sett flera olika verksamheter i Sverige och önskar jag skulle kunna uttala mig att den ena eller andra vore bättre. Så är det tyvärr inte. 


Problem inom privata sfi-skolor är stora. De flesta privata sfi-skolor drivs med vinstintresse. Kvalitén och lärarnas arbetsvillkor är mycket dåliga. Att en lärare kan vara tvungen att undervisa 30 timmar i veckan talar klarspråk. Jämförelsevis kan man säga att i den kommunala verksamheten undervisar man oftast mellan 18 och 22 timmar i veckan. Man hinner inte planera, utvärdera och reflektera över sin undervisning om man undervisar 30 timmar. Ännu mindre hinner man följa upp och dokumentera en elevs språkutveckling. Jag skulle inte bli överraskad om en motsvarande Carema- skandal upptäcktes i sfi-världen. Dessutom förekommer det absurt stora grupper inom privata skolor. Men den kommunala verksamheten är inte bättre alla gånger. Där brottas man i stället med ineffektivitet och byråkrati. Lärarvillkoren är så klart bättre, vilket är viktigt. Dock är det mycket på den pedagogiska fronten som behöver förbättras även där. 

Problemet är att nyanlända invandrare inte vet hur man klagar och vilken kvalité man ska förvänta sig. Därför är det enkelt att ha obehöriga lärare som naturligtvis kostar mindre. Speciellt de privata skolorna verkar ha detta som ett effektivt sätt att spara pengar. De engagerade och drivna lärarna söker sig bort från sfi:n just delvis pga sämre lön och sämre arbetsvillkor. Men har man inga referensramar från det nya landets skolundervisning har man svårt att säga ifrån. 


Valfriheten ökar även i sfi-världen. Antalet skolor är väldigt många. Hur ska man kunna välja emellan dem när man är ny i landet? Eller när man dessutom saknar skolbakgrund? Gruppen personer med kort eller ingen skolbakgrund ökar ju i Sverige. Att vara illitterat innebär inte bara att man inte kan läsa och skriva. Det innebär även att man kan ha svårigheter med vissa kognitiva färdigheter, som t ex arbetsminnet. Att vara illitterat innebär även att man har svårt med abstrakt tänkande, att förstå faktainformation och för att kunna fatta egna beslut för att nämna några exempel (se min artikel på Lisetten 1/2012, sida 16).

Att välja själv en sfi-skola när man är illitterat betyder i praktiken att man antingen väljer den närmaste skolan eller att man lyssnar på sina landsmän (som inte nödvändigtvis är utbildade heller). Det går inte att välja en skola utifrån statistik och kvalitétsrapporter hur bra de än vore. Rapporterna och statistiken kan ha ett annat viktigt syfte men att låta en nyanländ (och möjligen illitterat) invandrare välja en skola utifrån dem fungerar inte. Därför tycker jag att det inte är realistiskt att ha en så stor valfrihet för målgruppen illitterata och korttidsutbildade så som vissa politiska partier verkar förespråka. 

Att öka antalet sfi-skolor är helt absurt. I praktiken innebär det ännu sämre kvalité. Att sprida kursdeltagarna i 22 olika platser i olika delar av staden ger bara sämre utgångspunkt för bra undervisning. För vad staden egentligen måste göra är att minska antalet skolor för att bättre kunna organisera verksamheten. Det kan handla om både privata och kommunala skolor. Grupperna skulle bli mer homogena och man skulle kunna samla kompetens om olika typer av grupper i olika verksamheter. Att ha skolor för bara illitterata och korttidsutbildade eller bara högutbildade vore en mycket bättre verklighet än den som vi nu har. Nu blandas olika individer med olika utbildningsbakgrunder i en och samma verksamhet och det lilla utvecklingsarbete som sker i skolan sker på en generell nivå i stället för att koncentrera sig på den specifika målgruppen. Men att välja privata anordnare som bedriver en verksamhet med stort vinstintresse är ingenting att rekommendera. Satsa på eldsjälar i stället och ge bättre riktmärken till exempel för gruppstorlek, kravet av modersmålsstöd, lärarnas behörighet och antalet undervisningstimmar. 

Det finns bra exempel på privata sfi-skolor i landet. De verksamheterna bedrivs med kunskap och respekt mot invandrare i stället. De är de verksamheterna vi ska ha som förebild. Små grupper med modersmålsstöd ger resultat men det kostar. Därför är det viktigt att se över den timpenningen som sfi får för varje kursdeltagare. Runt 50 kronor i timmen är skamligt lite. Det är tyvärr så att man får vad man betalar för. Satsa med andra ord på sfi:n, inte den kommunala eller den privata verksamheten utan både och. Men satsa med hjärtat och låt inte vinstintresset ta över. Sätt riktlinjer som garanterar bättre kvalité. För vad har vi för val? Vi vill inte öka segregation och utanförskap. En bra undervisning för invandrare kan minska risken att nyanlända hamnar fel, vilket är lätt hänt om man inte hittar sin plats i det nya samhället.

Mera pengar löser inte alla problem, nej, men det gör inte heller mer valfrihet. Men i rätta och kompetenta händer kan pengarna ge resultat som i långa loppet är en samhällsvinst.


Mer om liknande tankar kan du läsa på http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/mat-din-snorre. Där skriver Maciej Zaremba många kloka tankar kring sfi. 

Skolsköterska på sfi

Jag har tidigare skrivit om bristen på kurator på sfi. (Se mitt inlägg: Psykisk och fysisk ohälsa) Det tycker jag fortfarande är skamligt. Samma gäller för bristen på skolsköterska inom sfi. Jag förstår att det inte finns någon budget för sfi att anställa extra personal som kurator eller skolsköterska. Man kan inte skylla på skolorna utan det är mer ett politiskt ansvar. Dock anser jag att rektorerna borde lyfta upp problemet i olika sammanhang. Finns det ingen som lyfter upp problemet, finns det ingen som vill ge pengarna heller. 


Men hur som helst, nu till själva ämnet. Jag har alldeles för ofta mött elever på sfi som har hörsel- och synproblem. Jag har ofta misstänkt att vissa elever kan behöva glasögon eller hörselapparat. Två relativt enkla saker att upptäcka och rätta till. Tänk om jag hade haft en skolsköterska på sfi som jag hade kunnat skicka eleven till? Då hade vi fått bekräftelse på en gång och eleven hade kunnat få hjälp snabbare och därmed hade kunnat studera bättre.


Men nej, jag har inte haft den hjälpen på sfi. Däremot har jag haft samtal med eleven där jag påpekat om problemet. Jag har hänvisat eleven till rätt ställe för att se om eleven har det problem som jag misstänkt hon eller han har. Men om eleven saknar självinsikt och inte tycker att det finns något problem? Inte alls ovanligt för illitterata och korttidsutbildade. Det är inte säkert att hon går till optiker eller hörselklinik trots att jag flera gånger påpekar om detta. Detta kan leda till att eleven sitter år efter år på sfi och inte kan se till tavlan eller höra läraren. Hur kan man lära sig svenska då?

Ett kärt barn har många namn

Analfabet, illitterat, studieovan, en person med kort eller ingen skolbakgrund, studieväg 1 - elev! Det finns många begrepp för ett kärt barn! Vilken ska man välja?


Länge använde jag ordet analfabet. Det känns bekvämast i munnen, fortfarande. Dessutom är det ett begrepp som alla känner till. Men den sista tiden har jag blivit hjärntvättad! Jag har fått lära mig att begreppet analfabet kommer att försvinna. Detta påstår i alla fall vissa forskare vid Stockholms universitet. Och det märker man i några sammanhang. Det verkar t ex inte användas av Nationellt Centrum för svenska som andraspråk längre.


Jag har fått höra att begreppet analfabet betyder oförmåga att tyda symboler men att alla människor borde ha den förmågan. Därför skulle begreppet analfabet vara felaktigt.  Och därför skulle illitterat vara mer rätt. Och kom ihåg, man kan vara illitterat i många områden: i läsning och skrivning, data, matematik osv.


En person med kort eller ingen skolbakgrund är så klart rätt men ett väldigt långt och krångligt begrepp. Man vill ju vara ekonomisk. Och studieovan slår fel i många sammanhang. Då syftar man till någon mycket större grupp. Studieväg 1 - elev används bara i sfi-sammanhang.


Men vad vet jag? Huvudsaken är att ni vet nu varför jag valt att använda illitterat i min blogg. Ibland har jag skrivit både och. Bara för att folk som är intresserade av alfabetisering skulle lättare hitta till min blogg. Men vägen till att ordet illitterat kommer till folks mun är lång misstänker jag. Därför är jag alltid lika kluven när jag pratar om analf...ursäkta mig om illitterata.

Psykisk och fysisk ohälsa

Huvudvärk, ont i ryggen, ont i benen, ont i axlarna. Hjärtat klappar för hårt när man går upp i trappor. Kanske ett hjärtfel? Trötthet och smärta. Ingen ork, ingen lust, ingen kraft. Det är inte så ovanligt att elever på sfi känner sig trötta och kraftlösa. Den känslan är ibland så stark att man inte kan koncentrera sig på skolan. Alldeles för många elever har en dålig hälsa och en dålig självinsikt. Det gäller inte minst för illitterata. Det är ju en allmän sanning att ju lägre utbildningsnivå man har desto sämre hälsa har man. Detta alltså generellt och oavsett nationalitet.

Det är viktigt att få ordning på den fysiska hälsan. Att en person är frisk gör att man har lättare att ta sig in kunskap och därmed även att få ett jobb i Sverige. För vem vill anställa sjuka? Och ännu mindre: Vem vill anställa en som är både sjuk och har bristande svenskkunskaper? Inte många skulle jag tro. Ibland kommer det fram att värken i kroppen är lätt löst. Huvudvärken kan ”bara” handla om en dålig syn. Då kan ett par glasögon lösa problemet. Toppen! Men vad gör sfi:n när det behövs mer?

Jag läste en artikel på GP om somalier i Sverige och deras psykiska ohälsa. I artikeln skrivs att mellan 30 och 40 procent av flyktingar från ett krigshärjat område lider av mer eller mindre allvarlig PTSD. Detta säger Eva-Lena Lindholm, chef på regionens kris- och traumaenhet i Göteborg. Tänk hur många av dessa personer sitter på sfi år efter år och inte kommer någonstans på grund av PTSD och trauman. Är det inte det minsta att man kräver en skolsköterska och en kurator till sfi? Då kan man kanske nå fram till dessa elever bättre än vad man gör idag. Det är skamligt att den hjälpen oftast saknas på sfi. Ingen lyfter upp saken ens. Ibland har man en övertro att vuxna människor kan söka hjälp själv när det behövs. Men vad händer när man inte kan söka den hjälpen? När man inte har den kunskapen? När man aldrig tidigare fått den möjligheten? När man dessutom är illitterat. Är det inte bättre då att hjälpen kommer till en?

Men i samma artikel säger Yasin Ekdahl, möjligen den enda somalisktalande psykologen i Sverige, att det inte är så lätt att få somalier till psykvården. ”Antingen är man frisk eller så är man galen. Det finns inga steg däremellan.”, säger han. Det här känner jag igen. Det är inte lätt att få somaliska elever på sfi, som verkar må dåligt, till en psykolog. Samtidigt har jag ändå en erfarenhet att många somaliska ungdomar på Språkintroduktionen går till kuratorn. Är det för att en kurator inte är en psykolog? När jag översätter ordet kurator i Lexin, ett lexikon på nätet, får jag fram en följande formulering: person som har till yrke att ge råd och upplysningar i allmänna och individuella sociala frågor. Det kanske inte är så laddad att gå till en person som ger råd och upplysningar. Jag vet inte. Hur som helst, många mår dåligt, pga. traumatiska upplevelser från kriget. Jag skulle göra det om jag hade upplevt krig! Är inte sfi då en bra kanal att nå fram till personer med psykisk och fysisk ohälsa?   

Sfi-peng

Utbildning i svenska för invandrare har flera reformer på gång. Många av dem behövs akut. Det finns en hel del som ska förändras för att nå bättre resultat. En av förändringarna är hur sfi-peng kan utformas i framtiden. Utredningen är på gång och jag med stor nyfikenhet men även med stor oro väntar på hur rapportens innehåll kommer att se ut. 

Tanken med sfi-peng är att öka valfrihet och individanpassning. Valfriheten har blivit ett fint ord som vår regering återkommande använder. Tanken är god men mycket svår i verkligheten för illitterata. Illitterata saknar vissa kognitiva färdigheter. Bland annat har de svårigheter att fatta egna beslut och att förstå faktainformation. De har även svårt med eget ansvar och kritiskt tänkande. Dessa är några saker som inte är tränade hos illitterata enligt hjärnforskaren Martin Ingvar. Att öka valfrihet för illitterata är därför en försämring för målgruppen, anser jag. 

Skolverket publicerade nyligen en rapport om likvärdighet i svensk grundskola. Det framgick att likvärdigheten har försämrats i den svenska skolan och därmed drabbas familjer med en svag socioekonomisk bakgrund. En viktig reform som bidragit till denna ökade klyfta är just valfrihetsreformen. Jag befarar att klyftan kommer att öka även i sfi när (om?) sfi-peng tas i bruk. Illitterata kommer att få det ännu sämre. 

I praktiken kommer studieväg 1-eleverna på sfi välja den närmaste skolan eller den skolan som någon av landsmännen rekommenderar. Vem säger att man då väljer den bästa skolan? Att välja en skola i sin närhet kan låta som ett icke-problem men det är ett faktum att en illitterat alldeles ofta fastnar i sina trakter i rädsla av det okända utanför området. Hur kan man då ens tänka en tanke att studera eller ännu mindre söka ett jobb utanför området? Dessutom kan valfriheten leda till att antalet skolor som bedriver verksamhet för studieväg 1 ökar. I dagsläget finns det redan väldigt många skolor i Stockholm för studieväg 1. Det kan leda till mer heterogena grupper med sämre kvalité. Jag ser hellre några få skolor för studieväg 1, helst så centralt som möjligt och där kompetensen om målgruppen är samlad. Jag vill inte se våra elever att drunkna i valfriheten exakt så som jag gör när jag ska välja ett försäkringsbolag eller fonder för mitt pensionssparande.

Det som också är oroväckande att man inte pratar om hur mycket det är rimligt att betala för sfi. Hur mycket kommer sfi-pengen vara värd? I Stockholm betalar man runt en femtiolapp per timmer per kursdeltagare på sfi. I mina öron låter det absurt lite. Studieväg 1 får sex kronor mer än studieväg 2. Vad kan man göra med de sex kronorna? Inte halvera gruppen i alla fall till 15 elever i stället för 30. Man kan inte ens erbjuda modersmålsstöd, något som borde vara en självklarhet för alla invandrare på sfi men inte minst för illitterata. Ersättningen för sfi är skamligt låg! Det finns inte utrymme i dagsläget att erbjuda kurator, modersmålsstöd eller tillräckligt små grupper. Det är någonting som jag verkligen önskar lyfts upp i rapporten!