Varför läser vi allt detta?

- Varför måste vi lära oss allt detta innan vi kan mycket bra svenska?, frågade eleven. - Vi studerar historia, geografi, matematik men vi kan inte svenska ännu. 

Vilken klok elev jag har. Hon hade verkligen reflekterat över detta. Hon var ganska ny i gruppen. Hon hade kommit till Sverige för drygt en månad sedan och kunde redan skriva och prata svenska en hel del. Jag insåg att jag inte varit tillräckligt tydlig gentemot eleverna. Jag berättade om språkutvecklande arbetssätt. Jag berättade att eleverna hade mycket bättre möjligheter att klara sig i den ordinarie undervisningen när de hade fått lite mer ämnesinnehåll i introduktionsgruppen. Jag förklarade och gav exempel. Till slut lyfte jag upp eleven. Utan det här sättet att undervisa skulle du inte kunna ställa denna mycket kloka fråga! sa jag till henne. Utan det skulle du inte kunna producera så fina texter som du gör. Hon nickade och hade förstått frågan. 

Jag tror på språkutvecklande arbetssätt. Jag tror att eleverna kan utvecklas mycket snabbare med den typen av undervisning än om de skulle undervisas traditionellt. Ibland får jag höra att eleverna behöver kunna grunderna också. Vad är grunderna då? Att kunna kläder, möbler och matord? Är det grunderna?  När behöver eleven kunna namnen på alla möbler i den ordinarie undervisningen? Om eleven behöver köpa en fåtölj tar hon garanterat reda på ordet själv. Vi har inte tid att undervisa alla dessa "baskunskaper" Det tar ju trots allt 5-8 år för en elev att kunna skolspråket. För att snabba på processen kan vi ju strunta i undervisningen om möbler om kläder. Det har vi inte tid med. Vi kan hellre koncentrera oss på skolspråket.

Här och nu

Ibland beundrar jag personer med utan skolbagrund och deras förmåga att leva så starkt här och nu! Det finns inga bekymmer om morgondagen, bara den här stunden är viktig. Önskar jag kunde leva mer så. Men jag kan inte. Min kalender är viktig för mig. Jag måste få planera. Jag planerar mitt liv i detaljer ibland. Det är helt sjukt! Jag planerar mina möten med mina vänner! Jag planerar mina träningstider. Jag planerar även när jag går och handlar mat. Men samtidigt älskar jag de spontana mötena med vänner och bekanta. Jag älskar när någon bara kommer spontant hem till mig och fikar på en vardagskväll. Spontanitet, gemenskap och mer kollektivt tänkande är något jag verkligen vill lära mig från illitterata och från de afrikanska individerna som jag mötte i Gambia i december! 

Att lära illitterata om tidsperspektiv

Illitterata är mer händelseorienterade än tidsorienterade. Det är bra att kunna göra dem mer medvetna om tiden eftersom tiden har en så betydelsefull funktion i vår kultur. Att jobba med sin egen tidslinje är konkret och gör eleven mer medveten om tidsperspektivet i sin egen framtid. För hur många gånger jag har fått höra att eleven vill bli läkare och tror att det sker inom 5 år. Inte realistiskt för en illitterat, inte ens realistiskt för de flesta! 
Man kan även jobba med det förflutna men det finns alltid en risk att det väcker mycket känslor och skapar många tårar. Framtiden ger hopp och är därför enklare och roligare att jobba med. 


Så här kan ett färdigt resultat se ut: 

Tips till processen: 

1. Ta aldrig elevens drömmar ifrån en! Vill eleven bli läkare, så låt henne drömma vidare om det. Allt är möjligt men det kan ta tid och det finns många delmål på vägen dit. 
2. Var noga med delmålen! Man brukar inte få någonting direkt utan det krävs många steg till målet!
3. Var realistisk med tiderna! Det går oftast inte bli klar med sfi på ett år om man är illitterat. Låt eleven inte tro att det går så fort. 
4. Det är viktigt att eleven får presentera sin tidslinje för varandra. Jag lovar, många tycker det är extra intressant att höra vad eleven vill bli för någonting i framtiden. 

Att boka tid med en illitterat

Att man inte fått en möjlighet att gå i skolan som barn påverkar ens kognitiva utveckling. Det påverkar i många områden i vardagen. Illitterata har bland annat svårt med eget ansvar. Det ser jag i mitt arbete mycket tydligt. Att boka tid med en illitterat som lever starkt här och nu kan vara en utmaning. Min älskade kollega fick uppleva det igen häromdagen. Trots att man varit med om det många gånger tidigare, blir man ändå lika förbluffad varje gång. Min kollega hade bokat tid med eleven. Hon hade dessutom varit tydlig. Hon hade nämligen ställt frågan om eleven råkar ha andra bokade tider samma dag. Nej, det skulle eleven inte ha. Dagen närmade sig och dagen innan fick eleven ett sms. Hon skulle till tandläkaren. Och så klart samtidigt som hon skulle träffa sin lärare. Det ställde till lite.


Vad skulle min kollega ha gjort? Det är återigen lätt att inte ta ansvaret för det handlar ju om vuxna personer. Men illitterata har svårt med eget ansvar. Det hänger ihop med hjärnans fysiska egenskaper som inte har utvecklats eftersom man inte utvecklat läs- och skrivkunnighet som barn. Då måste vi som jobbar med personer med kort eller ingen skolbakgrund göra allt för att stödja deras väg in i den abstrakta världen och till eget ansvar.


Att träna almanacka är ett steg åt det bättre. Och varje dag! Det är jobbigt och tidskrävande. Men trots att jag själv glömmer bort det är det mitt ansvar som lärare att börja dagen med almanacka för det är någonting som hjälper våra elever. Att gå igenom vad som komma skall under veckan och vilka tider eleven fått dagen innan. Alla viktiga tider antecknas i kalendern. Då påminner man eleverna om aktiviteterna under veckan. Det är väl självklart att alla elever har sin egen almanacka. Dessutom ska man alltid vara extra tydlig om tiderna. Annars kan det hända som det gjorde en gång för mig. Att eleven kommer klockan nio i stället för klockan 15. Och varför? Joo, för det finns ett annat tidssystem i Somalia. Klockan sju är klockan ett. Det är då solen går upp och det är då dagen börjar. Dagen börjar med sin första timme, klockan är alltså ett. Mycket logiskt, tycker jag!