I Gambia tillåts en man ha upp till fyra fruar, exakt så som det står i Koranen. Det var hög status att ha mer än en fru. En man med bara en fru var ingen man fick man en känsla av ibland. Jag pratade med en kvinna om hur det var att dela en man med någon annan. Det var inget problem fick jag höra men jag tyckte mig ändå att se en viss sorg i blicken när hon sa det.
En gång hade vi en mycket intressant diskussion med en man om polygami. I det läget visste jag inte att han hade två fruar. Jag skämtade att jag skulle bli Gambias första kvinna med fyra män. Men det skulle inte vara möjligt, sa han! Det var ju emot religionen. Jag är ledsen men jag tvivlar på det. Att det står i Koranen att en man får ha upp till fyra fruar kan jag inte neka, men jag tror inte det står bokstavligen där att det är förbjudet för kvinnan att ha flera män. Men det är nog så man vill tolka det. Den som har annan kunskap om saken, får gärna upplysa mig om saken.
Vår diskussion gick till Tibet där en kvinna kan vara gift med flera män, oftast bröder till varandra. Vår gambiska vän kunde inte förstå detta. Tanken hade aldrig ens funnits i hans värld. Han blev förvirrad och började undra hur det skulle gå till. Vad skulle hända när alla män vore hemma samtidigt? Antingen skulle kvinnan gå sönder eller mannen skulle ju vara tvungen att vänta på kvinnan! Inte möjligt!
Jag vände på saken. I polygyni (=en man är gift med flera kvinnor) är ju kvinnan tvungen att vänta på mannen, påpekade jag. Jag såg att jag gjorde vårt manliga sällskap ännu mer förvirrad. Han hade nog aldrig tänkt på saken utifrån kvinnans perspektiv. Jag är övertygad på att han hade svårt att släppa tanken den kvällen när han gick hem till sina fruar.
Byn Taipatou där vi bodde under vår vistelse i Wulli hade ca 350 män och 850 kvinnor. Hur många barn vet jag inte men de var många. De fanns överallt. De var allt från bebisar till ungdomar. Både pojkar och flickor. Men att männen bestod av bara 1/3 del av befolkningen i byn var märkligt. Var var alla de unga männen? Flera av de männen som bodde kvar i byn hade flera fruar. Det i sin tur bidrog till ännu större antal barn.
Men besöket i huvudstadsregionen gav en annan bild. Majoriteten av befolkningen där var unga män, såg det ut som. Det kanske var dit männen från byarna kom för att tjäna pengar. Bättre inkomster lockade nog männen. Och drömmen om Europa. Det verkade som om alla drömde om Europa, önskade sig flytta hit. Och till Europa var det lättare att komma om man bodde i huvudstaden, nära de få turisterna som fortfarande kom till landet. Jag såg som min uppgift att ge en annan bild. Att gräset inte alla gånger var grönare på andra sidan. Jag hade ju sett alldeles för många olyckliga individer i mitt klassrum som fått lämna allt bakom sig, sin kultur, sitt språk, sin familj, sin identitet. Visst till ett ekonomiskt bättre liv men ändå, tommare och ensammare liv också.
Men de unga kvinnorna? Vad har de för val i livet? Ofta inte många, tyvärr. Har de tur får de välja sitt livs kärlek men inte ens det är någon självklarhet. Alldeles för många tvingas gifta sig med någon i samma släkt, i samma by. Alldeles för många blir mannens ägodel, mannens andra, tredje eller fjärde fru.
En gång hade vi en mycket intressant diskussion med en man om polygami. I det läget visste jag inte att han hade två fruar. Jag skämtade att jag skulle bli Gambias första kvinna med fyra män. Men det skulle inte vara möjligt, sa han! Det var ju emot religionen. Jag är ledsen men jag tvivlar på det. Att det står i Koranen att en man får ha upp till fyra fruar kan jag inte neka, men jag tror inte det står bokstavligen där att det är förbjudet för kvinnan att ha flera män. Men det är nog så man vill tolka det. Den som har annan kunskap om saken, får gärna upplysa mig om saken.
