En bro till föräldrar

Det är inte lätt att få en fungerande kommunikation med nyanländas föräldrar om det saknas ett gemensamt språk. Att en förälder som ännu inte kan svenska skulle ha läxförhör med sitt barn på svenska känns inte rimligt. Därför översatte  en studiehandledare en text som eleverna skrivit tillsammans till kinesiska. På detta sätt kunde föräldrarna hänga med till vis del i vårt arbete på skolan. 

Jag sitter som en fåtölj i klassrummet

En het fråga är om nyanlända barn ska direktinkluderas eller gå i en så kallad förberedelseklass (på min skola kallar vi den introduktionsgrupp). Den frågan dyker upp i alla sammanhang där man samtalar om nyanlända. Min uppfattning utifrån det jag hört är att de flesta lärare föredrar förberedelseklass. Elever som direktinkluderas blir direktsegregerade i stället är mångas uppfattning. En lärare berättade för mig hur hennes direktinkluderade elev hade uttryckt sig: "Jag sitter som en fåtölj i klassrummet." Hjärtat brast när jag hörde detta. 

Jag fick min anställning som förstelärare i en introduktionsgrupp efter att skolan hade testat en annan modell: direktinkludering av nyanlända. Resultatet var att eleverna hamnade i kläm. Fortfarande kan jag höra från elever som jag inte undervisat att de nyanlända som kommer nu har det så mycket bättre än vad de själva hade. En elev kände sig en aning bitter på grund av den orättvisan som hen själv upplevt för att hen aldrig fick samma chans att lära sig svenska. 

Min erfarenhet är att nyanlända elever förtjänar en förberedelseklass. Men den gruppen ska inte ha stängda dörrar mot den övriga världen på skolan. Nyanlända ska ha den ena foten i förberedelseklass, den andra foten i ordinarie undervisning. I vilken mån det sker, beror helt på elevernas förkunskaper och behov. Målet är också att så fort som möjligt att slussas vidare till den ordinarie undervisningen. 

Att min skola inte lyckades med direktinkludering är summan av många saker. En skola där nyanlända väller in är inte lätt att hantera om man inte har en stenhård organisation för det. Ingen del får brista i den. Alla lärare måste kunna bemöta nyanlända på rätt sätt samt kunna arbeta språk- och kunskapsutvecklande. Men sen krävs även en stabil organisation om studiehandledning samt specialpedagogik. Inte ens en förberedelseklass är lätt att hantera men lite mer hanterbar än organisation med direktinkludering. 

Jag tror att direktinkludering kan vara möjligt om alla bitar är på sin plats. Men så länge bitarna inte faller optimalt är risken för stor att nyanlända ger upp och upplever att de sitter som fåtöljer i ett klassrum. 

En historielektion på enkel svenska

"Vad betyder Nationaldag?", frågade en elev när han fick en lista över datum då eleverna var lediga under årets gång. En annan som kunde lite engelska förklarade ytterligare: "Du vet! Nationaldagen i Afghanistan är ett datum då vi blev fria från Stor-Britannien. Vem har Sverige hört till förut?" 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara allt på enkel svenska. Jag berättade hur Sverige undvikit krig på länge, att sista kriget var för över 200 år sedan. Att Sverige är Sverige och har varit enbart Sverige i över 200 år. Reaktionen var mäktig: "Afghanistan, bara krig 200 år! Varför, lärare, varför?" Jag förklarade om svensk diplomatisk politik. Att man vill undvika krig och löser problem genom att prata. Återigen, allt på mycket enkel svenska, mycket förenklat. "Och Finland då?", frågade någon. Finland har haft krig för 70 år sedan. Det tog lång tid att allt blev bra men nu är Finland lika stabilt som Sverige fortsatte jag svara. "Finland samma?" frågade någon. "Ja, Finland samma", fortsatte jag. Någon annan bekräftade detta påstående: "Finland samma. Mycket fin! Samma." 

Så här kan min vardag se ut i klassrummet. Små men viktiga frågor dyker upp och engagerar. De små, viktiga frågorna kan utvidga ens världsbild trots det enkla, torftiga språket vi är tvungna att använda och trots den mycket förenklade världsbilden. Men jag önskar så att jag kunde ha haft elevernas modersmål som hjälp. 

Ren hebreiska

Välkommen till blaablaablaa! Ni är välkomna till blaa blaa blaa den 23 augusti klockan 25. Ta med er ett friblaa, blaamation och er blaa blaa blaa.
Har ni hinder kan blaa blaa blaa mig på 08 5689086. Annars blaa ni 300 kronor.  

Med vänliga hälsningar Paschalia Papalolos

Obegripligt??? Så kan det kännas när man är nyanländ i Sverige och inte får stöd på modersmålet. 

Men illitterata då?

ΠβϕÆĄτĦÔŦŸġæij¥€ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮIJĶĦ ΠβϕÆĄτĦÔŦŸġæij¥€ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮIJĶĦ ΠβϕÆĄτĦ¥€ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮIJĶĦ ΠβϕÆĄτĦÔŦŸġæij¥€ĜωψΞΒΕΔλψϖϖϕϑξĄĮĦ 

 Du fattar poängen, eller hur?

Det var som ett hav av kunskap och jag kunde inte simma

Jag betonar ofta vikten av att kunna lära sig svenska med hjälp av sitt modersmål. Det tycker jag verkligen. Men man ska inte tro att man löser alla problem, bara man får tillgång till modersmålet. Ett bra exempel är samhällsorienteringen som vissa nyanlända invandrare ska få i 60 timmar. Oftast sker detta på modersmålet. Alla nyanlända klumpas ihop till en och samma grupp oavsett utbildningsbakgrund. Högutbildade läkare och illitterata hemmafruar och allt där emellan. Alla sitter i en och samma grupp. En av mina underbara elever uttryckte sig på följande sätt efter sin tid på samhällsorienteringen: Det var som ett hav av kunskap och jag kunde inte simma. Oavsett om man får information på modersmålet kan man inte blunda för det faktum att illitterata har det svårare att ta in kunskap än utbildade personer. Illitterata saknar ofta de grundkunskaperna som man behöver för att kunna bygga vidare på dem. Innehållet i samhällsorienteringen är dessutom för mäktigt (se förordningen för samhällsorientering). En illitterat som precis anlänt Sverige känner sig redan oerhört förvirrad. Att kunna smälta in all den kunskap som samhällsorienteringen innehåller är omöjligt för illitterata på så kort tid. När man möter illitterata och vill få fram sitt budskap måste man tänka på följande saker:

• Man måste utgå från det mest konkreta. Glöm inte att illitterata har svårt med abstrakt tänkande!

• Kunskapen byggs på successivt. Med små steg går man mot det abstrakta.

• Att kunna äga kunskapen kräver ett enormt jobb för en illitterat. Det räcker inte att man bara lyssnar på informationen. Man ska aktivt jobba med den, helst med varierande övningar.  

• Man ska repetera varje sak man lär sig flera gånger så att kunskapen verkligen sitter i ryggmärgen.  

Till sist vill jag säga att jag verkligen tycker att samhällsorientering är ett steg åt det bättre. Men pengarna som ges till den är bortkastade om man inte gör det på rätt sätt. Grupperna ska inte vara så heterogena vad gäller utbildningsbakgrund. Dessutom ska man antingen rensa innehållet för illitterata eller ge dem mycket mer tid på sig. Det är även viktigt att ha kunskap om målgruppen så att man använder rätt typ av pedagogik för att få fram sitt budskap.