12 mars 2014

Fru Saftglas och siffrornas pizzeria

Jag har en kreativ son. Det är svårt att få honom följa reglerna enligt regelboken. Han vill oftast gå sin egen väg. En dag gjorde han sin läxa. Han skulle plocka fem substantiv från kapitlet han läst i boken. Därefter skulle han ta ett av substantiven och göra en hel mening om det ordet. Min son ville plocka två substantiv i stället och göra en hel mening av de två orden. Jag begränsade inte hans kreativitet. Han valde orden läraren och saftglas. Hans mening skulle därmed låta Läraren hette Saftglas. Min son tyckte att meningen var rolig. Tänk om någon skulle heta Saftglas! Fröken Saftglas, hur mår du? Magister Saftglas, Vilket fint väder det är ute! Så roligt det skulle vara! Men vi vuxna är väldigt inrutade i våra tankesätt. Min sons lärare hade haft svårt att förstå kreativitet i meningen. Läraren hade ändrat meningen till Läraren hämtade saftglas.  


En lärare kan visst heta Saftglas!

Jag har idag varit hemma med min son som är förkyld. Vi har jobbat med matematik. Efter en stund tyckte min son att det blev tråkigt. Han började skapa en pizzeria till siffrorna i stället. - Siffrornas pizzeria! Den här pizzerian finns i Frankrike, sa han. Jag, vuxen och lärare, trodde en stund att sonen hade blandat Italien och Frankrike med varandra. Men nej, så var inte fallet. - För det finns faktiskt pizzerior även i Frankrike, fortsatte han sedan. 



Siffrornas pizzeria



Det är svårt för oss vuxna att ta steget utanför boxen. Det vågar barnen göra mycket mer. Det gäller bara förstå det. Låt kreativiteten flöda både hemma och i klassrummen. Begränsa inte barnens vägar. Låt barnen bli starka individer som vågar gå sina egna vägar. För annars blir världen mycket grå och tråkig!


13 februari 2014

Låt mina barn vinna varje gång, tvinga inte dem att välja

Min dotter har bytt avdelning på sin förskola. Den nya personalen välkomnar henne genom att jobba med temat om olika länder. En pedagog visar stolt vad de har skapat. Det är fint! Mycket fint. Men...poängen är att de påstår att min dotter kommer från Finland. Jag korrigerar lite tyst genom att säga att Hennes föräldrar kommer från Finland. Pedagogen noterar inte vad jag säger. Mina två barn är födda i Sverige. De talar två språk: finska och svenska. De har två nationaliteter men de har svenskt pass. De kommer absolut inte från Finland. De kan inte invandra till Sverige om de är födda här. Så nej, de kommer inte från Finland.     

Jag lider i hjärtat. Jag vill att mina barn får själva välja sin identitet. Jag vill att de får själva säga om de är svenskar, finnar, européer eller världsmedborgare. Jag vill inte att någon annan bestämmer det i stället för dem. Men jag vill inte såra pedagogerna. De är fina mot min dotter, de gör ett bra jobb. Men önskar i smyg att de lät henne hitta sitt eget jag. Det verkar vara svårt för människor. Den största utmaningen uppstår varje gång när Finland tävlar mot Sverige i ishockey. Då försöker folk att få min son att välja ett lag. Min son är strategisk. Han hejar det laget som leder i tävlingen. Min son vinner varje gång! Han är sju år. Varje år är jag orolig att han väljer ett lag bara för att han måste. I min värld behöver han inte välja. I min värld behöver inte min dotter tvingas bli en finne. I min värld är mina barn individer med två språk och med många kulturella erfarenheter i bagaget. I min värld är de barn, inga finnar, inga svenskar. 




28 januari 2014

En orolig men tacksam mamma

En förälder sitter bekymrat bredvid sitt lilla barn. Läraren har precis gått igenom läget om barnet. Barnet som ska utredas. Ett annorlunda barn. Men ett barn som alla andra trots allt. Ett barn som behöver bli sedd. Ett barn som behöver kärlek, uppmuntran, uppmärksamhet. Ett barn som behöver bli lyssnat, behöver stimulans, behöver känna sig viktigt. Jag ser mammans oro. Jag går till henne och säger: "Your child is lovely. What ever it is she/he needs love." Mamman lyfter blicken och ler. "Tack", säger hon. "Tack Tiia! I love you!" 


18 januari 2014

Jag saknar honom - tre viktiga ord

Jag minns en elev mycket väl. Någon skulle beskriva honom som besvärlig, jobbig och skolkare. Men jag visste att det enda han behövde var kärlek, känslan av att vara sedd och viktig. Varje morgon han inte var i skolan satte jag eleverna i arbete och ringde ett samtal till hans boende. Varje gång bad jag personalen hälsa eleven att jag saknade honom. Inget mer men mycket välvalda ord. Efter en halvtimme var han i skolan...varenda gång. Råkade det bli en dag då jag helt enkelt inte hann ringa honom kom han inte. 

I skolan kunde han plötsligt försvinna. Direkt jag vände mig bort från honom kunde han lämna klassrummet. Jag minns en gång när jag vände mig tillbaka och såg att han inte var där. Jag frågade de andra var han var. Eleverna sa att han precis lämnat rummet. Jag gick ut och sprang efter honom. Jag ropade hans namn. Efter en stund vände han sig om, log och gick tillbaka till klassrummet.

Ett år efter att han bytt skola träffade jag honom i tunnelbanan. Han kramade mig hårt, sa "Tack för allt" och steg av från tåget. Mitt hjärta sprack av lycka.  

9 januari 2014

3 januari 2014

Välkommen till skolan!


Eleverna ska känna sig välkomna när de kommer till skolan. Jag hänger alltid upp en skylt på dörren till mitt klassrum. Skylten har jag fått av en gammal kollega. Där står "Välkommen" på många olika språk. Andra elever i skolan stannar gärna till vid min dörr för att läsa skylten. Många tycker det är roligt att jag har text på deras hemspråk på min dörr. Och de eleverna vars språk inte finns på skylten brukar gärna lägga till en lapp på det språket under min skylt. 

Kanske någonting för dig att hänga upp när eleverna återkommer till skolan efter julledigheten?


2 januari 2014

En övning


Jag gillar att klippa sönder texterna vi jobbat med i gruppen. Sen får eleverna skapa texten på nytt. Helst två och två. Då blir det en bra övning om samarbete och språk. Det blir en övning om textstruktur, textförståelse, grammatik och ordförståelse. En övning om koncentration. En övning om hur man gemensamt konstruerar en text samtidigt som man tvingas till att samtala om text och språk.