Matteundervisning för elever utan skolbakgrund

Från det konkreta mot det abstrakta! Så här såg min matteundervisning ut en gång när jag fortfarande undervisade elever med kort eller ingen skolbakgrund. 

Först visade jag en liters mjölkförpackning och ett decilitermått. Jag ställde frågan hur många deciliter innehåller en liter. Jag fick många intressanta svar men inget rätt. Vi började räkna. Ett, två, tre....tio! Underbart. Och sen började vi repetera och repetera. Vi tränade deciliter och liter in och ut. Ingen kunskap kommer gratis och därför är repetitionen mycket viktigt med elever med kort eller ingen skolbakgrund. Och jag hade massor med övningar tills eleverna verkligen förstod hur allt går till. 

På samma sätt gjorde vi i nästa steg med gram. Hur många gram innehåller ett kilo? Och sen repetition efter repetition. 

Till slut ansåg jag att eleverna var värda ett pris. Vi skulle baka kokosbollar. Ett utmärkt sätt att träna lite till men även få variation i övningen och se om eleverna kunde använda kunskapen i verkligheten. 

Och resultatet blev smaskigt och eleverna var hur nöjda som helst!

Receptbok för nyanlända

Fikade hos grannen. Fick goda kakor som hon bakat med sin 6-åriga dotter. Fick bekanta mig med denna söta receptbok.

Och där fick jag en idé att boken kan lätt användas i alfabetiseringsundervisning och i undervisning med nyanlända. Varför inte skriva ner receptet därefter gemensamt med eleverna?

Testa du också!

Vill du lära dig mer om alfabetisering?

Jag föreläser om mina böcker och om alfabetisering samt arbetet med studerande med kort eller ingen skolbakgrund!

Kom och lyssna på mig i Malmö eller i Göteborg den 7 och 8 maj!

Läs mer: Inspirationskväll

Lärarens kraft att påverka

Läs hur jag blev läromedelsförfattare!

Manus nr 1 mars 2014 #Sverigesläromedelsförfattarensförbund

Varför läser vi allt detta?

- Varför måste vi lära oss allt detta innan vi kan mycket bra svenska?, frågade eleven. - Vi studerar historia, geografi, matematik men vi kan inte svenska ännu. 

Vilken klok elev jag har. Hon hade verkligen reflekterat över detta. Hon var ganska ny i gruppen. Hon hade kommit till Sverige för drygt en månad sedan och kunde redan skriva och prata svenska en hel del. Jag insåg att jag inte varit tillräckligt tydlig gentemot eleverna. Jag berättade om språkutvecklande arbetssätt. Jag berättade att eleverna hade mycket bättre möjligheter att klara sig i den ordinarie undervisningen när de hade fått lite mer ämnesinnehåll i introduktionsgruppen. Jag förklarade och gav exempel. Till slut lyfte jag upp eleven. Utan det här sättet att undervisa skulle du inte kunna ställa denna mycket kloka fråga! sa jag till henne. Utan det skulle du inte kunna producera så fina texter som du gör. Hon nickade och hade förstått frågan. 

Jag tror på språkutvecklande arbetssätt. Jag tror att eleverna kan utvecklas mycket snabbare med den typen av undervisning än om de skulle undervisas traditionellt. Ibland får jag höra att eleverna behöver kunna grunderna också. Vad är grunderna då? Att kunna kläder, möbler och matord? Är det grunderna?  När behöver eleven kunna namnen på alla möbler i den ordinarie undervisningen? Om eleven behöver köpa en fåtölj tar hon garanterat reda på ordet själv. Vi har inte tid att undervisa alla dessa "baskunskaper" Det tar ju trots allt 5-8 år för en elev att kunna skolspråket. För att snabba på processen kan vi ju strunta i undervisningen om möbler om kläder. Det har vi inte tid med. Vi kan hellre koncentrera oss på skolspråket.

Fru Saftglas och siffrornas pizzeria

Jag har en kreativ son. Det är svårt att få honom följa reglerna enligt regelboken. Han vill oftast gå sin egen väg. En dag gjorde han sin läxa. Han skulle plocka fem substantiv från kapitlet han läst i boken. Därefter skulle han ta ett av substantiven och göra en hel mening om det ordet. Min son ville plocka två substantiv i stället och göra en hel mening av de två orden. Jag begränsade inte hans kreativitet. Han valde orden läraren och saftglas. Hans mening skulle därmed låta Läraren hette Saftglas. Min son tyckte att meningen var rolig. Tänk om någon skulle heta Saftglas! Fröken Saftglas, hur mår du? Magister Saftglas, Vilket fint väder det är ute! Så roligt det skulle vara! Men vi vuxna är väldigt inrutade i våra tankesätt. Min sons lärare hade haft svårt att förstå kreativitet i meningen. Läraren hade ändrat meningen till Läraren hämtade saftglas.  

En lärare kan visst heta Saftglas!

Jag har idag varit hemma med min son som är förkyld. Vi har jobbat med matematik. Efter en stund tyckte min son att det blev tråkigt. Han började skapa en pizzeria till siffrorna i stället. - Siffrornas pizzeria! Den här pizzerian finns i Frankrike, sa han. Jag, vuxen och lärare, trodde en stund att sonen hade blandat Italien och Frankrike med varandra. Men nej, så var inte fallet. - För det finns faktiskt pizzerior även i Frankrike, fortsatte han sedan. 

Siffrornas pizzeria

Det är svårt för oss vuxna att ta steget utanför boxen. Det vågar barnen göra mycket mer. Det gäller bara förstå det. Låt kreativiteten flöda både hemma och i klassrummen. Begränsa inte barnens vägar. Låt barnen bli starka individer som vågar gå sina egna vägar. För annars blir världen mycket grå och tråkig!

Låt mina barn vinna varje gång, tvinga inte dem att välja

Min dotter har bytt avdelning på sin förskola. Den nya personalen välkomnar henne genom att jobba med temat om olika länder. En pedagog visar stolt vad de har skapat. Det är fint! Mycket fint. Men...poängen är att de påstår att min dotter kommer från Finland. Jag korrigerar lite tyst genom att säga att Hennes föräldrar kommer från Finland. Pedagogen noterar inte vad jag säger. Mina två barn är födda i Sverige. De talar två språk: finska och svenska. De har två nationaliteter men de har svenskt pass. De kommer absolut inte från Finland. De kan inte invandra till Sverige om de är födda här. Så nej, de kommer inte från Finland.     

Jag lider i hjärtat. Jag vill att mina barn får själva välja sin identitet. Jag vill att de får själva säga om de är svenskar, finnar, européer eller världsmedborgare. Jag vill inte att någon annan bestämmer det i stället för dem. Men jag vill inte såra pedagogerna. De är fina mot min dotter, de gör ett bra jobb. Men önskar i smyg att de lät henne hitta sitt eget jag. Det verkar vara svårt för människor. Den största utmaningen uppstår varje gång när Finland tävlar mot Sverige i ishockey. Då försöker folk att få min son att välja ett lag. Min son är strategisk. Han hejar det laget som leder i tävlingen. Min son vinner varje gång! Han är sju år. Varje år är jag orolig att han väljer ett lag bara för att han måste. I min värld behöver han inte välja. I min värld behöver inte min dotter tvingas bli en finne. I min värld är mina barn individer med två språk och med många kulturella erfarenheter i bagaget. I min värld är de barn, inga finnar, inga svenskar.