Tankar om flerspråkighet

Mamma, jag är skolans bäst i finska. En stolt, liten pojke, 7-åring. Stolt över sin flerspråkighet. Stolt över sina kulturella ramar. Det är min son. Och tänk att han har fått något att vara bäst på helt gratis, genom att hans omgivning erbjudit honom en möjlighet att bli flerspråkig. 

Samtidigt på annat håll: Skam över sin flerspråkighet. Skam över att man läser svenska som andra- och inte som förstaspråk. Skam över att man inte är som alla andra. Skam över att man alltid har ett invandrarstämpel på pannan.

Önskar att alla flerspråkiga elever kunde stolt bära sin identitet utan skam. Önskar att flerspråkighet skulle bli en norm, ett normalläge. 
Önskar att vi såg flerspråkighet mer som resurs än som belastning. 

Tysta elever

Små frågor efter litteraturläsningen.

Jag: "Kan man vara en vän med en flicka som inte talar?"
Eleven: "Nej! Det går ju inte."
Jag: "Men måste alla ha en vän?" 
Eleven: "Ja! Annars mår man inte bra."
Jag: "Om man inte kan vara en vän med flickan som inte talar, vem är då hennes vän?"

Tystnad

Eleven: "Någon måste vara en vän till henne."
Jag: "Vem kan vara en vän till henne som inte talar?"
Eleven: "Jag, till exempel."

Jag: "Har vi elever i klassen som inte talar?"
Eleven: "Ja, alla nya är först tysta."
Jag: "Varför?" 
Eleven: "Därför att de inte kan svenska."
Jag: "Precis. Vad måste vi göra då?"
Eleven: "Vara vänner. Då lär man sig."

Hon var bäst i matte!

Första dagen i matematik-undervisningen i den ordinarie klassen. Jag var orolig. Hur skulle det gå? För att hjälpa till skickade jag två elever samtidigt. Allt detta för att de skulle kunna stötta varandra sen. 

"Hur gick det?" undrade jag efter lektionen. "Hon var bäst i matte", sa den andra. Hon log stolt. Hon hade varit bäst av alla elever trots att hon inte kunde mycket svenska ännu. 

En påminnelse om att nyanlända har med sig mycket kunskaper som de inte alla gånger får visa. Men de förtjänar alla möjligheter till det. Att inte kunna språket betyder långt ifrån att man inte kan någonting. Man kan visst mycket. Ibland till och med mer än någon annan i klassen!

Pojkar får väl inte mer utrymme i klassrummet

Det finns väl ingen lärare som gör så! sa han. Vi diskuterade huruvida pojkar och flickor får lika mycket utrymme i klassrummet. Jag hänvisade till forskning. Hävdade bestämt att pojkar oftast får mer tid i många klassrum. Men det trodde inte han. Jag önskar jag kunde tro på det också. Tyvärr tror jag inte att vi är så jämställda i Sverige. Jag tror att pojkar fortfarande får mer utrymme i klassrummet men till slut även sämre betyg och bättre lön. Detta handlar så klart inget annat än om våra normer, om våra förväntningar och föreställningar. Kanske dags för mig att be någon att räkna tid hur mycket mina pojkar respektive flickor får prata i klassrummet. Men hur gör man om majoriteten av eleverna är flickor? Hur räknar man då? Ska man då räkna tid till varje respektive individ i stället för att räkna hur mycket tid det ena eller andra könet får? Tål att tänkas vidare. 

Matteundervisning för elever utan skolbakgrund

Från det konkreta mot det abstrakta! Så här såg min matteundervisning ut en gång när jag fortfarande undervisade elever med kort eller ingen skolbakgrund. 

Först visade jag en liters mjölkförpackning och ett decilitermått. Jag ställde frågan hur många deciliter innehåller en liter. Jag fick många intressanta svar men inget rätt. Vi började räkna. Ett, två, tre....tio! Underbart. Och sen började vi repetera och repetera. Vi tränade deciliter och liter in och ut. Ingen kunskap kommer gratis och därför är repetitionen mycket viktigt med elever med kort eller ingen skolbakgrund. Och jag hade massor med övningar tills eleverna verkligen förstod hur allt går till. 

På samma sätt gjorde vi i nästa steg med gram. Hur många gram innehåller ett kilo? Och sen repetition efter repetition. 

Till slut ansåg jag att eleverna var värda ett pris. Vi skulle baka kokosbollar. Ett utmärkt sätt att träna lite till men även få variation i övningen och se om eleverna kunde använda kunskapen i verkligheten. 

Och resultatet blev smaskigt och eleverna var hur nöjda som helst!

Receptbok för nyanlända

Fikade hos grannen. Fick goda kakor som hon bakat med sin 6-åriga dotter. Fick bekanta mig med denna söta receptbok.

Och där fick jag en idé att boken kan lätt användas i alfabetiseringsundervisning och i undervisning med nyanlända. Varför inte skriva ner receptet därefter gemensamt med eleverna?

Testa du också!

Vill du lära dig mer om alfabetisering?

Jag föreläser om mina böcker och om alfabetisering samt arbetet med studerande med kort eller ingen skolbakgrund!

Kom och lyssna på mig i Malmö eller i Göteborg den 7 och 8 maj!

Läs mer: Inspirationskväll