Ett minne blott

Närmare tusen flyktingar drunknade i söndags på vägen till ett tryggare liv i Europa. Samma dag blev Sannfinländarna Finlands näststörsta parti, ett parti som vann mångas hjärtan med en icke-fråga: massinvandring. Finland tar emot 750 kvotflyktingar per år. Fler människor miste sitt liv på en dag i Medelhavet. Ännu fler människor förlorade sina nära och kära. 

Hur kan detta ske? Hur kan vi låta detta fortsätta ske? 

Jag minns ett land där jag växte upp. Det var ett land där folk var så stolta över solidariteten som fanns i landet efter att en halvmiljon människor fick bosätta sig på annan ort när landet förlorat stora områden till grannlandet. En halvmiljon människor fick stöd, solidaritet och varmt mottagande så att ett nytt liv skulle kunna börja. 

Idag vill finländarna skicka ut "främlingarna" som finns i landet och stänga gränserna. Eller rättare sagt 17,6 % av finländarna vill. Fortfarande tack och lov vill majoriteten ta avstånd från denna politik. 

Bjud på middag!

Jag fick nyligen fika hos en nyanländ familj. Deras gästvänlighet hade inga gränser. Det blev en trevlig eftermiddag med goda bakverk, barnens skratt och ett trevligt sällskap.

Familjen hade för länge sedan bestämt sig att bjuda in mig men inte vågat på grund av att de saknade kunskaper i svenska. Nu kunde vi kommunicera relativt bra och lyckades få ut en och annan skratt. De var överlyckliga. Äntligen kunde de kommunicera med mig på riktigt!

Men två år behöver det väl inte ta för att få bjuda in den första svensken hem till sig själv. Vi måste bli bättre på att välkomna nyanlända till Sverige. Jag måste bli bättre på att låta nyanlända bjuda in mig! Jag måste bjuda in nyanlända! 

Ett sätt att göra det är via Invitationsdepartementet! Bjud på middag och gör en nyanländ glad för att få en svensk kontakt!

Förstå språket - NO/SO för nyanlända

Nu finns det ett blädderprov till min blivande bok Förstå språket – NO/SO för nyanlända på Sanoma Utbildningens hemsida.

Läs här:

Ett besök på biblioteket i Södertälje

Besökte biblioteket i Södertälje med min grupp. Blev glatt överraskad när jag såg hur flerspråkigt det var. Skyltar, information och instruktioner fanns på flera språk. Och alla de böckerna som fanns på arabiska, somaliska, engelska, ryska, finska och på många andra språk. Snacka om att ta tillvara på och höja flerspråkigheten i kommunen!

En bro till föräldrar

Det är inte lätt att få en fungerande kommunikation med nyanländas föräldrar om det saknas ett gemensamt språk. Att en förälder som ännu inte kan svenska skulle ha läxförhör med sitt barn på svenska känns inte rimligt. Därför översatte  en studiehandledare en text som eleverna skrivit tillsammans till kinesiska. På detta sätt kunde föräldrarna hänga med till vis del i vårt arbete på skolan. 

Läs om mina tankar på Sanoma Utbildningens kataloger

Om du ännu inte hunnit läsa Sanoma Utbildningens årets kataloger och vill läsa mina intervjuer så kan du läsa dem digitalt här:

http://www.sanomautbildning.se/upload/Katalog79_2015.pdf (sida 4 om nyanlända på grundskolan och mina blivande böcker)

http://media.sanomautbildning.se/bladderex/?isbn=9789162269395 (sida 6 om alfabetisering, vuxna elever på sfi och mina böcker)

Jag sitter som en fåtölj i klassrummet

En het fråga är om nyanlända barn ska direktinkluderas eller gå i en så kallad förberedelseklass (på min skola kallar vi den introduktionsgrupp). Den frågan dyker upp i alla sammanhang där man samtalar om nyanlända. Min uppfattning utifrån det jag hört är att de flesta lärare föredrar förberedelseklass. Elever som direktinkluderas blir direktsegregerade i stället är mångas uppfattning. En lärare berättade för mig hur hennes direktinkluderade elev hade uttryckt sig: "Jag sitter som en fåtölj i klassrummet." Hjärtat brast när jag hörde detta. 

Jag fick min anställning som förstelärare i en introduktionsgrupp efter att skolan hade testat en annan modell: direktinkludering av nyanlända. Resultatet var att eleverna hamnade i kläm. Fortfarande kan jag höra från elever som jag inte undervisat att de nyanlända som kommer nu har det så mycket bättre än vad de själva hade. En elev kände sig en aning bitter på grund av den orättvisan som hen själv upplevt för att hen aldrig fick samma chans att lära sig svenska. 

Min erfarenhet är att nyanlända elever förtjänar en förberedelseklass. Men den gruppen ska inte ha stängda dörrar mot den övriga världen på skolan. Nyanlända ska ha den ena foten i förberedelseklass, den andra foten i ordinarie undervisning. I vilken mån det sker, beror helt på elevernas förkunskaper och behov. Målet är också att så fort som möjligt att slussas vidare till den ordinarie undervisningen. 

Att min skola inte lyckades med direktinkludering är summan av många saker. En skola där nyanlända väller in är inte lätt att hantera om man inte har en stenhård organisation för det. Ingen del får brista i den. Alla lärare måste kunna bemöta nyanlända på rätt sätt samt kunna arbeta språk- och kunskapsutvecklande. Men sen krävs även en stabil organisation om studiehandledning samt specialpedagogik. Inte ens en förberedelseklass är lätt att hantera men lite mer hanterbar än organisation med direktinkludering. 

Jag tror att direktinkludering kan vara möjligt om alla bitar är på sin plats. Men så länge bitarna inte faller optimalt är risken för stor att nyanlända ger upp och upplever att de sitter som fåtöljer i ett klassrum.