Gris, det förbjudna djuret!

Det var en söndag och jag hade bjudit några elever till mig till mina trakter i Stockholm. Jag skulle visa runt i området. Eleverna hade en stor nyfikenhet att lära sig mer om Stockholm. De hade varit på många ställen men deras törst efter att se mer var otrolig. Faktiskt, unikt för illitterata! Oftast är det svårt att få illitterata att lämna sitt område, förmodligen delvis på grund av rädsla för det främmande och okända utanför. Men efter en stund började det regna och jag bjöd eleverna hem till mig. Jag skulle koka kaffe och bjuda på småkakor.  Vi gick in, eleverna tog av skorna, gick runt i lägenheten, satte på skorna och tackade och sa hej då. Men hallåå! Jag skulle ju bjuda på kaffe och kakor! Nej, tack, var svaret och de gick sin väg. Jag stannade hemma och förstod noll. Dagen efter samtalade jag med vår modersmålsstödjare i skolan.

Modersmålsstödjaren trodde sig veta var skon klämmer. Det var rädsla för att jag skulle bjuda på kakor som innehåll gelatin, dvs. en produkt tillverkats av svinsvål, det förbjudna djuret. Det hade tydligen eleverna signalerat tidigare också när vi hade en avslutningsfest till en medarbetare och det bjöds baklava. Framöver var jag tydligare när jag bjöd på någonting att äta för eleverna. Nej, det finns ingenting från gris i så det är bara och ta! Jag lärde en elev ordet gelatin och det kom fram till att eleverna ofta varit med i situationer där de inte vågat smaka på någonting i rädsla för att få någonting haram i munnen. Sist när en annan lärare till dem bjöd på prinsesstårta men som ingen av eleverna vågade smaka.

Men hur uppfattas allt detta? När eleverna gick sin väg fast jag ville fika visste jag inte hur jag skulle tänka. Jag anade att det fanns någonting bakom detta men vad visste jag inte. Hade det varit en annan person, en person som inte har kontakt med nyanlända, hade den personen känt sig förolämpad. Det är nästan respektlöst i vår kultur att göra så som eleverna gjorde. Om man inte vill stanna, kommer man inte ens hem till en. Och att hela gruppen tackar nej till en tårta som läraren bjuder går ju inte. Det är hur fel som helst, tycker vi!

Vad säger Koranen då? Jag har hört att du som muslim blir förlåten om du äter fläsk utan att veta om det. Jag har också hört att det är viktigare att respektera värden/värdinnan och äta deras mat än att tacka nej till maten som är haram. Men olika muslimska grupper tolkar detta olika. Mina elever ville så klart inte såra mig men deras rädsla var så stor att de inte reflekterade över situationen. I den situationen kunde de inte ens lita på mig trots att jag var en person som de borde ha förtroende för.  

Hur lyckas man nå fram till varandra? Jag tror på dialog, upplysning och ärlighet. Nästa gång jag hamnar i en motsvarande situation tänker jag vara ärlig och rak. Jag kommer att säga att jag blir sårad och fråga varför de inte stannar? Genom dialog kan vi upplysa varandra. Den ena parten berättar om rädslan om att äta gris och den andra om känslan att bli sårad. När vi vet om orsaken kan vi upplysa varandra. Jag får höra om muslimska traditioner och därefter kan jag upplysa om gelatin. Det är viktigt inte minst med illitterata och korttidsutbildade. Dialog och ömsesidig upplysning är ett måste i integrationsarbetet överhuvudtaget!