På tåget. Lånade precis telefon till
en ung, syrisk man som anlänt till Sverige för en stund sedan. I samtalet med
sin kusin avslöjades många känslor: glädje, lättnad, trötthet och hopp. Jag kan
inte arabiska men kunde nästan förstå allt i samtalet: Han är säker, i
trygghet, i Sverige. Snart ses de, han och hans kusin.
På tåget berättade han om sin flykt, om 15 långa, tuffa dagar utan
sömn. Att blunda var farligt, någon kunde ha tagit hans pengar och mobil. Den
risken ville han inte ta. Han berättade om den farliga båtresan, om hur jobbigt
det var att lämna familjen för en bättre framtid. Han berättade om sin katt i
Syrien, om sina förhoppningar inför ett nytt liv, om sina framtidsplaner. Han berättade
om sin förhoppning att få hit sin bror, 14 år, som om fyra år ska kriga med
armén om han inte kommer iväg från landet.
Jag undrade vad som fanns i hans bagage. -Bara kläder. Och pipa som
tillhörde min far, min far som dog för två år sedan i bombningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar