Krigsbarn

Denna dikt är så gripande att den tål läsas av många, ofta, just idag. 

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.

Natten var barmhärtig. Nu är vi här.

Ni är för många, kanske den frie trygge säger.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.

Den valde oss på vägen. Nu är vi här.

Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!

Hjälp oss bära den frihet som vi bär!

- Stig Dagerman

Den 20 november är Krigsbarnens dag. Så många av mina gamla elever är krigsbarn. De har varit tvungna att lämna sitt hemland för en tryggare framtid. Jag har blivit inbjuden att tala om mina erfarenheter på en diskussion om krigsbarn. Vad skulle du vilja lyfta? Vad vill du säga om dessa underbara, starka individer?  

Skolforum

Kom och samtala med mig på Skolforum eller lyssna på min föreläsning om nyanländas lärande. 

Läs mer här.

Att besöka sitt barns skola

- Mamma, kommer du idag till min skola? 

- Jo, det ska jag. 

Ett barn vars ögon glittrar. Hen är glad, stolt och lycklig. - Mamma ska se hur jag jobbar, tänker hen nog. Och det blev minst sagt en intressant dag. Jag fick besöka mitt barns klassrum, se hur hen jobbar, hur läraren jobbar, se vilka metoder läraren använder, upptäcka vilka regler som gäller, vilket klimat de har i rummet, känna hur arbetsron ser ut. En nyfiken förälder var jag som dock hade svårt att släppa sina lärarglasögon.  

Auskultationen var så nyttig för mig. Jag fick en annan inblick. Jag vet nu mer vad som gäller. 

Jag rekommenderar alla föräldrar att besöka sina barns klassrum. Det är hur kul som helst och hur lärorikt som helst. För att våra barn är viktiga! Skolan är viktig!

Sfi-skolor! Förbered er!

Ett besök på en ambitiös sfi-skola. Lärare som verkligen brinner för sitt arbete och för de 650 elever som redan finns i skolan. Men skolan beräknar få dubbelt så många elever nästa år. Många av de asylsökande som anlände till Sverige under hösten 2015 kommer att få sitt beslut under det kommande året. Är vi beredda för det? Har din skola börjat förbereda sig inför ökningen av antalet elever? Och framför allt hur kommer arbetssituationen på sfi-skolor förändras när eleverna endast får tillfälliga uppehållstillstånd? Hur kommer eleverna må när de inte får sina familjemedlemmar hit? Detta är något nytt för oss alla. Något som ska reflekteras över. Något som vi ska ta hänsyn till. Kanske vore det dags att anställa kuratorer på sfi för att kunna stötta elever?

Andraspråkstalare och fel

– Vilka språkliga fel irriterar dig mest, frågar en svensklärare. Gensvaret är enormt. Allt möjligt från de/dem-reglerna till hen tas upp. Och mycket annat. 
Diskussionen har sällan varit så aktiv i sociala medier. Jag får en klump i halsen. Det känns som om de skriver om mig. Jag gör fel i alla dessa punkter...inte alltid men det händer. Jag är andraspråkstalare. Jag förblir nog andraspråkstalare. Det stör mig inte. Jag älskar språk, jag älskar att läsa, jag älskar att skriva...skriva. I skrift får man inte göra fel. I skrift är människor väldigt konservativa. Folk har alltid synpunkter på skrift. Jag skriver böcker. Jag skriver läromedel. Jag bloggar. Jag skriver i sociala medier. Och jag gör fel. Jag kan fortfarande inte hålla koll på bestämdheten och han och hon för de sakerna existerar inte i mitt förstaspråk. Jag har ändå bestämt mig att inte låta detta begränsa mig. Jag fortsätter att skriva. 

SOKA-rummet på Facebook!

Kom in i SOKA-rummet på Facebook, en grupp som jag och min kollega Terese Andersson skapat. Så här lyder beskrivningen av gruppen: 

Välkommen till SOKA-rummet! 

SOKA-rummet finns för dig som gillar att arbeta språk- och kunskapsutvecklande (SOKA). Här kan du få pedagogiska tips samtidigt som du själv kan bidra med egna språk- och kunskapsutvecklande guldkorn. 

Terese Andersson och Tiia Ojala heter vi som ligger bakom SOKA-rummet. Vi är två pedagoger som brinner för undervisning som utmanar och stöttar elever i sin språkutveckling. En kommunikativ och formativ undervisning där språket står i fokus är självklart för oss. 

Vi är lärare i svenska som andraspråk, föreläsare samt läromedelsförfattare. Tillsammans har vi författat ett läromedel Jalla- raka vägen! i svenska som andraspråk i åk 7-9 för Gleerups Utbildning. Dessutom har Tiia skapat Språkkraft – Svenska för nyanlända i åk 1-3 för Gleerups Utbildning, handboken Mötet med nyanlända för Gothia Fortbildning. För Sanoma Utbildning har Tiia bl.a. skrivit Förstå språket – NO/SO för nyanlända. 

Låt oss skapa ett pedagogiskt rum fullt med språk- och kunskapsutvecklande tankar! 

Jalla - raka vägen! Ett nytt stöttande läromedel i sva i åk 7-9

Nu kan ni bläddra min och min kollegas Terese Anderssons bok Jalla - raka vägen! här. Jalla - raka vägen! är ett stöttande och formativt läromedel i svenska som andraspråk i åk 7-9 som baseras på cirkelmodellen.

Mötet med nyanlända

Nu finns boken Mötet med nyanlända på lager. Beställ den på Gothia Fortbildning.

Kom och lyssna på mig!

Här kommer ett urval av tillfällen då du kan komma och lyssna på mig: 

• Lärarkvällar på Sanoma Utbildning i Stockholm, Malmö och Göteborg. Boka din plats här.

• Konferensen Flerspråkighet i fokus. Boka din plats här.  

• SETT 2016. Se mer här. 

• Konferens Conductive. Skola för nyanlända. Se här. 

• Konferens om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Ability Parner. Se programmet här. 

Välkommen!

Flykting = människa

Att vara en flykting. Att vara en människa. Att vara en människa med sina behov. Vi erbjuder ett tak över huvudet och lite mat. Vi ger några hundringar i handen per månad. Det är det vi erbjuder. Men det finns någonting ännu viktigare. Viktigare än pengarna, nämligen en kontakt med människor. 

Jag beundrar alla som arbetar som volontärer på olika flyktingläggningar. Ett så viktigt arbete. För att prata och umgås med människor är det flyktingar behöver. De behöver någon att springa en joggingrunda med. De behöver någon att spela kort med. De behöver någon att prata med, skratta med, gråta med. 

Vad gör det för en människa att vänta ett år, två år för att få eller inte få uppehållstillstånd? Att vänta utan att någon i landet hälsar dem välkomna. Det är då en flyktingläggning börjar kännas som en fängelse. 

Bara min fars pipa

På tåget. Lånade precis telefon till en ung, syrisk man som anlänt till Sverige för en stund sedan. I samtalet med sin kusin avslöjades många känslor: glädje, lättnad, trötthet och hopp. Jag kan inte arabiska men kunde nästan förstå allt i samtalet: Han är säker, i trygghet, i Sverige. Snart ses de, han och hans kusin.

På tåget berättade han om sin flykt, om 15 långa, tuffa dagar utan sömn. Att blunda var farligt, någon kunde ha tagit hans pengar och mobil. Den risken ville han inte ta. Han berättade om den farliga båtresan, om hur jobbigt det var att lämna familjen för en bättre framtid. Han berättade om sin katt i Syrien, om sina förhoppningar inför ett nytt liv, om sina framtidsplaner. Han berättade om sin förhoppning att få hit sin bror, 14 år, som om fyra år ska kriga med armén om han inte kommer iväg från landet.

Jag undrade vad som fanns i hans bagage. -Bara kläder. Och pipa som tillhörde min far, min far som dog för två år sedan i bombningar.

Att föda en bok

Många frågar mig hur det är att skriva läromedel. Jag kan se vissa mönster i mitt skrivande. 

Fas
1) Ett provkapitel till förlaget
2) Samtal med förlaget, känslan är hoppfull
3) Filar, filar, filar kapitlet
4) Ett samtal med förlaget igen
5) Filar lite mer
6) Skriver på ett avtal
7) Skriver, allt flyter på
8) Ändrar och filar och rättar till
9) Ändrar tillbaka, till annat håll
10) Förtvivlan, jag måste vara världens sämsta författare
11) Tungt men skriver och ändrar
12) Det börjar flyta på igen
13) Ger förslag till ändringar i layout, ändrar, gör om, filar
.
.
.
39) Sista korrigering, ångest. Vad har jag missat?
40) Boken skickas till tryck, ingen sömn
41) Väntar
42) En ny bok i handen. Vågar inte öppna den.
43) Aldrig mer!
44) Hmm...kanske kan jag skicka en ny idé till något förlag.

En framgångssaga på finska

Min gamla elev intervjuades av Sisu-radio, Sveriges radios finsktalande kanal. Heja Ali Reza! 

Lyssna på finska här. 

Ett samtal med en gammal elev till mig

Häromdagen träffade en gammal elev till mig. Han kom till Sverige som ensamkommande barn för fyra år sedan. Idag pratar han flytande svenska och har ett jobb att gå till varje morgon. Detta möte med honom var lärorikt för mig. Jag hade många frågor att ställa. 

- Vad tänkte du i början i klassrummet?

Det var som att vara i en dimma. Jag orkade inte ta in någonting. Jag tänkte bara på uppehållstillstånd. När jag fick uppehållstillståndet kändes det klarade i huvudet. Men det var ändå svårt att läsa tjocka böcker i biologi och andra ämnen på svenska. Jag bestämde mig ganska tidigt att jag inte vill satsa på skolan. Jag sökte jobb i stället. 

- Var det svårt att få ett jobb?

Jobb kommer inte till dig men det finns mycket i Stockholm. Är du en trevlig och arbetsam person och tar kontakt själv med olika arbetsgivare har du inga problem. Många ensamkommande, som jag, jobbar idag. Få orkar gå i skolan. De har bråttom att börja tjäna pengar. De måste ju betala skulderna till smugglarna. Sen vill deras familj ha pengar och det är klart man hjälper till.

- Jag minns verkligen hur dåligt du kunde må när du var min elev. Hur mår du idag?  

Jag mår bra. Jag har ett jobb, en lägenhet och jag har lärt mig laga mat (skrattar högt). Livet är bra. En dag vill jag börja spara till en egen lägenhet och gifta mig. 

- Hur vill du att din fru kommer att vara?  

 Hon ska jobba som jag. Men sen får hon laga all mat. Jag kan städa och tvätta men laga mat, det gillar jag inte. (skrattar högt)

 Men jag säger bara en sak. Har du inte problem i ditt hemland, ska du inte komma hit. Livet kan vara så mycket enklare i hemlandet. Men jag kunde inte stanna där. Jag hade annars dött. 

 

Jag älskar dig, Tiia! Ord som jag aldrig glömmer!

Sommarlov. Skolan är tom. Jag känner mig tom. Jag har gett allt. Jag har tömt min idébank och fantasi. Nu är det dags för påfyllning. Sommaren kommer att smörja själen och ge energin tillbaka. 

Men tomheten som jag nu kan känna fylls med värme när jag tänker efter de orden en elev sa till mig i skolavslutningen. "Jag älskar dig, Tiia." Inte en gång. Hen sa de orden flera gånger, kanske till och med tiotals gånger. Hen kunde inte sluta upprepa orden. De orden kom direkt från hjärtat. Jag kunde känna det. Från samma hjärta som jag var en gång var så orolig för.

Så mycket som jag bråkat med hen. Så mycket som jag tjatat. Så mycket som jag försökt lyssna och så mycket som försökt ge. Hen var inte mottaglig då, trodde jag. Men nu vet jag att hen var mycket mer mottaglig än jag trodde då. Idag kan man möta en studiemotiverad ung person med varmt hjärta i stället. 

Jag älskar dig, Tiia! De orden bär jag med mig genom hela livet!

Elevernas egen migrationspolitik

Den senaste perioden har jag arbetat med temat Migration med mina nyanlända. Ett arbetsområde som hör till samhällskunskap på högstadiet. Häromdagen skapade vi en egen migrationspolitik till Sverige. Eleverna var ganska överens: Sverige ska ta emot många invandrare men bara snälla sådana. Om man visar att man är snäll och en bra person ska man kunna stanna i landet. Oavsett var man kommer i från. 

Så många gånger som jag tänkt samma som eleverna. Tänk om man fick handplocka invandrarna vi tar in i landet. Du som är så fin får stanna. Oavsett asylskäl. Men det är så klart svårt. Det behövs en viss reglering. Men reglering gör också att det blir fyrkantigt. 

Jag ser individer i klassrummet. Jag ser oftast väldigt fina individer och kan inte reglerna om invandringen. Många av dessa individer har ett tungt bagage med sig. Jag har svårt att se att någon av dem inte skulle ha skäl att stanna i landet. Det är där allt krockar. Migrationsverket tolkar sina regler utifrån paragraferna de har. Jag ser människan. Emellanåt kommer vi fram till olika resultat. Då svider det i hjärtat. 

Då kör vi!

- Och när ska barnet kunna börja gå i skolan, frågar en mamma till ett nyanlänt barn. 
- Vad sägs om klockan 8.15 i morgon bitti, undrar jag. 

Tolken tolkar. En tystnad. Ett brett leende. Eleven nickar ivrigt. Blir osäker igen. 

- Menar du verkligen i morgon? frågar barnet fundersamt. 
- Ja, i morgon, svarar jag. Passar det? 
- Ja, jag det passar, svarar barnet skrattande. 

Ett nyanlänt barn har ett stort behov att börja gå i skolan så fort det bara går. Varför vänta? Vad vinner jag på att vänta? Oftast ingenting. 

- Då kör vi! Vi ses i morgon bitti! 

Lyssna på mig, du lärare!

Idag läste våra kamratstödjare upp några tankar som de samlat från eleverna på skolan. Tankarna handlade om kränkningar som sker på vår skola. Inte bara vilka kränkningar som helst. Utan kräkningar som en lärare utsätter eleverna för. En rad ungdomar läste starka meningar som ingen lärare egentligen vill höra. 

Här är några exempel: 

"Jag ogillar när du skickar mig ut från klassrummet när jag inte orkar studera."
"Jag tycker inte om när du behandlar pojkar bättre än flickor."
"Jag skäms när du skriker åt mig eller skäller ut mig framför de andra eleverna."
"Jag vill studera mer och inte lyssna på dina berättelser om ditt privata liv."
"Det är smaklöst att du svär i klassrummet."

Det var riktigt starkt att lyssna. En tystnad sjönk in i lärarkåren. Några kände sig träffade. Andra blev chockade.  

Eleverna betonade dock att inte bara detta sker i våra klassrum. Att det sker även positiva saker. Men att dessa kränkningar sker, inte alltid, inte överallt, inte bara i vår skola, är inte okej. Lärarens professionella förhållningssätt är inte att svära och skrika. Läraren ska stå bakom värdegrunden och vara en förebild. 

Ett minne blott

Närmare tusen flyktingar drunknade i söndags på vägen till ett tryggare liv i Europa. Samma dag blev Sannfinländarna Finlands näststörsta parti, ett parti som vann mångas hjärtan med en icke-fråga: massinvandring. Finland tar emot 750 kvotflyktingar per år. Fler människor miste sitt liv på en dag i Medelhavet. Ännu fler människor förlorade sina nära och kära. 

Hur kan detta ske? Hur kan vi låta detta fortsätta ske? 

Jag minns ett land där jag växte upp. Det var ett land där folk var så stolta över solidariteten som fanns i landet efter att en halvmiljon människor fick bosätta sig på annan ort när landet förlorat stora områden till grannlandet. En halvmiljon människor fick stöd, solidaritet och varmt mottagande så att ett nytt liv skulle kunna börja. 

Idag vill finländarna skicka ut "främlingarna" som finns i landet och stänga gränserna. Eller rättare sagt 17,6 % av finländarna vill. Fortfarande tack och lov vill majoriteten ta avstånd från denna politik. 

Bjud på middag!

Jag fick nyligen fika hos en nyanländ familj. Deras gästvänlighet hade inga gränser. Det blev en trevlig eftermiddag med goda bakverk, barnens skratt och ett trevligt sällskap.

Familjen hade för länge sedan bestämt sig att bjuda in mig men inte vågat på grund av att de saknade kunskaper i svenska. Nu kunde vi kommunicera relativt bra och lyckades få ut en och annan skratt. De var överlyckliga. Äntligen kunde de kommunicera med mig på riktigt!

Men två år behöver det väl inte ta för att få bjuda in den första svensken hem till sig själv. Vi måste bli bättre på att välkomna nyanlända till Sverige. Jag måste bli bättre på att låta nyanlända bjuda in mig! Jag måste bjuda in nyanlända! 

Ett sätt att göra det är via Invitationsdepartementet! Bjud på middag och gör en nyanländ glad för att få en svensk kontakt!