Kom och lyssna på mig!

Här kommer ett urval av tillfällen då du kan komma och lyssna på mig: 

• Lärarkvällar på Sanoma Utbildning i Stockholm, Malmö och Göteborg. Boka din plats här.

• Konferensen Flerspråkighet i fokus. Boka din plats här.  

• SETT 2016. Se mer här. 

• Konferens Conductive. Skola för nyanlända. Se här. 

• Konferens om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Ability Parner. Se programmet här. 

Välkommen!

Flykting = människa

Att vara en flykting. Att vara en människa. Att vara en människa med sina behov. Vi erbjuder ett tak över huvudet och lite mat. Vi ger några hundringar i handen per månad. Det är det vi erbjuder. Men det finns någonting ännu viktigare. Viktigare än pengarna, nämligen en kontakt med människor. 

Jag beundrar alla som arbetar som volontärer på olika flyktingläggningar. Ett så viktigt arbete. För att prata och umgås med människor är det flyktingar behöver. De behöver någon att springa en joggingrunda med. De behöver någon att spela kort med. De behöver någon att prata med, skratta med, gråta med. 

Vad gör det för en människa att vänta ett år, två år för att få eller inte få uppehållstillstånd? Att vänta utan att någon i landet hälsar dem välkomna. Det är då en flyktingläggning börjar kännas som en fängelse. 

Bara min fars pipa

På tåget. Lånade precis telefon till en ung, syrisk man som anlänt till Sverige för en stund sedan. I samtalet med sin kusin avslöjades många känslor: glädje, lättnad, trötthet och hopp. Jag kan inte arabiska men kunde nästan förstå allt i samtalet: Han är säker, i trygghet, i Sverige. Snart ses de, han och hans kusin.

På tåget berättade han om sin flykt, om 15 långa, tuffa dagar utan sömn. Att blunda var farligt, någon kunde ha tagit hans pengar och mobil. Den risken ville han inte ta. Han berättade om den farliga båtresan, om hur jobbigt det var att lämna familjen för en bättre framtid. Han berättade om sin katt i Syrien, om sina förhoppningar inför ett nytt liv, om sina framtidsplaner. Han berättade om sin förhoppning att få hit sin bror, 14 år, som om fyra år ska kriga med armén om han inte kommer iväg från landet.

Jag undrade vad som fanns i hans bagage. -Bara kläder. Och pipa som tillhörde min far, min far som dog för två år sedan i bombningar.

Att föda en bok

Många frågar mig hur det är att skriva läromedel. Jag kan se vissa mönster i mitt skrivande. 

Fas
1) Ett provkapitel till förlaget
2) Samtal med förlaget, känslan är hoppfull
3) Filar, filar, filar kapitlet
4) Ett samtal med förlaget igen
5) Filar lite mer
6) Skriver på ett avtal
7) Skriver, allt flyter på
8) Ändrar och filar och rättar till
9) Ändrar tillbaka, till annat håll
10) Förtvivlan, jag måste vara världens sämsta författare
11) Tungt men skriver och ändrar
12) Det börjar flyta på igen
13) Ger förslag till ändringar i layout, ändrar, gör om, filar
.
.
.
39) Sista korrigering, ångest. Vad har jag missat?
40) Boken skickas till tryck, ingen sömn
41) Väntar
42) En ny bok i handen. Vågar inte öppna den.
43) Aldrig mer!
44) Hmm...kanske kan jag skicka en ny idé till något förlag.

En framgångssaga på finska

Min gamla elev intervjuades av Sisu-radio, Sveriges radios finsktalande kanal. Heja Ali Reza! 

Lyssna på finska här. 

Ett samtal med en gammal elev till mig

Häromdagen träffade en gammal elev till mig. Han kom till Sverige som ensamkommande barn för fyra år sedan. Idag pratar han flytande svenska och har ett jobb att gå till varje morgon. Detta möte med honom var lärorikt för mig. Jag hade många frågor att ställa. 

- Vad tänkte du i början i klassrummet?

Det var som att vara i en dimma. Jag orkade inte ta in någonting. Jag tänkte bara på uppehållstillstånd. När jag fick uppehållstillståndet kändes det klarade i huvudet. Men det var ändå svårt att läsa tjocka böcker i biologi och andra ämnen på svenska. Jag bestämde mig ganska tidigt att jag inte vill satsa på skolan. Jag sökte jobb i stället. 

- Var det svårt att få ett jobb?

Jobb kommer inte till dig men det finns mycket i Stockholm. Är du en trevlig och arbetsam person och tar kontakt själv med olika arbetsgivare har du inga problem. Många ensamkommande, som jag, jobbar idag. Få orkar gå i skolan. De har bråttom att börja tjäna pengar. De måste ju betala skulderna till smugglarna. Sen vill deras familj ha pengar och det är klart man hjälper till.

- Jag minns verkligen hur dåligt du kunde må när du var min elev. Hur mår du idag?  

Jag mår bra. Jag har ett jobb, en lägenhet och jag har lärt mig laga mat (skrattar högt). Livet är bra. En dag vill jag börja spara till en egen lägenhet och gifta mig. 

- Hur vill du att din fru kommer att vara?  

 Hon ska jobba som jag. Men sen får hon laga all mat. Jag kan städa och tvätta men laga mat, det gillar jag inte. (skrattar högt)

 Men jag säger bara en sak. Har du inte problem i ditt hemland, ska du inte komma hit. Livet kan vara så mycket enklare i hemlandet. Men jag kunde inte stanna där. Jag hade annars dött. 

 

Jag älskar dig, Tiia! Ord som jag aldrig glömmer!

Sommarlov. Skolan är tom. Jag känner mig tom. Jag har gett allt. Jag har tömt min idébank och fantasi. Nu är det dags för påfyllning. Sommaren kommer att smörja själen och ge energin tillbaka. 

Men tomheten som jag nu kan känna fylls med värme när jag tänker efter de orden en elev sa till mig i skolavslutningen. "Jag älskar dig, Tiia." Inte en gång. Hen sa de orden flera gånger, kanske till och med tiotals gånger. Hen kunde inte sluta upprepa orden. De orden kom direkt från hjärtat. Jag kunde känna det. Från samma hjärta som jag var en gång var så orolig för.

Så mycket som jag bråkat med hen. Så mycket som jag tjatat. Så mycket som jag försökt lyssna och så mycket som försökt ge. Hen var inte mottaglig då, trodde jag. Men nu vet jag att hen var mycket mer mottaglig än jag trodde då. Idag kan man möta en studiemotiverad ung person med varmt hjärta i stället. 

Jag älskar dig, Tiia! De orden bär jag med mig genom hela livet!